Visar inlägg med etikett social fostran. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett social fostran. Visa alla inlägg

2025-12-03

Tänk om...

Tänk om jag en morgon, när kaffet sakta sjunker in i kroppen och nyheterna rullar i bakgrunden, fick höra något annat än reaktiva åtgärder mot barn och ungdomar – sänkt straffålder, längre straff, indraget elevinflytande eller straffarbete i skolmatsalen. Tänk om jag i stället fick höra att regeringen beslutat om en ny utredning med titeln ”Barn och ungas rekrytering till samhällsgemenskapen.”

Tänk om ministern vid presskonferensen förklarade att man äntligen förstått att samhället måste vara minst lika aktivt som de kriminella gängen när det gäller att vinna barnens lojalitet. Barn förstår inte alltid att samhället inte är något som bara finns – det är något vi skapar tillsammans. Därför behöver samhället redskap för att aktivt rekrytera barn och unga till gemenskapen, så att de både vill och kan upprätthålla våra institutioner och utveckla dem för framtidens utmaningar.

Ministern fortsätter: Vi kan inte låta ungdomar lämna grundskolan utan hopp – utan tro på sig själva, på varandra, på att vi faktiskt kan bygga ett samhälle där alla får plats och kan bidra. Vi måste bjuda in barn och ungdomar till samtalet om, bygget av och omsorgen om gemenskapen. Vi måste lära dem hur man deltar, hur man förhandlar, hur man samarbetar.

Grundskolan, med förskola och fritidshem, säger ministern, är barns första och mest långvariga möte med en samhällsinstitution. Där måste de erfara att de blir sedda, lyssnade till och får delta på riktigt – så att de också lär sig ta ansvar, precis som vi vill att de ska göra som vuxna medborgare.

Tänk om jag fick höra att utredningen ska dra upp riktningen för framtidens skola – men också peka ut vad som kan göras här och nu, konkret och nära barnens vardag, för att öka känslan av tillhörighet och engagemang i det gemensamma. Grundskolor ska vara mötesplatser, inte selektionsmaskiner, proklamerar ministern. De ska lära barn att hantera värdekonflikter och skapa mening – så att de står emot de rörelser som lockar med enkla svar.

Bland utredningens punkter märks bland annat:

  • att utforma en läroplan där kritiskt tänkande och demokratisk förmåga får en central plats,
  • att analysera hur den digitala kulturen formar identiteter, gemenskap och medborgarskap – och hur det förändrar kunskap och bildning,
  • att föreslå hur skola, förskola, fritidshem och fritidsgårdar kan samverka till en sammanhållen kraft för samhällsgemenskap.

Tänk om jag en morgon fick höra det. Tänk om vi slutade tala om barn som ett problem att kontrollera – och i stället såg dem som den framtid vi måste vinna.


2025-10-24

Liberalerna och elevinflytande

I går hörde jag på TV – med fasa – Liberalernas partiledare Simona Mohamsson föreslå att elevinflytandet ska tas bort ur skollagen och att lärare ska få möjlighet att bestraffa elever genom att låta dem hjälpa till i bamba. Tanken tycks vara att elevinflytande är detsamma som att eleverna bestämmer i skolan, och att bestraffning är ett sätt att få eleverna att inte upprepa sitt negativa beteende.

Men elevinflytande i skolan handlar ju om att lära sig att delta i ett samtal för förbättring – att få erfarenhet av att det kan löna sig att göra sin röst hörd, men att man inte alltid får exakt som man vill. Man kan behöva kompromissa, eller upptäcka att det finns andra sätt att förbättra något än det man själv först tänkt sig.

Att bestraffning inte är en bra metod vet vi – och särskilt inte i en institution som har lärande och utveckling som sitt främsta mål. Bestraffning bör vi spara till riktigt allvarliga saker och överlåta till andra myndigheter än skolan, tänker jag. Det finns andra sätt att sätta gränser än att bestraffa på det sätt som Mohamsson föreslår. Att hjälpa till i bamba eller att städa skolgården är aktiviteter som alla kan delta i, och som går att motivera utan bestraffningskraft. Det handlar om att skapa engagemang för den verksamhet och omgivning man som elev dagligen är en del av.

Och hur kommer det sig att Liberalerna – de frisinnade – hanterar ett problem i skolan genom att svartmåla hela kategorin barn och unga som några som behöver tystas och disciplineras? Var det inte de som ville motverka auktoritetstro och traditionalism och verka för alla individers frihet?

