Almedalen 2: Vilken ledarstil behöver rektor ha för att skapa en framgångsrik skola?

På ett skolledarseminarium i Almedalen fick jag ett antal frågor som jag gärna vill återvända till. Den andra frågan gällde vilken ledarstil behöver rektor ha för att skapa en framgångsrik skola?

Ledarskapsstil härrör från ett forskningsområde där forskare försöker finna grupper av personliga och ärftliga egenskaper som skiljer ut ledare från icke-ledare. Ledareffektivitet definieras som graden av inflytande en ledare har på en individ eller grupp, eller på medarbetares nöjdhet. Ledarskapsstilar är omdiskuterat i forskarvärlden, huruvida det skulle finnas några sådana egenskaper som är medfödda eller inte. På senare tid har fem-faktormodellen presenterats där fyra av egenskaperna befanns samvariera med ledarskapseffektivitet och sålunda när det gäller att skapa en framgångsrik skola. De egenskaperna är utåtriktadhet, ansvarsfullhet, emotionell stabilitet och öppenhet. Och det kan ju låta rätt så logiskt. Det är lite svårt att fungera som ledare i en social komplex skolsituation om man inte är någorlunda utåtriktad och öppen! 
År 2012 introducerades begreppet ’personliga ledarskapsresurser’ tänkta att omfatta en bredare repertoar av icke-beteendemässiga och personliga delar som kan tänkas ligga till grund för utövande av ledarskap. Dessa resurser omfattar såväl kognitiva, sociala och psykologiska resurser.

I tabellen här ser du att de kognitiva resurserna handlar om problemlösande färdighet, domänspecifik kunskap, det vill säga om kursplaner och lärandet för den skolform man leder, samt systemtänkande. De sociala resurserna handlar om förmåga att uppfatta känslor, hantera känslor, samt att handla känslomässigt på ett lämpligt sätt. Och slutligen handlar de psykologiska resurserna om en optimistisk inställning, självförtroende, återhämtningsförmåga samt förutseende förmåga. 

En del av dessa resurser kan jag tycka är beteendemässiga och praktiska på det sättet att de går att lära sig, exempelvis problemlösande färdighet och domänspecifik kunskap. Det är klart att det är en intressant forskningsfråga att utreda huruvida det finns ett antal stilar eller personliga resurser som ligger till grund för utövande av ledarskap. Men i praktiken tänker jag att vi har de rektorer vi har och då gäller det att lära dem att skapa de resurser som behövs för skolförbättring, genom att exempelvis fördela ansvar till medarbetarna för olika uppgifter. Men det är klart att varje individ som ställer sig i en ledarposition behöver tänka och känna efter hur tillfreds hen är med att vara utåtriktad hela dagarna och hantera en strid ström av känslor.

Referens

Leithwood, K., Harris, A., & Hopkins, D. (2019). Seven strong claims about successful school leadership revisited. School Leadership & Management, 1-18. doi:10.1080/13632434.2019.1596077

Samarbete bygger en bättre skola!

Läs intervju med mig på Skolverket!

Ny rapport: Partssamarbete med aktionsforskning

Läs rapporten om Partssamarbete med aktionsforskning för att förbättra skolledares ledarhandlingar. Du kan ladda ner den här!

Lärares lärande i "Data Teams"

Tillsammans med holländska kollegor har  jag haft möjligheten att få delta i en undersökning om hur lärare kan arbeta i grupp för med 'data' för att komma fram till lämpliga förbättringsstrategier. Sammanfattningen av artikeln kan du läsa här:

Schools need support in the use of data. To provide this support, a data team intervention was developed. A prior study conducted in the Netherlands showed that several factors can enable or hinder the work of data teams. The current replication study focuses on the factors influencing data use in data teams and the perceived effects of the data work, but looking at data teams in Sweden. The results of this qualitative study show that the data team's work is influenced by the same factors as in the Netherlands: Data characteristics (e.g., relevance of the data), team characteristics (e.g., heterogeneity of the team), and school organizational characteristics (e.g., school leader support).

 Artikeln finner du här -->

Arbetslag eller ämneslag?

