Framtidens grundskola

 Lyssna på en podd om arbetet med en ny bok framtidens skola! Länk i bilden.

Tankar om lärarassistenter

Liberalerna föreslår att 18 000 lärarassistenter ska anställas i skolan. Det ska ge lärarna möjlighet att ägna sig åt undervisning. Men vad menar Björklund med undervisning?

Undervisning innebär att planera, genomföra och följa upp lektioner. Det innebär också att samverka i planeringen med andra lärare, såväl inom ämnet som med andra ämnen, så att undervisningen framträder som en helhet för eleverna. Det främjar lärandet. Undervisning i betydelsen att genomföra den verksamhet som läroplanen föreskriver, innebär också att planera, iscensätta och följa upp det sociala arbetsumgänget med barnen och ungdomarna så de lär sig tolerans och respekt för varandra samt samarbete och självständighet. Yttermera innebär det att involvera eleverna i skolans verksamhet så de lär sig hur man engagerar sig och tar ansvar som kommande samhällsaktörer.

För att klara det här uppdraget behövs fler lärare i skolan, inte fler lärarassistenter.

Att skapa en samverkansprocess

Nytt bokkapitel: Att skapa en samverkansprocess - en forskare och två verksamhetschefer i partnerskap.

Ulf Blossing, Ann Blom och Karin Persson.

Och så finns det förstås en rad andra intressanta kapitel i boken. Läs gärna alla!

Samtliga levnadsregler (eller tänkespråk) för pedagogen

Här kommer samtliga 32 levnadsregler för pedagogen. Kanske de hellre bör kallas tänkespråk. De kom till efter samtal med sonen som gör sin första tid som utbildad pedagog. Det stod då klart för mig att jag utgår från en hel del ”grundregler” för ett pedagogiskt förhållningssätt. Det utgör ett slags koncentrat av 36 års erfarenhet och kunskapande kring pedagogrollen och skolförbättring. Jag har haft förskola, fritidshem och grundskola i tankarna när jag skrev dem. Läs och fundera! Gärna tillsammans med kollegor. Och lämna gärna kommentarer så kan jag utveckla dem. Jag har redan ändrat något. Tack Robin för givande samtal  om pedagogens roll och arbete. Ser fram emot många fler!

1. Barns och ungdomars sociala liv i förskola, fritidshem och skola  är normalt dynamiskt och "stökigt".

2. Pedagogers föreställningar om det lugna och harmoniska sociala livet är därför vilseledande för utformningen av pedagogrollen.

3. Pedagogens roll är att engagera sig i barnens dynamiska och stökiga sociala liv och hjälpa till att ordna det.

4. Ordningen ska ta sikte på att främja kreativiteten, men ordningen  kan fortfarande  vara stökig.

5. Ordningen ska förhindra att stökigheten skadar individer eller hindrar dem i deras kreativitet.

6. Ordningen har inte till syfte att återställa lugn och harmoni.

7. Det dynamiska och "stökiga" sociala livet bland barn på förskola, fritidshem och skola är en funktion av situationen.

8. Det betyder att dynamiken och stökigheten beror av situationen i högre grad än det individuella barnet.

9. Stökiga situationer som riskerar att skada andras kreativitet hanteras  av pedagogerna genom att förändra situationen.

10. Det är inte föräldrarnas uppgift att lösa dessa situationer genom att "prata sitt barn till rätta".

11. Föräldrarna befinner sig inte i situationen som utlöser den skadliga stökigheten och har därför inte makt att göra något åt den.

12. Det är pedagogen som är engagerad i situationen tillsammans med barnen som har makt och ansvar att förändra.

13. Pedagogen förändrar en skadlig situation genom att organisera den på ett nytt sätt.

14. Att organisera innebär att gruppera barnen, bestämma aktivitet samt fördela rum och tid.

15. Syftet med organiseringen är att låta flera aktiviteter pågå samtidigt och som fångar upp skilda behov i barngruppen.

16. Aktiviteterna ska vara i överensstämmelse med  läroplanen.

17. Det får plats flera aktivitetsrum i ett och samma fysiska rum.

18. En gruppering kan bestå av två eller flera barn.

19. Tiden kan fördelas på aktiviteter från ungefär två minuter till en vecka, eller i intervall över exempelvis en månad.

