Det omvälvande mötet med kollegahandledning

Samarbete är lösningen för att skolor ska bli bättre. Forskningslitteraturen ger klart besked om det. Men samarbete mellan lärare och skolledare är komplext, dels för att skoluppdraget i sig är omfattande och dels för att samarbete bygger på kommunikation mellan individer och i grupp. Och att kommunicera i en organisation är svårt, inte nog med att man ska förstå varandra, man ska också ha fokus på uppdraget i samtalet och vara problem- och lösningsinriktad för att kunna förbättra situationen. Det är många delar att hålla reda på och samtalet behöver ha olika karaktär i skilda faser för att innovativa lösningar ska bli möjliga att få fram. 

Men det finns hjälp att få! Handal och Lauvås har utarbetat en rad verktyg för det här ändamålet och den mest spridda samtalsmodellen är ”problemlösning i grupp” eller kollegahandledning som den ofta kallas. Jag kom första gången i kontakt med modellen i slutet på 1990-talet när jag arbetade på Högskolan i Karlstad, nu Karlstads universitet. Tillsammans med Anders Hedin planerade jag och genomförde kurser i kollegahandledning.

Mötet med kollegahandledning var omvälvande! Som lärare längtade jag efter fördjupande samtal med mina kollegor om pedagogik på ett sätt som också kunde ge avtryck i min praktiska undervisning och som gjorde skillnad för eleverna. Jag hade visserligen fantastiskt professionella kollegor på den lilla landsbygdsskolan i Värmland där jag arbetade. Men jag ville mer! Jag ville ha fler samtal, jag ville komma fortare till kärnan i det pedagogiska problemet och jag ville komma fram till andra sätt att organisera undervisningen i stort som smått, såväl när det gällde att ändra relationerna mellan lärare och elever till hur olika innehållsliga moment skulle angripas. 

Kolleghandledning blev ett redskap för sådana samtal kollegor emellan. Jag kommer väl ihåg ett kurstillfälle när en äldre lärare efter avslutad kolleghandledning kom fram till mig och med tårar i ögonen uttryckte att hon under alla sina år som lärare aldrig hade lärt sig så mycket av sina kollegor, och att hon inte visste att det gick att lära sig så mycket av varandra. Det var förstås roligt att få den responsen som lärare i kursen, men det var också sorgligt att i hennes ansikte se hur den här läraren först i slutet av sin yrkesbana fick uppleva den omvälvande känslan av att vara tillsammans med kollegor för att lösa vardagliga undervisningsproblem.

Under åren har jag fört fram kollegahandledning i många sammanhang. Senast var det dags när vi fick rektorsprogrammet till Göteborgs universitet 2015 och vi skulle organisera professionshandledning. Kolleghandledning blev det självklara valet. Anna Hulterström tog ansvaret för att leda arbetet och nu har hon tillsammans med kollega Karin Careborg skrivit ett kapitel i boken Perspektiv på handledning för ledare i förskola och skola. Annas och Karins kapitel heter Handledning med fokus på att stödja och främja ledarhandlingar. En eftermiddag i oktober berättade de om sina erfarenheter på Kollegiet för utbildningsledarskap via zoom. De hade också bjudit in två rektorer, Kattis och Johan, som hade gått rektorsprogrammet och deltagit i professionshandledningen.

Återigen blev det ett omvälvande möte för mig! Anna och Karin berättade hur kollega-/professionshandledningen hade utvecklats till precis det där som jag ’ville mer’ när jag var ung lärare, fast i det här fallet handlade det om hur rektorerna kunde finna fram till ledarhandlingar som gjorde skillnad för lärarnas lärande, och deras planering och genomförande av undervisningen. Kattis oh Johan bekräftade, precis så hade det fungerat berättade de. Kattis och Johan berättade också hur de använde samtalsmodellen i sina egna verksamheter. Johan arbetade nu på en skolförvaltning och berättade att han använde modellen med rektorerna, och hur glada de blev att få göra det då de hade så goda erfarenheter av det från rektorsprogrammet.

Jag satt framför datorn vid zoommötet och jag tror jag fick lite tårar i ögonen, precis som läraren jag mötte för över tjugo år sedan. Men mina tårar var av ett annat slag. Jag visste det, tänkte jag! Det är en fantastisk samtalsmodell! När jag hörde Anna och Karin, och Kattis och Johan, så kunde jag ha förtröstan till att fler skulle komma att upptäcka det. De höll på att sprida kunskapen och färdigheten att kommunicera till alla som vill mer, som vill ha fler samtal och fortare komma fram till kärnan i det pedagogiska problemet och göra något åt det. Skolutveckling tar tid, tänkte jag, men där framför datorn kände jag: Nu händer det!