Fråga från journalist i dag: Vilka är för- och nackdelarna med att organisera gymnasielärare i arbetslag kontra ämneslag när det gäller att utveckla undervisningen? Vilket samarbete bör skolorna lägga tonvikten vid?
Mitt svar: Både och, och troligtvis fler gupperingar. För att utveckla undervisningen behöver flera perspektiv beaktas:
1. Elevperspektivet; hur undervisningen ska utvecklas för att den enskilde elevens behov och förutsättningar ska mötas.
2. Läroplansperspektivet; hur målen i kursplanen ska omsättas.
3. Ämnesperspektivet; hur ämnets kunskapsstruktur och progression ska beaktas.
4. Lärarperspektivet; hur den enskilde lärarens förståelse ska beaktas.
5. Skolperspektivet; hur undervisningen behöver utvecklas i förhållande till den lokala skolans kultur och behov.
Och säkert finns det fler perspektiv... För att lärare och skolledare ska klara av att hantera dessa perspektiv behöver flera grupper skapas, ett grupperingssystem.

Skolledarens betydelse för skolutveckling

I dag var jag inbjuden till riksdagens utbildningsutskott och ett seminarium om skolledarens roll för skolutveckling. Jag fick sju minuter på mig att säga något. Det blev detta:

Jag vill ge er en inblick i några resultat från en undersökning om framgångsrika skolor som publiceras i dagarna. Jag, Maria Jarl och Klas Andersson vid Göteborgs universitet har kartlagt åtta skolor mellan åren 1998 och 2011. Fyra skolor där betygen har utvecklats positivt och fyra där betygen i stället har sjunkit under perioden. Skolornas resultatutveckling har justerats för socioekonomiska faktorer. Fokus i undersökningen har varit om organiseringen av arbetet har haft betydelse för resultatutvecklingen. Bland annat var vi särskilt intresserade av hur ledningsfunktionerna organiserades.

Det övergripande resultatet visar att de framgångsrika skolornas organisering utmärks av samförstånd och samordning, medan det på de icke-framgångsrika skolorna utmärks av intresseskillnader och särordning. Undersökningen visar att rektorerna har stor betydelse för att lärare på de framgångsrika skolorna undervisar så att elevernas lärande främjas och att de når målen. Rektorerna på dessa skolor hävdar målen för arbetet. De påminner lärarna om att arbetet handlar om att anpassa undervisningen till elevernas förutsättningar och behov för att på bästa sätt främja lärandet och måluppnåendet. Vidare organiserar de arbetet på ett sätt så att lärarna kan dra nytta av varandras olika kompetenser i det komplexa undervisningsarbetet.

Så här berättade en av rektorerna:

[...] min uppgift är att hävda målen att vara lite jobbig när man försöker ta hörnen lite snävt, det vill säga att vakta vårt uppdrag [...]”.

På de framgångsrika skolorna arbetar alla lärare utifrån samma förståelse av uppdraget, att anpassa undervisningen. Organiseringen av arbetet samordnas med denna förståelse. Lärarna uppvisar gemensamma undervisningsrutiner, som kartläggning av elevernas kunskaper och lärande och hur lektioner startas, genomförs och avslutas.

Det här kan låta självklart – eller som en journalist retoriskt utbrast när jag berättade detta: Men arbetar inte alla rektorer och lärare så? Nej, så är det inte. På de icke-framgångsrika skolorna visar det sig att lärarna huvudsakligen arbetar individuellt och isolerat från varandra på grund av intresseskillnader. De har olika uppfattningar om vad som är uppdraget. Vissa av rektorerna hade försökt att organisera arbetslag där samarbete skulle utvecklas, men det stötte på motstånd. Något gemensamt samtal om läroplansuppdraget förekommer inte. I sin isolering väljer lärarna det sätt att undervisa de själva menar är bäst utan att kommunicera med kollegorna. En särordning råder med andra ord för organiseringen av arbetet.

Det får till följd att eleverna möter många undervisningssätt när de byter lärare. Det är lätt att förstå att detta blir ett problem för elever som kämpar med sitt lärande. De får ägna mycket tid åt att komma underfund med lärarnas sätt att undervisa och vilka deras förväntningar på eleverna är, i stället för att lägga kraft på det egna lärandet.

Lärares individuella och privata självstyre bland icke-framgångsrika skolor är väldokumenterad i forskningslitteraturen. Det utgör den traditionellt professionella kulturen på dessa skolor. Att vara professionell betyder i det sammanhanget att det är den individuella läraren som bestämmer undervisningsformerna för det egna ämnet och klassrummet

Rektorer har under åren försetts med en rad verktyg för att utmana och utveckla den autonoma lärarkulturen. Tydligare läroplaner, mer inflytande över organiseringen av den egna skolan, arbetstidsavtal som ger större utrymme för att planera gemensam kompetensutveckling, inspektionsgranskningar att ta avstamp mot i det egna förbättringsarbetet med mera. Det var därför frapperande att upptäcka att trots dessa rätt så betydande förändringar så är det fortfarande möjligt att odla den autonoma lärarkulturen, att formulera uppdraget på något annat vis än att det handlar om att anpassa undervisningen efter eleverna förutsättningar och behov.