Skolan ska inte fostra till lydnad, utan till delaktighet och ansvar. Om vi vill att framtidens medborgare ska kunna tänka själva, ta ställning och bidra till samhällets utveckling, måste de få öva på det redan i skolan – inte tystas eller bestraffas för att de försöker.

2018-08-10

Tankar om lärarassistenter

Liberalerna föreslår att 18 000 lärarassistenter ska anställas i skolan. Det ska ge lärarna möjlighet att ägna sig åt undervisning. Men vad menar Björklund med undervisning?

Undervisning innebär att planera, genomföra och följa upp lektioner. Det innebär också att samverka i planeringen med andra lärare, såväl inom ämnet som med andra ämnen, så att undervisningen framträder som en helhet för eleverna. Det främjar lärandet. Undervisning i betydelsen att genomföra den verksamhet som läroplanen föreskriver, innebär också att planera, iscensätta och följa upp det sociala arbetsumgänget med barnen och ungdomarna så de lär sig tolerans och respekt för varandra samt samarbete och självständighet. Yttermera innebär det att involvera eleverna i skolans verksamhet så de lär sig hur man engagerar sig och tar ansvar som kommande samhällsaktörer.

För att klara det här uppdraget behövs fler lärare i skolan, inte fler lärarassistenter.

2016-08-09

Samtliga levnadsregler (eller tänkespråk) för pedagogen


Här kommer samtliga 32 levnadsregler för pedagogen. Kanske de hellre bör kallas tänkespråk. De kom till efter samtal med sonen som gör sin första tid som utbildad pedagog. Det stod då klart för mig att jag utgår från en hel del ”grundregler” för ett pedagogiskt förhållningssätt. Det utgör ett slags koncentrat av 36 års erfarenhet och kunskapande kring pedagogrollen och skolförbättring. Jag har haft förskola, fritidshem och grundskola i tankarna när jag skrev dem. Läs och fundera! Gärna tillsammans med kollegor. Och lämna gärna kommentarer så kan jag utveckla dem. Jag har redan ändrat något. Tack Robin för givande samtal  om pedagogens roll och arbete. Ser fram emot många fler!


  1. Barns och ungdomars sociala liv i förskola, fritidshem och skola  är normalt dynamiskt och "stökigt".

  1. Pedagogers föreställningar om det lugna och harmoniska sociala livet är därför vilseledande för utformningen av pedagogrollen.

  1. Pedagogens roll är att engagera sig i barnens dynamiska och stökiga sociala liv och hjälpa till att ordna det.

  1. Ordningen ska ta sikte på att främja kreativiteten, men ordningen  kan fortfarande  vara stökig.

  1. Ordningen ska förhindra att stökigheten skadar individer eller hindrar dem i deras kreativitet.

  1. Ordningen har inte till syfte att återställa lugn och harmoni.

  1. Det dynamiska och "stökiga" sociala livet bland barn på förskola, fritidshem och skola är en funktion av situationen.

  1. Det betyder att dynamiken och stökigheten beror av situationen i högre grad än det individuella barnet.

  1. Stökiga situationer som riskerar att skada andras kreativitet hanteras  av pedagogerna genom att förändra situationen.

  1. Det är inte föräldrarnas uppgift att lösa dessa situationer genom att "prata sitt barn till rätta".

  1. Föräldrarna befinner sig inte i situationen som utlöser den skadliga stökigheten och har därför inte makt att göra något åt den.

  1. Det är pedagogen som är engagerad i situationen tillsammans med barnen som har makt och ansvar att förändra.

  1. Pedagogen förändrar en skadlig situation genom att organisera den på ett nytt sätt.

  1. Att organisera innebär att gruppera barnen, bestämma aktivitet samt fördela rum och tid.

  1. Syftet med organiseringen är att låta flera aktiviteter pågå samtidigt och som fångar upp skilda behov i barngruppen.

  1. Aktiviteterna ska vara i överensstämmelse med  läroplanen.

  1. Det får plats flera aktivitetsrum i ett och samma fysiska rum.

  1. En gruppering kan bestå av två eller flera barn.

  1. Tiden kan fördelas på aktiviteter från ungefär två minuter till en vecka, eller i intervall över exempelvis en månad.

  1. Fördelning av grupper på aktiviteter får inte permanentas utan behöver växla med lämpliga tidsintervall.

  1. Alla barn behöver på sikt lära sig att umgås med alla barn i olika grupper och med olika aktiviteter.

  1. På det viset utvecklas förståelse och tolerans mellan människor.

  1. Det är pedagogens uppgift att i alla situationer förmedla en positiv och tillitsfull inställning till det som händer i situationen.