Lärares lärande i "Data Teams"

Tillsammans med holländska kollegor har  jag haft möjligheten att få delta i en undersökning om hur lärare kan arbeta i grupp för med 'data' för att komma fram till lämpliga förbättringsstrategier. Sammanfattningen av artikeln kan du läsa här:

Schools need support in the use of data. To provide this support, a data team intervention was developed. A prior study conducted in the Netherlands showed that several factors can enable or hinder the work of data teams. The current replication study focuses on the factors influencing data use in data teams and the perceived effects of the data work, but looking at data teams in Sweden. The results of this qualitative study show that the data team's work is influenced by the same factors as in the Netherlands: Data characteristics (e.g., relevance of the data), team characteristics (e.g., heterogeneity of the team), and school organizational characteristics (e.g., school leader support).

 Artikeln finner du här -->

Min drivkraft

 

 

 

 

De här små tavlorna pryder kontoret på universitetet. Det är mina första elever som har målat dem. År 1983 står det på baksidan av tavlorna. Jag var 23 år och hade varit mellanstadielärare i drygt ett år. Nu när jag nyss blivit professor funderar jag på hur det kom sig? Vad har varit min drivkraft?

Jag var inte en topplärare, långt därifrån. Men jag tyckte det var roligt att undervisa och framför allt var det fantastiskt att se när eleverna greps av lärandet. Det fick mig att ändra min undervisning för att just få se glädjen i deras ögon över att lära sig och utvecklas.

 

Jag upplevde att det var rätt så lätt att utvecklas som lärare. Det fanns så mycket tips och idéer, liksom teorier om lärande dokumenterade att problemet mest bestod i att finna det jag sökte för tillfället. Mycket hittade jag och använde ’rakt av’, annat handlade om att jag utvecklade min förståelse av lär- och undervisningsprocessen och utvecklade egna undervisningsredskap. Samtalen med kollegor på skolan, på andra skolor, och på kurser jag gick, utgjorde en viktig del i mitt eget lärande.

 

Och det är väl det som sedan har drivit mig; att få visa för andra lärare vilken glädje det är att förbättra undervisningen och se att eleverna skiner upp! Mycket av de grundläggande förutsättningarna för lärares lärande kan skolledare  förbättra. Det hjälper om det finns strukturer för att ställa frågor, leta efter svaren, pröva nya idéer i praktiken och följa upp hur de fungerade.

 

Jag tittar på tavlorna. En del av eleverna skymtar förbi i minnet. Det var ju de som var den direkta drivkraften att jag tog tag i min egen utveckling som lärare! Jag löste långt ifrån alla problem jag stötte på, men tillräckligt många för att känna av kraften i det egna aktörskapet. Och sen är resten historia som man brukar säga.



Att skapa en samverkansprocess

Nytt bokkapitel: Att skapa en samverkansprocess - en forskare och två verksamhetschefer i partnerskap.

Ulf Blossing, Ann Blom och Karin Persson.

Och så finns det förstås en rad andra intressanta kapitel i boken. Läs gärna alla!

Levnadsregler för pedagogen

1. Barns och ungdomars sociala liv i förskola, fritidshem och skola  är normalt dynamiskt och "stökigt".

2. Pedagogers föreställningar om det lugna och harmoniska sociala livet är därför vilseledande för utformningen av pedagogrollen.

3. Pedagogens roll är att engagera sig i barnens dynamiska och stökiga sociala liv och hjälpa till att ordna det.

4. Ordningen ska ta sikte på att främja kreativiteten, men ordningen  kan fortfarande  vara stökig.

5. Ordningen ska förhindra att stökigheten skadar individer eller hindrar dem i deras kreativitet.

6. Ordningen har inte till syfte att återställa lugn och harmoni.

Förändringsagenter för skolutveckling: Roller och implementeringsprocess.

Nu finns artikeln om förändringsagenter publicerad elektroniskt!