Hur kommer det sig att det är möjligt att i dagens kvalitetssäkrade och redovisningsskyldiga samhälle isolera sig och utveckla mer eller mindre privata idéer kring skoluppdraget och hur undervisning och lärande går till? Hur kommer det sig att rektorer på dessa icke-framgångsrika skolor inte förmår lösa upp den autonoma kulturen och i stället skapa en kollegialt granskande och utvecklande kultur?

Det ena svaret handlar om att rektorer och för den skull skolledare i hela styrkedjan inte har tillräckligt med kunskaper och färdigheter när det gäller skolledarområdet och hur ett vetenskapligt undersökningsarbete och förbättringsarbete går till, det vill säga det arbete som ligger till grund för uppföljning och utvärdering, liksom ett systematiskt kvalitetsarbete.

Det andra svaret handlar om bristen på professionella rektors- eller skolledargemenskaper. I vår studie finner vi, liksom även tidigare forskning stödjer, att de framgångsrika skolorna med de professionella rektorerna har utveckats under lång tid. Man kan således hävda att de professionella lärandegemenskaper som dessa skolor utgör har fungerat som en grund för rektorernas professionella utveckling. Problemet är emellertid att vi behöver dessa rektorer i skolmiljöer där de inte kan förvänta sig att bli en del av en sådan gemenskap, och ur vilken de inte så att säga kan hämta närig till sin egen utveckling, utan där de i stället behöver stå upp för uppdraget, utmana lärarna, hantera motstånd och kraftfullt ta parti för elevernas utveckling och lärande. Ska rektorerna klara detta behöver de enmycket tydligare skolledargemenskap på huvudmannanivå som är tydligt inriktad på det lokala arbetet att organisera lärarna i skolorna för att uppfylla läroplansuppdraget.

 

 

Att skapa en samverkansprocess

Nytt bokkapitel: Att skapa en samverkansprocess - en forskare och två verksamhetschefer i partnerskap.

Ulf Blossing, Ann Blom och Karin Persson.

Och så finns det förstås en rad andra intressanta kapitel i boken. Läs gärna alla!

Teachers and students together in a professional learning community

Vi är glada att få presentera en ny artikel om elevers delaktighet i undervisningen. Här nedan följer en sammanfattning. Artikeln kan du ladda ner här.

Students represent the majority of the people in a school organisation, but are rarely considered as participants in literature on professional Learning communities (PLC). This article explored a PLC with the legitimate participation of students in the classroom. Data was based on interviews with 11 teachers. Community of practice theory provides 3 dimensions that were used as analytical tools: shared repertoire, mutual engagement, and joint enterprise. Shared repertoire refers to how teachers introduce and develop tools for learning; mutual engagement to how to establish relationships and atmosphere with a respect for learning; and joint enterprise to how students’ associations and experiences are used to shape content knowledge in planning for learning. We conclude that the theory of community of practice is useful to describe and understand the formation of a PLC.

Morgonreflektion: Rektorsrollen behöver omdefinieras

Ser på en video från UR om Ströveltorpsskolans arbete med att förbättra sina resultat. Tänker att forskningsresultat visar att det är just lärares samarbete kring sin undervisning och som syftar till att ändra lärarbeteendet som ger resultat. Och tänker vidare på att TALIS visar att svenska lärare rapporterar att de sällan ger andra lärare respons på undervisning, och att lärare rapporterar att de sällan upplever att respons leder till professionell utveckling. TALIS visar att vi i Sverige ligger under medelvärdet här jämfört med andra länder. Hur kommer det sig?


Hur kommer det sig  när vi har lång tradition av lokal skolutveckling? Hur kommer det sig när vi nu har satsat stort på rektorsprogrammet? Hur kommer det sig med vår värdegrund att elevens behov ska vara i centrum. Funderar på alla möten med lärare och skolledare jag under den sista tiden har varit med i; på rektorsprogram, föreläsningar och konferenser, i intervjuer i samband med utvärderingar och forskning...