  1. Det gör pedagogen genom att visa att det går att hantera/organisera situationen.

  1. På det viset lär pedagogen barnen att världen är en trygg plats att leva i.

  1. Det behöver barnen uppleva för att utveckla sin kreativitet.

  1. En av pedagogens största utmaningar är att fråga sig själv: Upplever jag att världen är en trygg plats?

  1. Och en av de största ansträngningarna är att trots att pedagogen kanske inte helt upplever att hens plats i världen är trygg, ändå lära barnen detta.

  1. Genom att i situationen lära barnen att världen är trygg, ger sig pedagogen själv en möjlighet att medvetet utveckla sitt yrkeskunnande.

  1. I förskola, fritidshem och skola erbjuds pedagogen rika möjligheter att få syn på bristerna i sitt yrkeskunnande och utveckla det.

  1. På det viset är pedagoger och barn både lärare och elever på samma gång.

  1. Eller: Barnen är de bästa lärare en pedagog kan få!


2016-08-08

Levnadsregler för pedagogen 4



23. Det är pedagogens uppgift att i alla situationer förmedla en positiv och tillitsfull inställning till det som händer i situationen.


24. Det gör pedagogen genom att visa att det går att hantera/organisera situationen.


25. På det viset lär pedagogen barnen att världen är en trygg plats att leva i.


26. Det behöver barnen uppleva för att utveckla sin kreativitet.


27. En av pedagogens största utmaningar är att fråga sig själv: Upplever jag att världen är en trygg plats?


28. Och en av de största ansträngningarna är att trots att pedagogen kanske inte helt upplever att hens plats i världen är trygg, ändå lära barnen detta.


29. Genom att i situationen lära barnen att världen är trygg, ger sig pedagogen själv en möjlighet att medvetet utveckla sin tillit.

30. I förskola, fritidshem och skola erbjuds pedagogen rika möjligheter att få syn på sin egen bristande tillit.


31. På det viset är pedagoger och barn både lärare och elever på samma gång.


32. Eller: Barnen är de bästa lärare en pedagog kan få!

2016-08-06

Levnadsregler för pedagogen 3

13. Pedagogen förändrar en skadlig situation genom att organisera den på ett nytt sätt.


14. Att organisera innebär att gruppera barnen, bestämma aktivitet samt fördela rum och tid.


15. Syftet med organiseringen är att låta flera aktiviteter pågå samtidigt och som fångar upp skilda behov i barngruppen.

16. Aktiviteterna ska vara i överensstämmelse med läroplanen.

17. Det får plats flera aktivitetsrum i ett och samma fysiska rum.


18. En gruppering kan bestå av två eller flera barn.


19. Tiden kan fördelas på aktiviteter från ungefär två minuter till en vecka, eller i intervall över exempelvis en månad.

20. Fördelning av grupper på aktiviteter får inte permanentas utan behöver växla med lämpliga tidsintervall.


21. Alla barn behöver på sikt lära sig att umgås med alla barn i olika grupper och med olika aktiviteter.

22. På det viset utvecklas förståelse och tolerans mellan människor.

2016-08-05

Levnadsregler för pedagogen 2


7. Det dynamiska och "stökiga" sociala livet bland barn på förskola, fritidshem och skola är en funktion av situationen.


8. Det betyder att dynamiken och stökigheten beror av situationen i högre grad än det individuella barnet.


9. Stökiga situationer som riskerar att skada andras kreativitet hanteras  av pedagogerna genom att förändra situationen.

10. Det är inte föräldrarnas uppgift att lösa dessa situationer genom att "prata sitt barn till rätta".


11. Föräldrarna befinner sig inte i situationen som utlöser den skadliga stökigheten och har därför inte makt att göra något åt den.


12. Det är pedagogen som är engagerad i situationen tillsammans med barnen som har makt och ansvar att förändra.

2016-08-04

Levnadsregler för pedagogen


  1. Barns och ungdomars sociala liv i förskola, fritidshem och skola  är normalt dynamiskt och "stökigt".

  1. Pedagogers föreställningar om det lugna och harmoniska sociala livet är därför vilseledande för utformningen av pedagogrollen.