Artikeln syftar till att beskriva implementeringsprocessen av förändringsagenter i kommuner och skolorganisationer samt att relatera det till förändringsagenternas funktioner och roller. Undersökningen bedrevs som ett aktionsforskningsprojekt mellan tre kommuner. 17 skolor deltog med totalt 36 förändringsagenter. Primära data utgjordes av förändringsagenternas loggböcker och intervjuer med skolledare. Metodiskt användes en begreppsapparat hämtad från organisationsutveckling. Resultaten visar att en tydlig organisatorisk struktur liksom stark kommunikation främjar utvecklingen av förändringsagenternas arbete. En analys av förändringsagenternas rolltagande visar på fyra typer: biträdet, handledaren, projektledaren och organisationsutvecklaren. Vilket utrymme bland dessa ideala roller som förändringsagenterna intog varierade i förhållande till graden av strategiskt arbete i kommunen, liksom hur man förstod syftet med interna förändringsagenter.

Skolförbättringskrafter i Kristinehamn

I flera blogginlägg har jag argumenterat för den lokala skolförbättringskompetensen. I exempelvis Skolpolitiker: Fånga förändringen och förädla den! beskriver jag min upplevelse av de många förbättringsarbeten som pågår i skolor, men vars erfarenheter inte verkar nå rikspolitiken. I Kristinehamn fick jag möjligheten att återigen möta dessa lokala krafter: Utbildningschef Margareta Karlsson med sina medarbetare Åke Lierud och Cecilia Hagström.

Skolutvecklingsarbetet i Kristinehamn innehåller föstås många delar, men det jag uppfattade som intressant ur mitt forskarperspektiv var Margaretas och Cecilias berättelse om hur de  organiserar handledning av lärare för att främja förbättring av undervisningspraktiken och Åkes arbete med Skapande verkstad. Att stödja lärarens roll och särskilt den undervisande i klassrummet har forskning visat är kraftfullt, och de estetiska lärprocesserna betonas exempelvis av den kultur-historiska skolan. Människans skapande och kulturella verksamhet förstås här som det medium i vilket bildning och kunskap blir till. Men egentligen mer än så: den skapande verksamheten är ett uttryck för människans ofrånkomliga gemenskap med varandra och världen och hur vi är skapade av den, men också är en del av skapandet.

Jag sitter där på mötet och hör på dessa utecklares berättelser, precis som jag har gjort i många andra kommuner. Ganska snabbt förstår jag att Margaretha, Cecilia och Åke har byggt upp en kunskap om lärares lärande och det jag kallar förändringsagentskap eller utvecklingsledarskap för att förbättra elevernas lärande. Margareta och Cecilia berättade om strategierna för de samtal de har med lärarna; vikten av att utgå från en syn på lärande som är optimistisk, nyfiken och respektfull och att samtidigt reflektera över undervisning i förhållande till kunskapssyn och syn på lärande, betydelsen av dialogen för att utveckla både individer och hela skolor. De berättade hur de utgick från läroplan och kursplaner, mötte lärare i klassrummet och lyssnade på deras planering, observerade lektioner och följde upp med samtal. Som forskare och skolutvecklare vet jag att hur jag som handledare organiserar och leder samtalet har stor bettydelse för hur det främjar lärarens lärande. Det är viktigt att ha en klar strategi med samtalet liksom att veta vilka typer av frågor man ställer i vilka situationer. Allt detta demonstrerade Margareta och Cecilia! Och jag tänkte: Ja! Den här kunskapen är alldeles nödvändig för en kommun att ha, och det behöver kommunen ta ansvar för att bygga upp på egen hand, precis som man har gjort i Kristinehamn.

Åke skickade mig länkar där jag kunder läsa mer om arbetet med Skapande verksamhet. Till Åke och Skapande verkstad kan lärarna vända sig för att planera ett undervisningsavsnitt där det estetiska inslaget ligger som grund. Men mer än så kan jag läsa att målen är att:

• Definiera / specifikt för varje enskilt arbete identifiera och definiera ett utvecklingsbehov, ett övergripande motiv.
• Kollegialt lärande / under arbetets gång nyttja ett kollegialt lärande genom att tillsammans:
- läsa och diskutera, reflektera och generalisera
- planera, formulera mål och genomföra
- fortlöpande bedöma och återkoppla, dokumentera och utvärdera
• Implementera / följa upp, anpassa och integrera nya erfarenheter och kunskaper och i förlängningen utveckla ett gemensamt yrkesspråk.