Tror att ett svar ligger i att vi har en statlig och kommunal verksamhet/administration som knutit rektorer till sig på ett sätt, så att de har avlägsnat sig från kärnarbetet i sina skolor. Rektors huvuduppgift borde vara att skapa professionellt lärande gemenskaper på sina skolor som har elevernas lärande i fokus, varje dag.

Förändringsagenter för skolutveckling: Roller och implementeringsprocess.

Nu finns artikeln om förändringsagenter publicerad elektroniskt!


Artikeln syftar till att beskriva implementeringsprocessen av förändringsagenter i kommuner och skolorganisationer samt att relatera det till förändringsagenternas funktioner och roller. Undersökningen bedrevs som ett aktionsforskningsprojekt mellan tre kommuner. 17 skolor deltog med totalt 36 förändringsagenter. Primära data utgjordes av förändringsagenternas loggböcker och intervjuer med skolledare. Metodiskt användes en begreppsapparat hämtad från organisationsutveckling. Resultaten visar att en tydlig organisatorisk struktur liksom stark kommunikation främjar utvecklingen av förändringsagenternas arbete. En analys av förändringsagenternas rolltagande visar på fyra typer: biträdet, handledaren, projektledaren och organisationsutvecklaren. Vilket utrymme bland dessa ideala roller som förändringsagenterna intog varierade i förhållande till graden av strategiskt arbete i kommunen, liksom hur man förstod syftet med interna förändringsagenter.

Processledare för skolutveckling

Ny rapport om processledare (förändringsagenter).

I denna rapport, som tagits fram i samarbete mellan Helsingborgs stad och Göteborgs universitet, presenteras en uppföljning av kommunens satsning på att införa processledare på alla skolor och förskolor i ett av Helsingborgs verksamhetsområden. En kartläggning har genomförts av initieringen och nuläget i satsningen och mer specifikt har svar sökts på frågorna:• Hur är processledarnas arbete organiserat? • Hur styrs arbetet?• Vilka uppgifter arbetar processledare med? I en enkätundersökning till alla skolor och förskolor i området framkommer att betydelsen av processledarnas arbete i denna fas inte i någon stor utsträckning påverkat lärarnas arbete i klassrummen men däremot uppmärksammas en skillnad i lärarnas mötespraktik. I gruppintervjuer med alla rektorer och förskolechefer redogörs för vad processledarna arbetat med. Främst har arbetet rört mikroprocesser, såsom handledning vid pedagogiska diskussioner, men det finns ett önskemål om att processledarna i större utsträckning ska arbeta med makroprocesser, såsom ledning av strategiskt skolutvecklingsarbete. Intressant är att rektorer och förskolechefer har olika åsikter om nyttan av att ha processledare i sina organisationer. En del ser dem som ett hot mot det egna ledarskapet och en del som viktiga för att åstadkomma förbättring i sina verksamheter.

En skolorganisation för lärande

Som maräng kring hjärtat!

Torsdag och fredag förra veckan deltog jag i NORALF-konferensen, det nordiska nätverket för aktionsforskning. Lärare och forskare presenterade och samtalade kring aktionsforskning, verksamhetsutveckling och undervisningsförbättring. Konferensen var organiserad som en dialogkonferens. Efter varje presentation träffades vi i dialoggruppen på cirka tolv personer för att samtala kring det vi hört. Vi använde oss av egenreflektion, laget runt och talarlista för att säkra att alla kom till tals. En av grundtankarna i den här typen av konferens är att forskare och lärare ska mötas, liksom att utveckling och forskning ska befrukta varandra i en aktionsforskande anda.

Allt eftersom växte sig en känsla stark av en lärarrörelse mot ett undersökande förhållningssätt till den egna undervisningen eller verksamheten i förskolan. På samma sätt kände jag av en forskarrörelse där närheten till den verksamhet man forskar på och till skolors och förskolors utvecklingsarbeten blir en viktig källa till kunskap.

Vi den avslutande utvärderingsrundan i gruppen uttryckte lärare och forskare ovanligt starka och positiva upplevelser. Dialoggruppen, som under de två dagarna utvecklades till slags hemgrupp, upplevdes mycket positivt. En trygghet skapades här som gjorde att man vågade fråga och undra. "Det är fantastiskt att jag har fått var med här", sa en doktorand. För mig blev det slående hur praktik och forskning i socialt trygga former kraftfullt kan verka för lärande. "Jag är så lycklig så det känns som maräng kring hjärtat", uttryckte en annan deltagare. Jag är lite osäker på hur det känns... men jag såg i hennes ögon att det var något gott och varmt.