20. Fördelning av grupper på aktiviteter får inte permanentas utan behöver växla med lämpliga tidsintervall.

21. Alla barn behöver på sikt lära sig att umgås med alla barn i olika grupper och med olika aktiviteter.

22. På det viset utvecklas förståelse och tolerans mellan människor.

23. Det är pedagogens uppgift att i alla situationer förmedla en positiv och tillitsfull inställning till det som händer i situationen.

24. Det gör pedagogen genom att visa att det går att hantera/organisera situationen.

25. På det viset lär pedagogen barnen att världen är en trygg plats att leva i.

26. Det behöver barnen uppleva för att utveckla sin kreativitet.

27. En av pedagogens största utmaningar är att fråga sig själv: Upplever jag att världen är en trygg plats?

28. Och en av de största ansträngningarna är att trots att pedagogen kanske inte helt upplever att hens plats i världen är trygg, ändå lära barnen detta.

29. Genom att i situationen lära barnen att världen är trygg, ger sig pedagogen själv en möjlighet att medvetet utveckla sitt yrkeskunnande.

30. I förskola, fritidshem och skola erbjuds pedagogen rika möjligheter att få syn på bristerna i sitt yrkeskunnande och utveckla det.

31. På det viset är pedagoger och barn både lärare och elever på samma gång.

32. Eller: Barnen är de bästa lärare en pedagog kan få!

Levnadsregler för pedagogen 3

13. Pedagogen förändrar en skadlig situation genom att organisera den på ett nytt sätt.


14. Att organisera innebär att gruppera barnen, bestämma aktivitet samt fördela rum och tid.


15. Syftet med organiseringen är att låta flera aktiviteter pågå samtidigt och som fångar upp skilda behov i barngruppen.

16. Aktiviteterna ska vara i överensstämmelse med läroplanen.

17. Det får plats flera aktivitetsrum i ett och samma fysiska rum.

18. En gruppering kan bestå av två eller flera barn.


19. Tiden kan fördelas på aktiviteter från ungefär två minuter till en vecka, eller i intervall över exempelvis en månad.

20. Fördelning av grupper på aktiviteter får inte permanentas utan behöver växla med lämpliga tidsintervall.

21. Alla barn behöver på sikt lära sig att umgås med alla barn i olika grupper och med olika aktiviteter.

22. På det viset utvecklas förståelse och tolerans mellan människor.

Kolegialt lärande

Podcast om kollegialt lärande med Ulf Blossing!

Teachers and students together in a professional learning community

Vi är glada att få presentera en ny artikel om elevers delaktighet i undervisningen. Här nedan följer en sammanfattning. Artikeln kan du ladda ner här.

Students represent the majority of the people in a school organisation, but are rarely considered as participants in literature on professional Learning communities (PLC). This article explored a PLC with the legitimate participation of students in the classroom. Data was based on interviews with 11 teachers. Community of practice theory provides 3 dimensions that were used as analytical tools: shared repertoire, mutual engagement, and joint enterprise. Shared repertoire refers to how teachers introduce and develop tools for learning; mutual engagement to how to establish relationships and atmosphere with a respect for learning; and joint enterprise to how students’ associations and experiences are used to shape content knowledge in planning for learning. We conclude that the theory of community of practice is useful to describe and understand the formation of a PLC.

De märkliga rutinernas livskraft

En lärarstudent berättade om barnen på vfu:n som var så bråkiga. Ljudnivån var hög, de slog och sparkade varandra, drog varandra i håret och kallade varandra vid tillmälen. Jag frågade vad som hände mer i detalj och vilka lärarnas pedagogiska handlingar var? Snart utkristalliserade sig två situationer jag mött många gånger. Den ena handlade om den fria leken på rasterna och den andra om ”ställa-upp-i-led pedagogiken”. Jag återger de båda situationerna som typiska, det vill säga jag fyller på med erfarenheter jag har av liknande händelser och kommenterar dem. Alla likheter med en verklig skola är skenbara.