I ett samhälle där det estetiska uttrycket många gånger är marginaliserat kan det vara svårt för lärare att i det vardagliga undervisningsarbetet förstå och omsätta hur den skapande processen kan ligga som grund i lärandet. Också här ser jag att kommunen genom Åke har byggt en rik kunskap som kommer lärarna och elverna till godo:"Känslan av att skapa, få erfarenhet av att klara av och bemästra: Väcker den lust, glädje, och meningsfullhet som ger kraft och mod att erövra och lära det man inte kan eller tror sig kunna”. Mer om detta kan man läsa i Åkes uppsats "Europaresan - från mynning till källan.

En utmaning för kommunen blir att sprida dessa kunskaper till fler. Några få skolutvecklare kan bara träffa en handfull lärare per termin, men fler behöver nås och få del av kunskapen för att det kraftfullt ska nå eleverna. Just den frågan har kommunen nu gripit sig an. Jag ser med spänning fram mot att följa utvecklingen.

Processledare för skolutveckling

Ny rapport om processledare (förändringsagenter).

I denna rapport, som tagits fram i samarbete mellan Helsingborgs stad och Göteborgs universitet, presenteras en uppföljning av kommunens satsning på att införa processledare på alla skolor och förskolor i ett av Helsingborgs verksamhetsområden. En kartläggning har genomförts av initieringen och nuläget i satsningen och mer specifikt har svar sökts på frågorna:• Hur är processledarnas arbete organiserat? • Hur styrs arbetet?• Vilka uppgifter arbetar processledare med? I en enkätundersökning till alla skolor och förskolor i området framkommer att betydelsen av processledarnas arbete i denna fas inte i någon stor utsträckning påverkat lärarnas arbete i klassrummen men däremot uppmärksammas en skillnad i lärarnas mötespraktik. I gruppintervjuer med alla rektorer och förskolechefer redogörs för vad processledarna arbetat med. Främst har arbetet rört mikroprocesser, såsom handledning vid pedagogiska diskussioner, men det finns ett önskemål om att processledarna i större utsträckning ska arbeta med makroprocesser, såsom ledning av strategiskt skolutvecklingsarbete. Intressant är att rektorer och förskolechefer har olika åsikter om nyttan av att ha processledare i sina organisationer. En del ser dem som ett hot mot det egna ledarskapet och en del som viktiga för att åstadkomma förbättring i sina verksamheter.

Coachning inget nytt!

Coachning har blivit en trend i skolutveckling. I Skolverkets satsning Handledning för lärande har skolcoacherna anlitats för att ge skolorna coachning. Coachning är ett relativt nytt begrepp sägs det och skillnaden mellan coachning och handledning är att man inte ger råd i coachning vilket man enligt artikeln i Skolvärlden gör i handledning.

Jag vänder mig mot att att man försöker sälja in coachningkonceptet som något nytt som inte funnits tidigare. Det främjar inte, som jag ser det, utvecklingen av ett ledarskap för skolutveckling. För det första är coachning inte något nytt i skolan och för det andra är det att betrakta som en form av handledning.

Olika varianter av handledning har varit en hörnpelare i organisationsutveckling och skolutveckling sedan det sena 1970-talet i Sverige. Här ingår det som en del i  arbetslagets samtal för utveckling av verksamheten. Samtalet kan ske i grupp och det kan ske i par, externa experter kan vara involverade såväl som interna och kollegiala. I lärarutbildningen har också kunskap om handledning använts i samband med den verksamhetsförlagda utbildningen. Kurser i handledning har getts och ges på många högskolor till lärarutbildare i skolor.

Själv har jag byggt upp och gett kurser såväl för lärarutbildare som skolutvecklare där handledning har ingått som en del i ett ledarskap för skolutveckling. Vi har då orienterat om det breda kunskapsfältet "det professionella samtalet" och särskilt låtit deltagarna träna på kollegahandledning. Kolleghandledning bygger på de norska forskarna Handal och Lauvås teori om att lärare, liksom professionella i andra yrken, utvecklar en praktisk och vardaglig yrkesteori som vägleder och styr deras planering och genomförande av undervisning. En handledning behöver därför ta sikte på att för läraren göra den egna praktiska yrkesteorin synlig, och att som handledare inte ge råd. Därigenom kan läraren "frigöra" sig från denna och utveckla en mer vetenskapligt teori som grund för sitt lärarskap.