Projektgrupper i skolor behöver planera för lärandet bland kollegor

I en nypublicerad artikel av Daniel Nordholm och Ulf Blossing undersöker vi hur tillfälliga arbetsgrupper i skolor fungerar. Dessa tillfälliga grupper får i samband med utvecklingsprojekt många gånger till uppgift att ta fram nya idéer som kollegorna ska omsätta i praktiken. Undersökningen i en kommun visar att grupperna inte problematiserar hur överföringen av de nya idéerna ska ske eller hur kollegornas lärande ska organiseras för att idéerna ska omsättas. Vi drar slutsatsen att tekniskt-strukturella lösningar förespråkas som att exempelvis förmedla de nya idéerna genom att föredra dem eller informera om dem via e-post. I stället menar vi att grupperna skulle behöva uppmärksamma de socio-strukturella aspekterna och planera för ett socialt och organisatoriskt lärande där exempelvis samtal, erfarenhetsbyte och aktionslärande kan utgöra viktiga delar.

Ny bok: Att kartlägga och förbättra skolor

 

 Att kartlägga och förbättra skolor

Sex typskolor

På skolan ställs både krav och förväntningar på förändring. Kommer inte nya riktlinjer från regering, riksdag eller myndigheter så finns önskemål hos lärare och elever. Det är därför viktigt med kunskap som kan hjälpa skolledare och lärare att hantera dessa förändringskrav och att planera för ett förbättringsarbete.

En väg till framgångsrikt förbättringsarbete är att börja med en kartläggning av den egna skolan.

Läs mer

Nytt nätverk - välkomna!

Nätverket praktiknära forskning - forskningsnära praktik i Väst hade sitt första möte den 20 juni på Pedagogen i Göteborg. Under dagen samlades lärare, skolledare och forskare för att starta nätverket med en dialogkonferens. 

Dialogkonferensen kommer vara den form som nätverket framöver komma att ha för sina träffar. Nätverket har startat på initiativ av forskningsmiljön PULO vid Pedagogen men kommer från och med nu att vara kommunbaserad. Nästa möte äger rum den 17 december i Helsingborg under temat Förändringsagenter, då bland annat jag kommer att ha ett inspel kring detta.

Anmäl ditt intresse nu och få löpande information om aktiviteter i nätverket! Delta och bidra med dina och din kommuns och skolas erfarenheter av skolutveckling!

Boklansering i Oslo! Se video!

Förändringsagenter - slutrapport

Nu är slutrapporten klar från det treåriga aktionsforskningsprojektet med tre kommuner och deras lärledare, utvecklingspedagoger och processledare.

Sammanfattningen kan du läsa här i bloggen nedan och hela slutrapporten når du via länken:Ladda ner slutrapport här!

Sammanfattning

Den här undersökningen handlar om förändringsagentens roll och funktion i skolor som organisationer. I kommuner går denne förändringsagent under namn som utvecklingspedagog, lärledare, processledare etc. En utvecklingspedagogs funktion kan på ett övergripande sätt beskrivas vara att verka som pedagogisk ledare med uppgift att stimulera och driva på förbättringsarbetet. I den här undersökningen förstås och prövas den pedagogiska ledarens roll och funktion i termer av förändringsagenten såsom denne beskrivs inom organisationsutvecklingslitteraturen.

Syftet med studien är således att beskriva förändringsagentens roll på några förskolor, grundskolor och gymnasieskolor i relation till lärares och förskollärares lärande. Studien syftar vidare till att förstå på vilket sätt förändringsagenten kan främja att nya undervisnings- eller lärandemönster etableras, vilka verkar förbättrande på barnens utveckling och elevernas resultat.

Ny bok: Utvikling av skoler

Utvikling av skoler

Prosesser, roller og forbedringshistorier

Ulf Blossing, Torgeir Nyen, Åsa Söderström , Anna Hagen Tønder

Det arbeides mye med å utvikle skoler på ulike måter slik at de skal lykkes bedre med de utviklingsarbeidene de går i gang med. Ofte kommer kravet om endringer fra politisk hold.