Barnen blev osams på rasterna. Många spelade basket. Basket är en komplicerad lagsport. Reglerna är många för hur man får dribbla och attackera varandra. För barn i 8 till 10 års åldern kan man inte räkna med att de alla ska förstå och kunna tillämpa dessa regler. Vissa av pedagogerna fanns visserligen på plats på rasterna, men deltog inte i barnens lagsport eller i förberedelserna för den. Det är pedagogernas uppgift att stödja barnen i deras lek som är en viktig lärsituation. Leken är för det mesta en kraftfull lärsituation eftersom barnen är fullt engagerade i den. I det här fallet lärde sig barnen att de inte klarade av att samarbeta. Rast efter rast lärde de sig detta. Pedagogerna behöver ge barnen stöd i den här situationen genom att föreslå andra lagsporter med enklare regler som alla förstår och klarar av. Då kan barnen få en positiv upplevelse av att leka tillsammans. Pedagogerna kan också introducera flera typer av lekar, så barnen kan välja det som passar dem.

Pedagogernas handlingar när det gäller raster inskränker sig många gånger till att sätta gränser eller avvärja ytterligare konflikter när den första olyckan redan har hänt. I stället skulle pedagogerna behöva vara på plats innan och hjälpa barnen att i samtal planera rastaktiviteterna. För pedagogen gäller det att med Vygotskijs ord närma sig barnens utvecklingszon och stödja deras inre tankeutveckling med ett yttre samtal. Barn behöver vuxna omkring sig som engagerar sig i deras intressen och samtalar med dem hur de kan utvecklas och förbättras. Dessa samtal kommer barnen med tiden att göra till inre tankeredskap för hur de kan ta tag i situationer och utveckla dem.

Den andra situationen innebar att barnen skulle ställa upp i led i alla möjliga sammanhang; efter rast när de skulle in i klassrummet, vid lunchrasten när de skulle in i matsalen, framför bänkarna innan lektionen skulle börja. Genom uppställandet ville pedagogerna förmodligen framkalla lugn och ro. I många fall blir emellertid uppställande ytterligare ett stress- och irritationsmoment. Många barn kan ha svårt att stå stilla i led nära varandra. Frestelsen är stor att peta på kamraten. Pedagogen blir trött och irriterad på att barnen inte kan komma i ordning. Och barnen blir trötta på läraren som bara tjatar. Dessutom tas tid från lektionen om eleverna ska stå uppställda flera gånger innan arbetet kan börja.

Med Vygotskijs termer blir pedagogens yttre handlingar också här till inre tankeredskap hos barnen. Vad är det barnen lär sig av denna situation? Att det finns gränser mellan ute och inne, mellan lekuterummet och klassinnerummet. Att det är en gräns som den vuxne bevakar. Att lekrummet är det stökiga som klassrummet måste skyddas från. Och slutligen att det är viktigt att upprätthålla gränsen mellan ute och inne, mellan lek och lärande. Jag tänker att det inte skulle behöva vara så starka gränser mellan lekrum och klassrum, att de båda skulle vara lärrum där såväl barn som vuxna engagerar sig och där båda parter är delaktiga.

Det pågår mycket utveckling i skolor, men samtidigt kan märkliga rutiner bita sig fast vars grund kan vara svår att förstå. När sådana rutiner jag ovan beskrivit blir ett tydligt mönster i skolvardagen kan de, menar jag, understödja en oro i umgänget mellan såväl barn som vuxna på en skola. Då blir inte skolan en motvikt mot traditionella barn-vuxen normer utan snarare en förstärkare som säger att barn är stökiga och ska veta sin plats. Och som tyvärr också socialiserar in många lärarstudenter till att fortstätta leduppställandet och inte engagera sig i barnens lekuterum.

Som maräng kring hjärtat!

Torsdag och fredag förra veckan deltog jag i NORALF-konferensen, det nordiska nätverket för aktionsforskning. Lärare och forskare presenterade och samtalade kring aktionsforskning, verksamhetsutveckling och undervisningsförbättring. Konferensen var organiserad som en dialogkonferens. Efter varje presentation träffades vi i dialoggruppen på cirka tolv personer för att samtala kring det vi hört. Vi använde oss av egenreflektion, laget runt och talarlista för att säkra att alla kom till tals. En av grundtankarna i den här typen av konferens är att forskare och lärare ska mötas, liksom att utveckling och forskning ska befrukta varandra i en aktionsforskande anda.

Allt eftersom växte sig en känsla stark av en lärarrörelse mot ett undersökande förhållningssätt till den egna undervisningen eller verksamheten i förskolan. På samma sätt kände jag av en forskarrörelse där närheten till den verksamhet man forskar på och till skolors och förskolors utvecklingsarbeten blir en viktig källa till kunskap.

