Visar inlägg med etikett fritidshemmet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fritidshemmet. Visa alla inlägg

2025-12-03

Tänk om...

Tänk om jag en morgon, när kaffet sakta sjunker in i kroppen och nyheterna rullar i bakgrunden, fick höra något annat än reaktiva åtgärder mot barn och ungdomar – sänkt straffålder, längre straff, indraget elevinflytande eller straffarbete i skolmatsalen. Tänk om jag i stället fick höra att regeringen beslutat om en ny utredning med titeln ”Barn och ungas rekrytering till samhällsgemenskapen.”

Tänk om ministern vid presskonferensen förklarade att man äntligen förstått att samhället måste vara minst lika aktivt som de kriminella gängen när det gäller att vinna barnens lojalitet. Barn förstår inte alltid att samhället inte är något som bara finns – det är något vi skapar tillsammans. Därför behöver samhället redskap för att aktivt rekrytera barn och unga till gemenskapen, så att de både vill och kan upprätthålla våra institutioner och utveckla dem för framtidens utmaningar.

Ministern fortsätter: Vi kan inte låta ungdomar lämna grundskolan utan hopp – utan tro på sig själva, på varandra, på att vi faktiskt kan bygga ett samhälle där alla får plats och kan bidra. Vi måste bjuda in barn och ungdomar till samtalet om, bygget av och omsorgen om gemenskapen. Vi måste lära dem hur man deltar, hur man förhandlar, hur man samarbetar.

Grundskolan, med förskola och fritidshem, säger ministern, är barns första och mest långvariga möte med en samhällsinstitution. Där måste de erfara att de blir sedda, lyssnade till och får delta på riktigt – så att de också lär sig ta ansvar, precis som vi vill att de ska göra som vuxna medborgare.

Tänk om jag fick höra att utredningen ska dra upp riktningen för framtidens skola – men också peka ut vad som kan göras här och nu, konkret och nära barnens vardag, för att öka känslan av tillhörighet och engagemang i det gemensamma. Grundskolor ska vara mötesplatser, inte selektionsmaskiner, proklamerar ministern. De ska lära barn att hantera värdekonflikter och skapa mening – så att de står emot de rörelser som lockar med enkla svar.

Bland utredningens punkter märks bland annat:

  • att utforma en läroplan där kritiskt tänkande och demokratisk förmåga får en central plats,
  • att analysera hur den digitala kulturen formar identiteter, gemenskap och medborgarskap – och hur det förändrar kunskap och bildning,
  • att föreslå hur skola, förskola, fritidshem och fritidsgårdar kan samverka till en sammanhållen kraft för samhällsgemenskap.

Tänk om jag en morgon fick höra det. Tänk om vi slutade tala om barn som ett problem att kontrollera – och i stället såg dem som den framtid vi måste vinna.


2016-08-09

Samtliga levnadsregler (eller tänkespråk) för pedagogen


Här kommer samtliga 32 levnadsregler för pedagogen. Kanske de hellre bör kallas tänkespråk. De kom till efter samtal med sonen som gör sin första tid som utbildad pedagog. Det stod då klart för mig att jag utgår från en hel del ”grundregler” för ett pedagogiskt förhållningssätt. Det utgör ett slags koncentrat av 36 års erfarenhet och kunskapande kring pedagogrollen och skolförbättring. Jag har haft förskola, fritidshem och grundskola i tankarna när jag skrev dem. Läs och fundera! Gärna tillsammans med kollegor. Och lämna gärna kommentarer så kan jag utveckla dem. Jag har redan ändrat något. Tack Robin för givande samtal  om pedagogens roll och arbete. Ser fram emot många fler!


  1. Barns och ungdomars sociala liv i förskola, fritidshem och skola  är normalt dynamiskt och "stökigt".

  1. Pedagogers föreställningar om det lugna och harmoniska sociala livet är därför vilseledande för utformningen av pedagogrollen.

  1. Pedagogens roll är att engagera sig i barnens dynamiska och stökiga sociala liv och hjälpa till att ordna det.

  1. Ordningen ska ta sikte på att främja kreativiteten, men ordningen  kan fortfarande  vara stökig.

  1. Ordningen ska förhindra att stökigheten skadar individer eller hindrar dem i deras kreativitet.

  1. Ordningen har inte till syfte att återställa lugn och harmoni.

  1. Det dynamiska och "stökiga" sociala livet bland barn på förskola, fritidshem och skola är en funktion av situationen.

  1. Det betyder att dynamiken och stökigheten beror av situationen i högre grad än det individuella barnet.

  1. Stökiga situationer som riskerar att skada andras kreativitet hanteras  av pedagogerna genom att förändra situationen.

  1. Det är inte föräldrarnas uppgift att lösa dessa situationer genom att "prata sitt barn till rätta".

  1. Föräldrarna befinner sig inte i situationen som utlöser den skadliga stökigheten och har därför inte makt att göra något åt den.