Handals och Lauvås kollegahandling innehåller långt fler dimensioner än det ensidigt målfokuserade perspektivet i coachning. Lärare som vill utveckla ett ledarskap för skolutveckling behöver ha flera modeller för handledning och samtal i sin verktygslåda, och de behöver veta vilken kunskapsgrund de vilar på. I verktygslådan kan coachningmodellen ingå som en modell eller ett perspektiv bland flera.

Skolutvecklare behöver odla sitt kritiska förhållningssätt nu när skolverksamheten tydligt ska vila på vetenskaplig grund. Och under årens lopp har jag lärt mig att när någon påstår att något är nytt och inte har förekommit tidigare i skolan, så är det nästan aldrig riktigt. Det är möjligen inte så spritt och välkänt, men inte nytt som kunskap betraktat. Första regeln i ett kritiskt och vetenskapligt förhållningssätt innebär att alltid undersöka sådana påståenden genom att helt enkelt studera den vetenskapliga litteraturen.


Några titlar:

Handal, G., & Lauvås, P. (2000). På egna villkor : en strategi för handledning (2., rev. uppl. ed.). Lund: Studentlitteratur.

Lauvås, P., Hofgaard Lycke, K., & Handal, G. (1997). Kollegahandledning i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Hägg, K. & Kuoppa, S.M. (2007). Professionell vägledning: med samtal som redskap. (2., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Engqvist, A. (1996). Om konsten att samtala. Stockholm: Rabén Prisma.

Gjems, L. (1997). Handledning i professionsgrupper: ett systemteoretiskt perspektiv på handledning. Lund: Studentlitteratur.

Lokal skolutveckling på hög nivå

Måndagen den 17 december var jag på dialogkonferens i Helsingborg. Temat var förändringsagenter. Jaana Nehez och Lisbeth Gyllander berättade om den utbildning de har genomfört för sina förändringsagenter som de kallar processledare. Syftet tänkte man sig så här:

Efter genomgången utbildning

• har deltagaren en fördjupad förståelse av sitt uppdrag som processledare,
• har deltagaren kunskaper om grupprocesser och gruppdynamik,
• har deltagaren kunskaper om och förmåga att driva skolutveckling och förändringsprocesser,
• kan deltagaren leda lärande samtal,
• kan deltagaren använda processverktyg (exempelvis: reflektionsmetoder, dokumentation, analys, föreställningskartor, samtalsformer).

I det aktionsforskningsprojekt jag har genomfört med tre kommuner betonar de vikten av en utbildning för förändringsagenterna. Den behöver ge grundläggande redskap i arbetet med lärarlagen och en kunskapsbas om förbättringsprocesser och ledarskap att utgå från i samtalen med varandra, lärarna och rektorerna. Vidare kommer den att utgöra en viktigt inslag i samtalet på skolorna om vad syftet är med förändringsagenterna.

Det är spännande att se hur kommuner börjar få tillgång till skolutvecklare som är tillräckligt grundade i den här kunskapen för att planera och genomföra utbildningar i egen regi. Lokal skolutveckling på hög nivå!

Att leda processer för skolförbättring, 7.5 hp

Karlstads universitet erbjuder nu en kurs om att leda processer för skolförbättring för skolor som vill förbättra sin egen utvecklingsorganisation. Kursen Att leda processer för skolförbättring, 7.5 hp är framtagen av våra forskare och har aktualiserats utifrån den Förändringskonferens som genomfördes i Karlstad i mars 2012. Till anmälan!

Speciallärare för lärare i stället för skolmognadstest för elever?

Jag säger som socialdemokraterna nej till skolmognadstest för alla sexåringar. Det är inte mer tester av elever vi behöver utan bättre lärprocesser bland lärare hur de ska undervisa de elever de har i sin grupp för tillfället. Det är temat i Helen Timperleys bok Realizing the Power of Professional Learning.

Här beskriver hon hur tester visst är viktiga för att informera lärare om deras elevers kunskapsläge och deras lärprocess. Det sistnämnda, elevernas lärprocess, är viktigt. Det behöver lärare ha reda på för att i sin tur kunna ta reda på vad de behöver lära sig för att undervisa just de elever de har för tillfället.