Vi den avslutande utvärderingsrundan i gruppen uttryckte lärare och forskare ovanligt starka och positiva upplevelser. Dialoggruppen, som under de två dagarna utvecklades till slags hemgrupp, upplevdes mycket positivt. En trygghet skapades här som gjorde att man vågade fråga och undra. "Det är fantastiskt att jag har fått var med här", sa en doktorand. För mig blev det slående hur praktik och forskning i socialt trygga former kraftfullt kan verka för lärande. "Jag är så lycklig så det känns som maräng kring hjärtat", uttryckte en annan deltagare. Jag är lite osäker på hur det känns... men jag såg i hennes ögon att det var något gott och varmt.

Hållbart lärande

Nu kommer rapporter om unga vuxna i arbetslivet, de som är 20-25 år, att de knäcks av stressen i arbetslivet. Ja, tänker jag, men det är väl det vi lär våra ungdomar i skolan med läxor efter skoltid och sommarskolor; att det inte finns någon gräns för hur lång tid arbetet får ta. Det är prestationerna som räknas till vilket pris som helst, också om själva kroppen lägger av.

Det är inte vad jag kallar ett hållbart lärande. Det tar hänsyn till att vi behöver variation i upplevelser, deras intensitet och prestationsinnehåll, för att vi ska lära optimalt. Tyvärr är det inte något som reglerar sig av sig självt i dagens individ- och konkurrensinriktade samhälle. Det är något vi behöver lära våra ungdomar - i skolan.

Rektorsarbetslag för Göteborgs skolor

Alliansen föreslår 34 förslag för en bättre skola i Göteborg. I GP:s artikeln finns förstås inte alla förslagen redovisade. De som nämns är bland annat

• öronmärkta pengar till skolor
• centralisera förvaltningen till staden i stället för stadsdelarna
• stärka det systematiska kvalitetsarbetet
• tidiga stödinsatser
• lärarsekreterare för att avlasta rektors administrativa arbete

Många av dessa insatser kan säkert verka förbättrande. Men problemet som jag ser det är att de inte på allvar omstrukturerar skolorna till att börja uppträda som kvalitetssystem av lärare och ledare med fokus på elevers lärande.

Forskning visar på lärares och rektorers betydelse när det kommer till att skapa bra lärmiljöer för eleverna. Rektorer behöver ta ansvar för att organisera arbetssamvaron på den enskilda skolan så att lärandet om de egna elevernas situation blir det som står i centrum för lärarna. För detta behöver rektorer ta ett tydligt ansvar för att bygga organisationen och omsätta ett ledarskap i arbetslagen som systematiskt arbetar för detta. Det är detta system av människor och kompetens som kan bli ett kvalitetssystem att satsa på som jag ser det.

För att klara detta behöver rektorer ha kunskap om hur lokala organisationer kan ordnas givet den skolkultur som råder på den enskilda skolan. De behöver ha kunskap om vilka funktioner ett ledarskap kan ha som främjar lärares lärande och hur det kan organiseras. Rektorer behöver tala med andra rektorer och jämföra sina lokala organisationer och hjälpas åt att uppfinna konkreta förslag till lösningar på praktiska dilemman i de här frågorna. De behöver få ingå i arbetslag med andra rektorer där de återkommande och frekvent får möjlighet att diskutera hur detta kvalitetssystem av mänsklig kompetens på deras skolor kan stärkas. För att sådana arbetslag med skolledare ska fungera behöver de i sin tur ett ledarskap som fungerar ordnande, länkande och utmanande.

I mina kontakter med skolledare i Göteborg och Centrum för skolutveckling får jag en bild av en starkt hierarkisk organisation där några satsningar på det kvalitetssystem jag beskriver ovan visserligen bejakas, men verkar vara svåra att omsätta. I en starkt hierarkisk organisation är förutsättningar för dialog och lärande få. Den huvudsakliga funktionen blir gärna att förmedla information uppifrån och ned i organisationen. Rektorer skolas då in i att noga lyssna på cheferna för att försöka realisera de beslut som tagits kring exempelvis mer teknologiska kvalitetssystem. Sådana system kan ha lite att göra med de lärare och skolledare som finns på en specifik skola.