  1. Pedagogens roll är att engagera sig i barnens dynamiska och stökiga sociala liv och hjälpa till att ordna det.

  1. Ordningen ska ta sikte på att främja kreativiteten, men ordningen  kan fortfarande  vara stökig.

  1. Ordningen ska förhindra att stökigheten skadar individer eller hindrar dem i deras kreativitet.

  1. Ordningen har inte till syfte att återställa lugn och harmoni.

2013-10-22

De märkliga rutinernas livskraft



En lärarstudent berättade om barnen på vfu:n som var så bråkiga. Ljudnivån var hög, de slog och sparkade varandra, drog varandra i håret och kallade varandra vid tillmälen. Jag frågade vad som hände mer i detalj och vilka lärarnas pedagogiska handlingar var? Snart utkristalliserade sig två situationer jag mött många gånger. Den ena handlade om den fria leken på rasterna och den andra om ”ställa-upp-i-led pedagogiken”. Jag återger de båda situationerna som typiska, det vill säga jag fyller på med erfarenheter jag har av liknande händelser och kommenterar dem. Alla likheter med en verklig skola är skenbara.

Barnen blev osams på rasterna. Många spelade basket. Basket är en komplicerad lagsport. Reglerna är många för hur man får dribbla och attackera varandra. För barn i 8 till 10 års åldern kan man inte räkna med att de alla ska förstå och kunna tillämpa dessa regler. Vissa av pedagogerna fanns visserligen på plats på rasterna, men deltog inte i barnens lagsport eller i förberedelserna för den. Det är pedagogernas uppgift att stödja barnen i deras lek som är en viktig lärsituation. Leken är för det mesta en kraftfull lärsituation eftersom barnen är fullt engagerade i den. I det här fallet lärde sig barnen att de inte klarade av att samarbeta. Rast efter rast lärde de sig detta. Pedagogerna behöver ge barnen stöd i den här situationen genom att föreslå andra lagsporter med enklare regler som alla förstår och klarar av. Då kan barnen få en positiv upplevelse av att leka tillsammans. Pedagogerna kan också introducera flera typer av lekar, så barnen kan välja det som passar dem.

Pedagogernas handlingar när det gäller raster inskränker sig många gånger till att sätta gränser eller avvärja ytterligare konflikter när den första olyckan redan har hänt. I stället skulle pedagogerna behöva vara på plats innan och hjälpa barnen att i samtal planera rastaktiviteterna. För pedagogen gäller det att med Vygotskijs ord närma sig barnens utvecklingszon och stödja deras inre tankeutveckling med ett yttre samtal. Barn behöver vuxna omkring sig som engagerar sig i deras intressen och samtalar med dem hur de kan utvecklas och förbättras. Dessa samtal kommer barnen med tiden att göra till inre tankeredskap för hur de kan ta tag i situationer och utveckla dem.

Den andra situationen innebar att barnen skulle ställa upp i led i alla möjliga sammanhang; efter rast när de skulle in i klassrummet, vid lunchrasten när de skulle in i matsalen, framför bänkarna innan lektionen skulle börja. Genom uppställandet ville pedagogerna förmodligen framkalla lugn och ro. I många fall blir emellertid uppställande ytterligare ett stress- och irritationsmoment. Många barn kan ha svårt att stå stilla i led nära varandra. Frestelsen är stor att peta på kamraten. Pedagogen blir trött och irriterad på att barnen inte kan komma i ordning. Och barnen blir trötta på läraren som bara tjatar. Dessutom tas tid från lektionen om eleverna ska stå uppställda flera gånger innan arbetet kan börja.

Med Vygotskijs termer blir pedagogens yttre handlingar också här till inre tankeredskap hos barnen. Vad är det barnen lär sig av denna situation? Att det finns gränser mellan ute och inne, mellan lekuterummet och klassinnerummet. Att det är en gräns som den vuxne bevakar. Att lekrummet är det stökiga som klassrummet måste skyddas från. Och slutligen att det är viktigt att upprätthålla gränsen mellan ute och inne, mellan lek och lärande. Jag tänker att det inte skulle behöva vara så starka gränser mellan lekrum och klassrum, att de båda skulle vara lärrum där såväl barn som vuxna engagerar sig och där båda parter är delaktiga.