Som skolutvecklingsforskare känner jag igen det här resonemanget från det forsknings- och utvecklingsarbete som sker inom kunskapsområden som lärares lärande, lärares samarbete och aktionslärande. Vi har gott om kunskap kring dessa områden skulle jag vilja påstå. Det Timperly bidrar med är att hon tydligt och systematiskt kopplar det till elevers lärande. Om inte lärares lärande har elevers lärande tydligt i fokus har skolor missat sitt uppdrag, säger hon. Och så utvecklar hon en tydlig arbetsgång hur lärare behöver lära om sina aktuella elever, vilka kunskaper de har och hur deras lärprocess ser ut, för att kunna utforma den bästa undervisningen för just dessa elever.

Hon kopplar dessutom detta till skolledares arbete och till ledarskap för utveckling överhuvudtaget. Det hon däremot inte skriver fram är vad detta betyder för organiseringen av skolor, det vill säga om hur ledarskapet och olika grupper kan ordnas. Hon nämner PLC - professional learning communities - men som så ofta i den anglosaxiska litteraturen ger detta lite hjälp när det gäller att tänka skolorganisation.

Och det här vi behöver politiska förslag som jag ser det, det är här strukturella förändringar behövs och inte mer mätande och vägande av elever. Lärares kompetens är den viktigaste resursen, men förutom att lärare och skolledare behöver traditionell kunskapsförmedling om Timperlys resultat behöver skolorganisationen struktureras om för att dessa processer ska bli möjliga och framför allt mer sannolika. Exempelvis behövs detta inslag på rektorsutbildningen, och kanske det är dags att formalisera ett utvecklingsledarskap med sikte på att främja lärares lärande om sina elever - speciallärare för lärare!

Samarbetsmöjligheter med Göteborgs universitet kring utbildningsledarskap

Under 2011 har vi inbjudit till ett par träffar med representanter för kommuner och universitet för att samarbeta kring forskning och utveckling när det gäller utvecklingsledarskap. Dessa träffar ledde bland annat fram till tre teman: I) Utvecklingsledarens arbete II) Det egna lärandet III) Effekter av utvecklingsledarskap. För närvarande finns två konkreta ingångar till samarbete kring det innehåll som diskuterats. Det ena är Ulf Blossings arbete kring förändringsagenter och det andra Karin Rönnermans, Anette Olins och Margareta Milstas arbete med forskningscirklar för handledare och utvecklingsledare. För att fokusera våra insatser och för att erhålla kvalitet på dem är det klokast att låta nya samarbeten haka i dessa redan påbörjade. 

Den första ingången handlar alltså om ett aktionsforskningssamarbete kring förändringsagenter/utvecklingsledare vilket kan beskrivas som ett FoU-arbete. Det är en fortsättning på ett arbete med tre kommuner som avslutades 2011. En slutrapport kan laddas ner från https://docs.google.com/open?id=0B8CyqPvN-U-rbEdIS2I1UGZrT0U Här finns intressanta resultat som handlar om förändringsagenternas roller, utveckling och effekter. Om det finns intresse för att haka i detta arbete råder vi er att läsa rapporten och kontakta Ulf Blossing för vidare samtal.

Den andra ingången utgår från ett samarbete kring utbildning i form av forskningscirklar till vilka också forskning kan kopplas. Idag pågår tre olika forskningscirklar som vi kallar Rönnerman, Olin och Milsta.

• Rönnerman: I den här forskningscirkeln deltar 12 handledare från tre olika kommuner (Örgryte/Göteborg, Kinda, Falköping). Detta ger möjlighet till jämförelser och överföring av exempel mellan kommunerna.
• Olin: Här deltar 9 handledare från en kommun, Varberg. Här fördjupas kunskapen om att handleda aktionsforskningsarbete genom att utgå från gemensamma erfarenheter.

I båda dessa cirklar är handledning av kollegor i fokus, deltagarna arbetar både som förskollärare och handledare.

• Milsta: I den tredje forskningscirkeln deltar 12 utvecklingsledare från Halmstad och Helsingborg. Dessa utvecklingsledare arbetar på kommunnivå, dvs. de innehar särskilt inrättade tjänster för att driva utvecklingsarbete i sina kommuner.

Till forskningscirkelsamtalen kommer handledarna/utvecklingsledarna och forskarna med olika bidrag. Tanken är att utveckla en form för dialog som bidrar till utvecklingen av en ”verksamhet som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”.

