I DN kan jag läsa om skolan i Bagarmossen som bytt devisen om lust att lära mot kunskapen i centrum och nått fantastiska resultat med sina elever. Det här är ett intressant exempel. Jag jämför med de skolor i Norge jag har undersökt och som i ett skolutvecklingsprojekt arbetar med att förbättra elevernas resultat, men som i mycket liten grad fokuserar själva undervisningssituationen utan i en del fall rätt så ensidigt satsar på exempelvis reflekterande samtal i lärargrupper. På dessa skolor står lärare och rektorer ofta helt främmande inför sådana tilltag som exemplet från Bagarmossen med läsgrupper för eleverna för en bättre språkutveckling. I stället tänker dessa lärare och rektorer att de ökade insikter som lärarna får i de reflekterande samtalen ska leda till att lärarna sedan förbättrar den egna undervisningen. Jag konstaterar att visst kan det vara så, men sällan på ett sätt så lärandemiljön för eleverna förbättras i sin helhet för eleverna på skolan. Oftast blir det bara bättre i någon klass för de elever som har en särskilt intresserad lärare. För att skolutveckling ska hända behövs fler strategier än reflekterande samtal. Att pröva ut nya undervisningsmönster som det i Bagarmossen är ett bra exempel. Och slutligen: Att sätta kunskapen i centrum behöver inte stå i motsats till lusten - det kan vara lustfyllt att kunskapa!
Vår utvärderingsrapport från det norska projektet hittar du här: Delrapport 2.