  1. Det är pedagogen som är engagerad i situationen tillsammans med barnen som har makt och ansvar att förändra.

  1. Pedagogen förändrar en skadlig situation genom att organisera den på ett nytt sätt.

  1. Att organisera innebär att gruppera barnen, bestämma aktivitet samt fördela rum och tid.

  1. Syftet med organiseringen är att låta flera aktiviteter pågå samtidigt och som fångar upp skilda behov i barngruppen.

  1. Aktiviteterna ska vara i överensstämmelse med  läroplanen.

  1. Det får plats flera aktivitetsrum i ett och samma fysiska rum.

  1. En gruppering kan bestå av två eller flera barn.

  1. Tiden kan fördelas på aktiviteter från ungefär två minuter till en vecka, eller i intervall över exempelvis en månad.

  1. Fördelning av grupper på aktiviteter får inte permanentas utan behöver växla med lämpliga tidsintervall.

  1. Alla barn behöver på sikt lära sig att umgås med alla barn i olika grupper och med olika aktiviteter.

  1. På det viset utvecklas förståelse och tolerans mellan människor.

  1. Det är pedagogens uppgift att i alla situationer förmedla en positiv och tillitsfull inställning till det som händer i situationen.

  1. Det gör pedagogen genom att visa att det går att hantera/organisera situationen.

  1. På det viset lär pedagogen barnen att världen är en trygg plats att leva i.

  1. Det behöver barnen uppleva för att utveckla sin kreativitet.

  1. En av pedagogens största utmaningar är att fråga sig själv: Upplever jag att världen är en trygg plats?

  1. Och en av de största ansträngningarna är att trots att pedagogen kanske inte helt upplever att hens plats i världen är trygg, ändå lära barnen detta.

  1. Genom att i situationen lära barnen att världen är trygg, ger sig pedagogen själv en möjlighet att medvetet utveckla sitt yrkeskunnande.

  1. I förskola, fritidshem och skola erbjuds pedagogen rika möjligheter att få syn på bristerna i sitt yrkeskunnande och utveckla det.

  1. På det viset är pedagoger och barn både lärare och elever på samma gång.

  1. Eller: Barnen är de bästa lärare en pedagog kan få!


2016-08-08

Levnadsregler för pedagogen 4



23. Det är pedagogens uppgift att i alla situationer förmedla en positiv och tillitsfull inställning till det som händer i situationen.


24. Det gör pedagogen genom att visa att det går att hantera/organisera situationen.


25. På det viset lär pedagogen barnen att världen är en trygg plats att leva i.


26. Det behöver barnen uppleva för att utveckla sin kreativitet.


27. En av pedagogens största utmaningar är att fråga sig själv: Upplever jag att världen är en trygg plats?


28. Och en av de största ansträngningarna är att trots att pedagogen kanske inte helt upplever att hens plats i världen är trygg, ändå lära barnen detta.


29. Genom att i situationen lära barnen att världen är trygg, ger sig pedagogen själv en möjlighet att medvetet utveckla sin tillit.

30. I förskola, fritidshem och skola erbjuds pedagogen rika möjligheter att få syn på sin egen bristande tillit.


31. På det viset är pedagoger och barn både lärare och elever på samma gång.


32. Eller: Barnen är de bästa lärare en pedagog kan få!

2016-08-06

Levnadsregler för pedagogen 3

13. Pedagogen förändrar en skadlig situation genom att organisera den på ett nytt sätt.


14. Att organisera innebär att gruppera barnen, bestämma aktivitet samt fördela rum och tid.


15. Syftet med organiseringen är att låta flera aktiviteter pågå samtidigt och som fångar upp skilda behov i barngruppen.

16. Aktiviteterna ska vara i överensstämmelse med läroplanen.

17. Det får plats flera aktivitetsrum i ett och samma fysiska rum.


18. En gruppering kan bestå av två eller flera barn.


19. Tiden kan fördelas på aktiviteter från ungefär två minuter till en vecka, eller i intervall över exempelvis en månad.

20. Fördelning av grupper på aktiviteter får inte permanentas utan behöver växla med lämpliga tidsintervall.


21. Alla barn behöver på sikt lära sig att umgås med alla barn i olika grupper och med olika aktiviteter.

22. På det viset utvecklas förståelse och tolerans mellan människor.

2016-08-05

Levnadsregler för pedagogen 2


7. Det dynamiska och "stökiga" sociala livet bland barn på förskola, fritidshem och skola är en funktion av situationen.


8. Det betyder att dynamiken och stökigheten beror av situationen i högre grad än det individuella barnet.


9. Stökiga situationer som riskerar att skada andras kreativitet hanteras  av pedagogerna genom att förändra situationen.

10. Det är inte föräldrarnas uppgift att lösa dessa situationer genom att "prata sitt barn till rätta".


11. Föräldrarna befinner sig inte i situationen som utlöser den skadliga stökigheten och har därför inte makt att göra något åt den.


12. Det är pedagogen som är engagerad i situationen tillsammans med barnen som har makt och ansvar att förändra.

2016-08-04

Levnadsregler för pedagogen


  1. Barns och ungdomars sociala liv i förskola, fritidshem och skola  är normalt dynamiskt och "stökigt".

  1. Pedagogers föreställningar om det lugna och harmoniska sociala livet är därför vilseledande för utformningen av pedagogrollen.