Det finns möjlighet att i samband med forskningscirklarna också lägga till forskning med syftet att utveckla kunskap kring frågor om handledares/utvecklingsledares arbete samt det egna lärandet. Utifrån ett sådant forskningssamarbete ser vi möjligheter att starta parallella forskningscirklar genom att exempelvis avsätta medel för en licentiand. Att på dessa sätt utveckla utbildningssamarbetet till ett forskningssamarbete skulle kunna bidra till en ökad kunskapsnivå i kommunen generellt.

Ni har sålunda möjlighet att samarbeta med oss kring dessa alternativ genom att kontakta någon av nedanstående personer för ett samtal. Ett sådant samtal kan mynna ut i ett mindre eller större samarbete beroende vad ni vill i kommunen och beroende på vilka resurser som finns tillgängliga. Som exempel kostar en forskningscirkel med 5 tillfällen under ett år cirka 50 000 kr (utbildningssamarbete), en 10 procentig forskarinsats under ett år cirka 130 000 kr (forskningssamarbete). Det finns också möjlighet att organisera ett samarbete kring en kommundoktorand.

För 1) kontaktas Ulf Blossing, ulf.blossing@ped.gu.se

För 2) kontaktas Anette Olin, anette.olin@ped.gu.se

För frågor kring kostnader kontaktas Marie Wrethander, marie.wrethander@ped.gu.se

  

Vänliga hälsningar

Forskargruppen PULO (Professionell utveckling, Ledarskap & Organisation)

genom Ulf och Anette

Nytt nätverk - välkomna!

Nätverket praktiknära forskning - forskningsnära praktik i Väst hade sitt första möte den 20 juni på Pedagogen i Göteborg. Under dagen samlades lärare, skolledare och forskare för att starta nätverket med en dialogkonferens. 

Dialogkonferensen kommer vara den form som nätverket framöver komma att ha för sina träffar. Nätverket har startat på initiativ av forskningsmiljön PULO vid Pedagogen men kommer från och med nu att vara kommunbaserad. Nästa möte äger rum den 17 december i Helsingborg under temat Förändringsagenter, då bland annat jag kommer att ha ett inspel kring detta.

Anmäl ditt intresse nu och få löpande information om aktiviteter i nätverket! Delta och bidra med dina och din kommuns och skolas erfarenheter av skolutveckling!

Förändringsagenter - slutrapport

Nu är slutrapporten klar från det treåriga aktionsforskningsprojektet med tre kommuner och deras lärledare, utvecklingspedagoger och processledare.

Sammanfattningen kan du läsa här i bloggen nedan och hela slutrapporten når du via länken:Ladda ner slutrapport här!

Sammanfattning

Den här undersökningen handlar om förändringsagentens roll och funktion i skolor som organisationer. I kommuner går denne förändringsagent under namn som utvecklingspedagog, lärledare, processledare etc. En utvecklingspedagogs funktion kan på ett övergripande sätt beskrivas vara att verka som pedagogisk ledare med uppgift att stimulera och driva på förbättringsarbetet. I den här undersökningen förstås och prövas den pedagogiska ledarens roll och funktion i termer av förändringsagenten såsom denne beskrivs inom organisationsutvecklingslitteraturen.

Syftet med studien är således att beskriva förändringsagentens roll på några förskolor, grundskolor och gymnasieskolor i relation till lärares och förskollärares lärande. Studien syftar vidare till att förstå på vilket sätt förändringsagenten kan främja att nya undervisnings- eller lärandemönster etableras, vilka verkar förbättrande på barnens utveckling och elevernas resultat.

Showcase om förändringsagenters arbete

Följ nedanstående länk för att se vårt Showcase på ICSEI-konferensen i Malmö om förändringsagenters arbete för att driva på skolutveckling.

Klass 9A och pedagogiska ledare

Såg du klass 9 A i måndags den 14 mars? Där talar Tomas Holmqvist med rektor om det pedagogiska ledarskapet och hur hon ska räcka till att möta lärarna i klassrummet. Tomas föreslår att utse några lärare till pedagogiska ledare som kan bistå rektor i denna uppgift.

Det är detta vi arbetar med i projektet om förändringsagenter i Hagfors, Årjäng och Järfälla kommuner. En första delrapport finns att läsa och en ny är snart klar.

I klippet nedan kan du också se en intervju med Tomas Holmqvist där han i slutet betonar vikten av att lärare behöver tala med andra om hur de kan utveckla sin lärarkompetens.