Det pågår mycket utveckling i skolor, men samtidigt kan märkliga rutiner bita sig fast vars grund kan vara svår att förstå. När sådana rutiner jag ovan beskrivit blir ett tydligt mönster i skolvardagen kan de, menar jag, understödja en oro i umgänget mellan såväl barn som vuxna på en skola. Då blir inte skolan en motvikt mot traditionella barn-vuxen normer utan snarare en förstärkare som säger att barn är stökiga och ska veta sin plats. Och som tyvärr också socialiserar in många lärarstudenter till att fortstätta leduppställandet och inte engagera sig i barnens lekuterum.

2007-12-01

Avstängning och övervakningskameror eller danslektioner i vuxensamspel?

Under veckan har det rasslat till i media om förslag för att få ordning i skolan. Detta med anledning av det senaste knivdådet mot en rektor. Skolverket rapporterar också att skolor redan har tillgripit åtgärder, som att avstänga gymnasieelever och att stänga grundskolor för några dagar. Det sker i högre grad nu än för några år sedan konstarerar man. "Vi behöver vakter i skolan!", säger eleverna. Övervakningskameror finns redan på plats i flera skolor.

"Ungdomar måste lära sig gränser och visa vuxna respekt!", är en annan replik som återkommer. Förslagen är många och det är väl bra, tänker jag. De kan nog hjälpa till att hantera akuta situationer och sätta "yttersta" gränser, men kommer de att lösa problemet på lång sikt? undrar jag.

Jag hör få förslag på åtgärder som verkar vara riktade mot det som skulle kunna vara orsaken till våldet, till normlösheten och respektlösheten. "Våldet är en spegel av samhället", konstaterar en del analytiker och tycks med det mena att det är något som skolan får acceptera. Vad betyder det där uttrycket att våldet är en spegel av samhället egentligen? Menas det att när ungdomarna inte är i skolan så är de i samhället !! och där härskar normlösheten, vilken de tar med sig till skolan när de återvänder dit?

Den tolkningen skulle förmodligen inte accepteras för skolan är ju också samhället skulle motargumentet bli. Aha, tänker jag, i så fall vore det också riktigt att säga att våldet är en spegel av skolan! Nej, det skulle nog inte heller gå hem och i varje fall inte vara en en särskilt populär tolkning.

Men, menar jag, det går inte riktigt att svära sig fri från den logiken. Skolan är en stor del av det samhälle som ungdomar möter. Och vi vuxna behöver verkligen på allvar fråga oss vad det är för samhälle vi låter våra undomar möta där. Och vi behöver påminna oss själva att det är vi som är samhället och att det också är vi som kan förbättra det och låta våra ungdomar möta ett samhälle i skolan som ger dem en förebild inför vuxenlivet.

Liksom Johan Sjövall, rektor på Vålbergsskolan i Karlstads kommun och som misshandlades på sin arbetsplats av före detta elever, menar jag att skolan har kompetens och demokratisansvaret för att förbättra situationen. Skolan är den viktigaste demokratidanande samhällsinstitution vi har, hävdar jag. När familjen i det moderna samhället inte längre förmår vara den fasta normsättande och fostrande grundstenen i samhället behöver skolan och de vuxna som finns där träda in.

Det betyder inte att hemmet eller andra delar i samhället kan frånsäga sig ansvar. Men det betyder att det inte går att backa tiden och återupprätta traditionella familjemönster. Och jag frågar mig om familjen någonsin generellt sett har fungerat som den där fasta grundsten? När det gäller att komma till rätta med våldet i skolan är det ingen framkomlig väg att lägga skulden på samhället eller föräldrarna genom att säga att "det är en bild av samhället" eller "att det är hemmets uppgift".

Under det förra seklets första hälft var barns och ungdomars hälsa ett samhällsproblem. Skolan blev då den samhällsinstitution som fick lära ut vikten av hygien och en väl sammansatt kost. Förutom att sprida information om detta så infördes rutiner i skolan som tvagning, matbespisning och gymnastik som också praktiskt hjälpte barnen och undomarna till nya vanor. Jag kan nog tänka att det också då fanns en debatt om att detta var familjens ansvar och inte något som skolan skulle engagera sig så till den grad för. I dag undrar jag om någon skulle bestrida betydelsen av dessa skolsatsningar för landets och medborgarnas utveckling.