I en starkt hierarkisk organisation finns rikliga tillfällen att lära sig att lyssna, men få där rektorer kan ha ett samtal kring det de skulle behöva hjälp med för att förstå hur de konkret kan skapa bättre lärmiljöer för såväl lärare som elever på den egna skolan. Sådana samtal behöver vara aktionslärande och förekomma så ofta att de blir ett tydligt drag i vardagsarbetet för rektorer. Jag har fört fram att områdescheferna i Göteborg borde kunna axla ett sådant ledarskap för de rektorer de ansvarar för.

Att bygga upp detta lokala kvalitetssystem handlar om att skapa en inre förbättringsmotor i Göteborgs skolor i stället för att i det yttre söka efter lösningar. Man kan mycket väl hämta in kvalitetsmodeller, men om det inte finns en mottagare på den lokala skolan blir det svårt att få dem att verka. Och den mottagaren kan inte bestå av enskilda lärare eller ensamverkande rektorer utan kvalitativa system av professionella lärare och skolledare som gemensamt är inriktade på att förbättra elevernas lärande.

Agenter för skolutveckling gav resultat

(2012-04-05) | Charlotte Gustavsson Kan lärare leda skolan mot utveckling? Lagerlöfsalen på Karlstads universitet var välfylld när ett 30-tal kommuner träffades för att ta del av resultatet av det kommunfinansierade forskningsprojektet Förändringsagenter för skolutveckling.

	Anders Arnqvist, utbildningschef vid Rektorsutbildningnen och dekan för Estetisk-filosofiska fakulteten hälsade välkommen.
	Konferensen fyllde Lagerlöfsalen.
	Ulf Blossing, forskare vid Göteborgs universitet, presenterade resultaten av projektet.
	Projektets medverkande kommuner representerades av Pi Högdahl, Järfälla kommun, Gunilla Sillén-Eriksson, Årjängs kommun och Anja Heidkamp, Hagfors kommun.

Forskningsprojektet har genomförts 2009-2011 i kommunerna Hagfors, Årjäng och Järfälla. Projektet har undersökt hur lärare i rollen som förändringsagenter eller utvecklingsledare kan driva frågor i skolutveckling. Studien har följt hur ett ledarskap kan organiseras på skolor för att främja lärares och förskollärares lärande så att barnens och elevernas lärmiljö stärks. Initiativet till projektet togs av Hagfors kommun som ville ha forskningsstöd för sina idéer kring skoltutveckling. Forskaren Ulf Blossing som då var verksam vid Karlstads universitet, bland annat på Rektorsutbildningen, kontaktades. Numera arbetar Ulf Blossing vid Göteborgs universitet men presentationen av projektets resultat förlades till Karlstad eftersom två av de kommuner som medverkat ligger i Värmland.

- Ulf Blossings studie visar att förändringsagenterna har fått möjlighet och utrymme att driva frågor i skolutveckling i de aktuella kommunerna, säger Erik Groth, utbildningsledare vid Rektorsutbildningen. De har utvecklats i sina roller som lärledare, utvecklingspedagoger och processledare. Men studien visar också att ett fortsatt framgångsrikt arbete av det här slaget kräver tydliga avsikter och bred förankring i hela det kommunala systemet.

De deltagande kommunernas medverkan har sett lite olika ut men de är alla mycket positiva till projektet.

- Inom Hagfors kommun hade vi kommit en bit på väg med vårt arbete för skolutveckling när en kollega tog kontakt med Ulf Blossing, säger Anja Heidkamp, utvecklingsledare och skolledningsresurs inom Hagfors kommun. Han hjälpte oss att se vår verksamhet ur ett mer objektivt perspektiv vilket kan vara svårt i vardagen. Men det har hjälpt oss mycket och även om vi många gånger blivit ifrågasatta både ekonomiskt och politiskt fortsätter vi tålmodigt vårt arbete. Detta är en lång process och vi räknar med att få se resultat i verksamheten om cirka sju år.

