Här kommer ett utdrag ur den avslutande reflektionen:
I den första delrapporten framträdde förändringsagentens möten med lärarna/förskollärarna som den betydelsefullaste situationen. Det tycktes vara mötena som gestaltade skolutvecklingsprocessen. Det var när förändringsagenten samlade lärarna/förskollärarna omkring sig och talade med dem som processen skulle hända. Den här reflektionen föranledde en hel del reaktioner och diskussioner bland förändringsagenter och skolledare under det år som dokumenteras i den här andra delrapporten. Bland annat ledde det till en hel del reflektioner bland förändringsagenterna kring den egna rollen.
Analysen av centrala dilemman i praktiken visar att frågor kring vilket innehåll praktiken ska fyllas med och på vilket sätt, är det som upptar förändringsagenterna allra mest. Det handlar om att planera arbetet, att uppfinna modeller eller verktyg, det vill säga hur de idéer som kommer till i planeringsstadiet ska omsättas konkret tillsammans med lärarna samt att följa upp hur det gick.
Att detta så till den grad upptar loggarna kan förstås som ett sätt att få ordning på den komplexa skolorganisation som förändringsagenterna verkar i med mångfasetterade målbeskrivningar och tidskrävande insatser. Genom att skapa berättelser om hur man tänker göra, vad man faktiskt gör och därefter också berätta vad man kom att göra, bringar förändringsagenten en slags ordning i det sammansatta arbetssociala livet han eller hon är satt att leda. Det kan jämföras med den tidigare beskrivningen av makro- och mikroprocesser, vilka också kan förstås som strukturer för att ordna komplexa utvecklingsförlopp.
Analysen av centrala dilemman å ena sidan och analysen av mikro- och makroprocesser å den andra pekar emellertid i samma riktning, att de metakognitiva, långsiktiga och strukturella processerna i förändringsagenternas arbete förmodligen är de som behöver stärkas. Det är möjligt att förstå detta som en utvecklingsprocess som har med förändringsagenternas kunskapsbildning kring den egna rollen att göra. De metakognitiva, långsiktiga och strukturella processerna skulle då vara kvaliteter i denna kunskapsbildning som visar sig senare i denna utvecklingsprocess. Hall och Hord (1978) erbjuder med sin modell Levels of Use eller användningsnivåer ett sätt illustrera denna utveckling.
Användningsnivåerna beskriver skilda kvaliteter i hur den nya idén används från icke-användning till en första orientering om det nya. Därefter följer nivåerna förberedelse för en första användning, mekanisk användning, rutinanvändning, förfinad användning, integrering, och slutligen nyskapande användning.
Användningsnivåerna ger den pedagogiska ledaren god uppfattning om i vilken grad en förbättringsidé brukas och ger dessutom information om vilket stöd lärare behöver för att utveckla idén i praktiken.
Vid en första bedömning utifrån förändringsagenternas loggar bedöms nio loggar uttrycka en nivå där förändringsagenterna övergår från en rutinanvändning av idéerna till en förfinad användning som innebär att man just reflekterar kring processen och sin roll och varierar och prövar nya sätt att göra. Tre av loggarna bedöms ge uttryck för en mer rutinartad användning, en logg för en mekanisk användning och slutligen ger en logg uttryck för att agenten här just har kommit igång och har börjat orientera sig om vad det innebär att verka som förändringsagent.
Relationen mellan rektor och förändringsagent framtonar alltmer som central. Agenten är beroende av rektor för sin legitimitet och för att få sanktion för de aktiviteter som han eller hon genomför tillsammans med lärarna. Rektor å sin sida behöver samtal med agenten för att samordna arbetet och också för att få en uppfattning av hur skilda aktiviteter faller ut. Samarbetet mellan agent och rektor har blivit intensivare under det andra året 2010 och i exempelvis Årjäng betonar skolcheferna betydelsen av en starkare styrning av agenterna från ledningshåll. Vad det betyder för agentens roll behöver följas upp under det sista och avslutande projektåret 2011.
I organisationsutvecklingsperspektivet hämtar den interne agenten sin roll från erfarenheterna med externa agenter. De externa agenterna verkar som utifrån kommande experter som stödjer organisationsmedlemmarna i en process att kartlägga organisationen och ta fram ett åtgärdsprogram. Den externe agenten står fri från organisationens kultur och makt och kan därför upptäcka förhållanden som inte är synliga för de som har levt länge i organisationen eller påpeka missförhållanden där starka normer bland organisationsmedlemmarna förbjuder att detta uttrycks. I vilken utsträckning en intern agent, som lärledarna, utvecklingspedagogerna och processledarna i detta aktionsforskningsprojekt, kan ikläda sig en sådan roll är måhända tveksamt. De lever i skolkulturen och är inordnade i organisationens hierarkiska maktstruktur. En alltför stark inordning kan hämma det nyskapande i agenternas arbete och kan i värsta fall förvandla det som var tänkt som ett yrkesutvecklande arbete för både förskollärare/lärare och agenter till mer av en disciplinerad uppföljning av förskollärare och lärare att de utför rätt uppgifter. Å andra sidan kan alltför fria agenter uppfinna lösningar som förskollärare och lärare inte alls kan identifiera sig med vilket i stället väcker motstånd och kommer att motverka hela idén med förändringsagenter.
Det finns anledning att följa upp båda dessa antaganden i det avslutande forskningsarbetet. Klart är att agenternas arbete på vissa skolor har väckt motstånd antagligen för att de mikroprocesser de har genomfört har brutit med tidigare normer om hur insynen i förskollärares och lärares arbete ska regleras. Här har sålunda inte agenternas inordning i maktstrukturen verkat hindrande för att agera nyskapande i dessa skolkulturer. Snarare vill jag påstå att de i en del fall har hämtat kraft just från denna inordning där nyskapandet har initierats uppifrån.
Vi har i projektet sett hur agenternas arbete kan väcka motstånd på alla nivåer i skolorganisationen, på skolnivå – bland lärare och skolledare, och på kommunnivå – bland skolchefer och politiker. Att så sker visar också att själva idén om förändringsagenter i skolan är nyskapande och ruckar på invanda föreställningar om vad förskollärare och lärare kan ha för uppgifter i skolan och vilka positioner de kan inta i maktstrukturen. (s. 32 f)
Hela rapporten kan du läsa här!
Mycket användbar - hoppas fler tycker det!
SvaraRadera