Jag tänker att vi befinner oss i en liknande situation i dag. Men nu är det inte tvagning och dagliga mål mat som är i fokus. Och det är definitivt inte en fortsatt ensidig satsning på att ungdomarna ska prestera bättre resultat i svenska och matte som behövs! I stället handlar det om att införa rutiner i skolan som ger ungdomarna vana att umgås som blivande vuxna med andra vuxna. Vuxna relationer utmärks av respekt och respekt innebär att lyssna, känna in, ge respons och ge uttryck för egna känslor och viljeinriktningar. Vuxna relationer utmärks av ömsesidighet, av samspel. En god vuxenrelation är som en vacker dans med såväl enkla som komlicerade turer. De där turerna går att lära sig och vuxna i skolan behöver ta ett ansvar för att lära våra ungdomar det. Det är faktiskt rätt kul att dansa!

Och vad kan vara mer viktigt?

2007-11-19

Social fostran plus didaktiska ambitioner

Kommentar till Flumpedagogik och minisamhälle i skolan
Håller med dig i mycket du skriver. Visst ska vi vara sociala fostrare... men det har visat sig vara svårare i praktiken än i teorin.
av Lakrisalen den 19 november 2007 kl 10:32
==============================================
Ja det är svårt. Och det allra svåraste tror jag är att förena detta sociala fostrande med de didaktiska ambitionerna, så att de inte åtskiljs. Jag menar att det är denna samgång mellan det sociala och didaktiska som behöver till för att det ska bli riktigt meningsfullt för eleverna - och egentligen också för lärarna!
Och hur detta går till vet vi en hel del om, återkommer till det. Tyvärr syns inte mycket av den kunskapen i de skolpolitiska programmen. Till det får jag också återkomma!

Flumpedagogik och minisamhälle i skolan

Bryt med flumpedagogiken säger Inger Enkvist i SvD och för fram krav på ordning och reda i skolan. Inger argumenterar för att de vuxna omkring barnen och framför allt lärarna i skolan måste agera normsättare i stället för att djungelns lag tillåts råda där den starke bestämmer.
Jag instämmer! Lärare har en viktig uppgift att fungera som sociala fostrare vid sidan av att vara kunskapsförmedlare, eller kanske hellre bildningsvägledare.

Ibland hör man argumentet att det är föräldrarna som ska ta ansvaret för sina barn. Ja, det är ju förstås helt riktigt, men normsättning sker i den aktuella situationen - och i skolan finns ju inte föräldrarna på plats, där finns lärarna. Det är sålunda lärarna som behöver blanda sig i den stundom bökiga och slitsamma samvaron med ungdomarna för att ta strid om vilka normer som gäller.

"Att under skoltiden leva i ett minisamhälle där regler efterföljs är den allra bästa förberedelsen för att som vuxen leva i ett rättssamhälle." Citatet från Inger Enkvist känns nästan rätt, men... att leva i ett samhälle innebär väl också att man får vara delaktig i vilka regler som ska gälla och inte endast efterfölja redan uppsatta regler?

Om ungdomarna ska uppleva det meningsfullt att leva i ett minisamhälle behöver de uppleva att samhället är ungdomarna tillsammans med de vuxna, i det här fallet lärarna. De behöver uppleva att det är värt att uttrycka sin åsikt och att den kan göra skillnad i sampelet med lärarna. De behöver erfara att det inte endast är lärarnas regler som gäller.

I skolans minisamhälle är undervisning, lektioner, inläsning, läxor och prov huvudsaken. Dessa delar utgör huvuddelen av tiden. Det är sålunda kring dessa delar som det kan vara meningsfullt för eleverna att samspela om vilka normer som ska gälla. Här ska lärare ge sig in i striden - argumentera för och hålla fast vid vissa traditioner och släppa efter och pröva nytt i andra fall.

För tänk om det är så att att det är för att det inte fungerar på detta sätt som eleverna i vissa fall vänder skolan ryggen. Det vill säga de har förstått att det inte spelar någon roll vad de tycker. Lärare fortsätter att bete sig som de har gjort i alla tider i alla fall. Och vad värre är... många lärare reagerar inte ens när de försöker göra uppror i skolan utan skjuter problematiken vidare till föräldrarna eller lägger den på eleven själv och hennes bristande ansvar.