- Vi hade jobbat med skolutveckling en del innan vår ledning tog initiativ till att vi skulle vara med i det här forskningsprojektet, säger Gunilla Sillén-Eriksson, utvecklingsledare, Årjängs kommun. Detta har underlättat mycket i vårt arbete med att bygga en organisation kring frågor i skolutveckling. Varje organisation ser olika ut och man måste hitta ett koncept som passar ens egen verksamhet. Det tycker jag att vi har lyckats med. Vi har fått vara delaktiga i forskningen och Ulf Blossing har hela tiden ställt frågor som tagit oss vidare i processen.

- De medverkande kommunernas deltagande har ju sett lite olika ut och vi har inte applicerat projektet på hela vår verksamhet, säger Pi Högdahl, projektledare för skolutveckling inom Järfälla kommun. Men tack vare Ulf Blossings engagemang har vi orkat hålla i och driva de här frågorna vidare.



http://www.kau.se/om-universitetet/aktuellt/nyheter/artiklar/10346

Det naturliga lärandet!

Läs denna intressanta artikel på Skolverkets hemsida om professor Peter Gärdenfors förslag på hur IT kan främja elevers förståelse och lärande. Mycket intressant!

http://www.skolverket.se/skolutveckling/itiskolan/reportage/overgripande/elevers-lust-att-forsta-en-bortglomd-drivkraft-1.154935#.T1ZOUuRHd7U.facebook

Hans Rosling om våra ingrodda föreställningar om världen

Se öppningen av ICSEI konferensen i Malmö. I slutet av filmen talar Hans Rosling. Missa inte det!

http://bambuser.com/channel/icsei2012/broadcast/2264345

Skriv i Leda och Styra

Leda & Styra är en tidskrift på internet där du som är chef i förskolan och skolan kan publicera egna artiklar.En artikel i Leda & Styra är meriterade för författaren och utvecklande för skolan. Att bli publicerad i Leda & Styra innebär att artikeln håller en kvalificerad nivå eftersom allt innehåll granskas av utvalda editorer. Publicerad artiklar når tusentals aktörer i skolsamhället och sprids vid RSS-strömmar och Skolportens Matchmail.

Läs vidare!

"/.../åter ta plats i skolans kateder"... som att ställa sig i utvisningsbåset...

Nej, det är inte dags för lärarna att åter ta plats i skolans kateder, så som Björklund påstår. Det är snarare dags för lärarna att ge sig ut på läro-planen tillsammans med eleverna för att samverka med eleverna i det livslånga spelet om lärandet. Det betyder att ansvaret för lärandet kan skifta, att det ibland är eleven och att det ibland är läraren som har bollen. Men att ställa sig i katedern, det vore som att ställa sig i utvisningsbåset, då är läraren borta från spelet.

Vi behöver se framåt och skapa nya idéer för skolan, inte bakåt och väcka liv i gamla. Nya idéer som kan möta de problem vi står inför i dag och i morgon, inte gamla som redan tjänat ut och inte har några lösningar på de framtida utmaningarna.

Tron på det individuella lärandet och hur det påverkar skolors förbättringsarbete

In “An Individual Learning Belief and its Impact on Schools’ Improvement Work – An Individual versus a Social Learning Perspective” Ulf Blossing and Sigrun K. Ertesvåg argue that a social learning understanding of school improvement based on the Community of Practice theory and its application may provide schools with a theoretical understanding which enables the successful implementation of school improvement.

Samspelets lov för alla Allan i skolan

Det är inte skolans och lärarnas uppgift att fostra eleverna, tycker Björklund. Därför vill han ge skolor möjligheten att påbjuda att föräldrar ska kunna kallas in till skolan för att sitta med vid undervisningen och se till att deras barn sköter sig. Tanken är förmodar jag, att det ska bli lugn och ro så att läraren kan fortsätta att undervisa, övriga elever kan fortsätta med sitt lärande och förstås att den bråkiga eleven också kan fortsätta med sitt lärande.

Men att fostra och lära hör samman och är visst lärares uppgift i skolan, menar jag. Enligt skollagen skall utbildningen ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. Forskning har visat att samspeldimensionen i lärandet är mycket betydelsefullt. Den handlar om att samspela, det vill säga att lyssna på, tala med och förstå sina medmänniskor för att lära sig om omvärlden. Kunskap kan visserligen dokumenteras och lagras och framträder såtillvida som objektiva och faktiska, men det är viktigt att påminna sig att kunskap i allt väsentligt är kulturell, det vill säga genomdränkt av mänsklig aktivitet och samvaro.