  1. Pedagogens roll är att engagera sig i barnens dynamiska och stökiga sociala liv och hjälpa till att ordna det.

  1. Ordningen ska ta sikte på att främja kreativiteten, men ordningen  kan fortfarande  vara stökig.

  1. Ordningen ska förhindra att stökigheten skadar individer eller hindrar dem i deras kreativitet.

  1. Ordningen har inte till syfte att återställa lugn och harmoni.

2013-10-22

De märkliga rutinernas livskraft



En lärarstudent berättade om barnen på vfu:n som var så bråkiga. Ljudnivån var hög, de slog och sparkade varandra, drog varandra i håret och kallade varandra vid tillmälen. Jag frågade vad som hände mer i detalj och vilka lärarnas pedagogiska handlingar var? Snart utkristalliserade sig två situationer jag mött många gånger. Den ena handlade om den fria leken på rasterna och den andra om ”ställa-upp-i-led pedagogiken”. Jag återger de båda situationerna som typiska, det vill säga jag fyller på med erfarenheter jag har av liknande händelser och kommenterar dem. Alla likheter med en verklig skola är skenbara.

Barnen blev osams på rasterna. Många spelade basket. Basket är en komplicerad lagsport. Reglerna är många för hur man får dribbla och attackera varandra. För barn i 8 till 10 års åldern kan man inte räkna med att de alla ska förstå och kunna tillämpa dessa regler. Vissa av pedagogerna fanns visserligen på plats på rasterna, men deltog inte i barnens lagsport eller i förberedelserna för den. Det är pedagogernas uppgift att stödja barnen i deras lek som är en viktig lärsituation. Leken är för det mesta en kraftfull lärsituation eftersom barnen är fullt engagerade i den. I det här fallet lärde sig barnen att de inte klarade av att samarbeta. Rast efter rast lärde de sig detta. Pedagogerna behöver ge barnen stöd i den här situationen genom att föreslå andra lagsporter med enklare regler som alla förstår och klarar av. Då kan barnen få en positiv upplevelse av att leka tillsammans. Pedagogerna kan också introducera flera typer av lekar, så barnen kan välja det som passar dem.

Pedagogernas handlingar när det gäller raster inskränker sig många gånger till att sätta gränser eller avvärja ytterligare konflikter när den första olyckan redan har hänt. I stället skulle pedagogerna behöva vara på plats innan och hjälpa barnen att i samtal planera rastaktiviteterna. För pedagogen gäller det att med Vygotskijs ord närma sig barnens utvecklingszon och stödja deras inre tankeutveckling med ett yttre samtal. Barn behöver vuxna omkring sig som engagerar sig i deras intressen och samtalar med dem hur de kan utvecklas och förbättras. Dessa samtal kommer barnen med tiden att göra till inre tankeredskap för hur de kan ta tag i situationer och utveckla dem.

Den andra situationen innebar att barnen skulle ställa upp i led i alla möjliga sammanhang; efter rast när de skulle in i klassrummet, vid lunchrasten när de skulle in i matsalen, framför bänkarna innan lektionen skulle börja. Genom uppställandet ville pedagogerna förmodligen framkalla lugn och ro. I många fall blir emellertid uppställande ytterligare ett stress- och irritationsmoment. Många barn kan ha svårt att stå stilla i led nära varandra. Frestelsen är stor att peta på kamraten. Pedagogen blir trött och irriterad på att barnen inte kan komma i ordning. Och barnen blir trötta på läraren som bara tjatar. Dessutom tas tid från lektionen om eleverna ska stå uppställda flera gånger innan arbetet kan börja.

Med Vygotskijs termer blir pedagogens yttre handlingar också här till inre tankeredskap hos barnen. Vad är det barnen lär sig av denna situation? Att det finns gränser mellan ute och inne, mellan lekuterummet och klassinnerummet. Att det är en gräns som den vuxne bevakar. Att lekrummet är det stökiga som klassrummet måste skyddas från. Och slutligen att det är viktigt att upprätthålla gränsen mellan ute och inne, mellan lek och lärande. Jag tänker att det inte skulle behöva vara så starka gränser mellan lekrum och klassrum, att de båda skulle vara lärrum där såväl barn som vuxna engagerar sig och där båda parter är delaktiga.

Det pågår mycket utveckling i skolor, men samtidigt kan märkliga rutiner bita sig fast vars grund kan vara svår att förstå. När sådana rutiner jag ovan beskrivit blir ett tydligt mönster i skolvardagen kan de, menar jag, understödja en oro i umgänget mellan såväl barn som vuxna på en skola. Då blir inte skolan en motvikt mot traditionella barn-vuxen normer utan snarare en förstärkare som säger att barn är stökiga och ska veta sin plats. Och som tyvärr också socialiserar in många lärarstudenter till att fortstätta leduppställandet och inte engagera sig i barnens lekuterum.