Ett uppdrag för skolan och för lärare är att förmedla eller göra kunskapen tillgänglig, en annan är att utveckla ungdomarna till goda lärare som vet hur man gör för att lära sig. Det gör man genom att samspela med andra människor. Ju bättre man är på samspel, desto mer fart kan man få på lärandet och desto mer nytta kan man själv och andra få av kunskapen. Samspel för lärande är det som förenar alla lärare – det är lärares yrkessignum vill jag påstå. Elevers bråk i skolan kan vara ett uttryck för att de inte ges möjlighet att samspela tillräckligt. Här har lärare en viktig uppgift att utveckla ungdomars samspelsformer så att de främjar ett lärande.

Det är det lärare kan, inte föräldrar Björklund.

Usk-skolan

Lärarnas arbetstid står i fokus i årets avtalsrörelse. Skolcheferna vill ha makten över tiden med möjlighet att skapa en mer flexibel organisation. Lärarfacken hävdar att dessa möjligheter redan finns. Argumenten handlar om vad det står i gällande avtal och vilket friutrymme det ger. Jag ska inte ge mig in i den debatten för jag är inte påläst på avtalen. Jag går dock i stora drag på skolchefernas krav och menar att skolorganisationen skulle må bra av att arbetsuppgifter hanterades mer likvärdigt. Och den slutsatsen drar jag utifrån mina studier av skolors arbetskulturer, det vill säga hur det levda livet kring arbetstiden faktiskt ser ut på skolor.

Utifrån ett skolkulturperspektiv kan jag se hur usken lever kvar på många skolor som en benämningen på den tid som lärare ska undervisa. Det är kring denna tid som all övrig tid organiseras. Usken ska i omfattning vara rättvis, det vill säga alla på skolan ska ha ungefär lika mycket usk. Det handlar om arbetsbelastning, men också om status. Ju högre upp i skolsystemet desto lägre usk. Usken är ett uttryck för det som är arbetet. Andra uppgifter som utvärderings-, dokumentations- och exempelvis ledaruppgifter ska arvoderas vid sidan av eller innebära nedsättning i usken. Så här framträder livet kring arbetstiden i många skolor, kanske inte i avtalstexten, men i det levda arbetslivet på skolan.

Usk-kulturen är en kultur för undervisning och inte för lärande, för traditionell förmedling till eleverna och inte för elevers och lärares "dubbel-loopar" i sin kunskapsutveckling. I en skolorganisation för lärande är mängden av uppgifter som behöver utföras mångfasetterad till skillnad från usk-skolan där den är enkelriktad och snarast inskränkt. Där är det undervisning, läs förmedling, som gäller och inget annat. I skolor där lärare, rektorer och elever genomför en lärande verksamhet utförs många uppgifter:

• Kartläggningar av verksamheten för att bedöma läget.
• Dokumentation för att säkra det organisatoriska minnet.
• Omvärldsbevakning för att kunna tackla viktiga samhällsfrågor.
• Utvecklingsverksamhet för att pröva ut nya och bättre sätt att organisera lärande.
• Ledning av arbetsgrupper för att ge arbetet riktning och relevans.

Ja, listan skulle kunna göras lång och jag ska inte skriva ett helt nytt program för skolor här på bloggen. Den lärande skolkulturen kommer i grunden att utamana usk-skolorna och synen på undervisningens plats i läraryrket. I den lärande skolan kommer inte alla lärare på "högstadiet" att slåss för att undervisa högst 16 timmar i veckan. En yngre lärare kan undervisa 10 timmar och därutöver ha 20 timmar till planering och uppföljning för att han eller hon är ny och ovan i sitt yrke, medan den mer erfarne läraren kan undervisa 20 timmar och ha 10 timmar till planering, för att han eller hon kan göra det på rutin.

Men mer väsentligt är att lärare kommer att undervisa olika antal timmar därför att de kommer att ha andra uppgifter vid sidan av undervisningen som tillsammans kommer att gestalta en annan lärarroll, en lärande i stället för en undervisande lärarrroll.

Skolors utveckling och elevers lärande. Forskning, förändring och framtid - docentföreläsning.

Varsågod! Här kommer hela föreläsningen!

http://stream.help.kau.se/kursarkiv/blossing/blossing_090916.wmv