Pris: 328,- I salg fra 27. mars 2012

Denne boka trekker fram sentrale utdanningspolitiske ideer i de siste tiårene. Ved å sammenlikne utviklingen mellom land, særlig Norge og Sverige, viser forfatterne at det fins ulike utdanningspolitiske måter å nærme seg kunnskapssamfunnets utfordringer på. Det er vanskelig å argumentere for at en selv har den eneste rette tilnærmingen.
En skoles forbedringshistorie og kvaliteten på prosessene og rollene ved skolen spiller en stor rolle når den skal i gang med utviklingsarbeid. I sine empiriske studier har forfatterne funnet fram til seks ulike tilnærmingsmåter eller skoletyper for endring. De forklarer hva som kjennetegner hver av typene, hvilke styrker de har, og hvilke særlige utfordringer de står ovenfor. Dette gjør boka praksisnær og spennende.
Boka henvender seg til studenter i lærerutdanning, lærere, rektorer og andre som er opptatt av skoleutvikling.

Forfattere: Ulf Blossing, Torgeir Nyen, Åsa Söderström , Anna Hagen Tønder

Utgivelsesår: 2012
148 sider
1. utgave
Bokmål
ISBN/EAN: 9788205406728 

http://www.gyldendal.no/Gyldendal-Akademisk/Pedagogikk/Generell-ped/Utvikling-av-skoler

Agenter för skolutveckling gav resultat

(2012-04-05) | Charlotte Gustavsson Kan lärare leda skolan mot utveckling? Lagerlöfsalen på Karlstads universitet var välfylld när ett 30-tal kommuner träffades för att ta del av resultatet av det kommunfinansierade forskningsprojektet Förändringsagenter för skolutveckling.

	Anders Arnqvist, utbildningschef vid Rektorsutbildningnen och dekan för Estetisk-filosofiska fakulteten hälsade välkommen.
	Konferensen fyllde Lagerlöfsalen.
	Ulf Blossing, forskare vid Göteborgs universitet, presenterade resultaten av projektet.
	Projektets medverkande kommuner representerades av Pi Högdahl, Järfälla kommun, Gunilla Sillén-Eriksson, Årjängs kommun och Anja Heidkamp, Hagfors kommun.

Forskningsprojektet har genomförts 2009-2011 i kommunerna Hagfors, Årjäng och Järfälla. Projektet har undersökt hur lärare i rollen som förändringsagenter eller utvecklingsledare kan driva frågor i skolutveckling. Studien har följt hur ett ledarskap kan organiseras på skolor för att främja lärares och förskollärares lärande så att barnens och elevernas lärmiljö stärks. Initiativet till projektet togs av Hagfors kommun som ville ha forskningsstöd för sina idéer kring skoltutveckling. Forskaren Ulf Blossing som då var verksam vid Karlstads universitet, bland annat på Rektorsutbildningen, kontaktades. Numera arbetar Ulf Blossing vid Göteborgs universitet men presentationen av projektets resultat förlades till Karlstad eftersom två av de kommuner som medverkat ligger i Värmland.

- Ulf Blossings studie visar att förändringsagenterna har fått möjlighet och utrymme att driva frågor i skolutveckling i de aktuella kommunerna, säger Erik Groth, utbildningsledare vid Rektorsutbildningen. De har utvecklats i sina roller som lärledare, utvecklingspedagoger och processledare. Men studien visar också att ett fortsatt framgångsrikt arbete av det här slaget kräver tydliga avsikter och bred förankring i hela det kommunala systemet.

De deltagande kommunernas medverkan har sett lite olika ut men de är alla mycket positiva till projektet.

- Inom Hagfors kommun hade vi kommit en bit på väg med vårt arbete för skolutveckling när en kollega tog kontakt med Ulf Blossing, säger Anja Heidkamp, utvecklingsledare och skolledningsresurs inom Hagfors kommun. Han hjälpte oss att se vår verksamhet ur ett mer objektivt perspektiv vilket kan vara svårt i vardagen. Men det har hjälpt oss mycket och även om vi många gånger blivit ifrågasatta både ekonomiskt och politiskt fortsätter vi tålmodigt vårt arbete. Detta är en lång process och vi räknar med att få se resultat i verksamheten om cirka sju år.

- Vi hade jobbat med skolutveckling en del innan vår ledning tog initiativ till att vi skulle vara med i det här forskningsprojektet, säger Gunilla Sillén-Eriksson, utvecklingsledare, Årjängs kommun. Detta har underlättat mycket i vårt arbete med att bygga en organisation kring frågor i skolutveckling. Varje organisation ser olika ut och man måste hitta ett koncept som passar ens egen verksamhet. Det tycker jag att vi har lyckats med. Vi har fått vara delaktiga i forskningen och Ulf Blossing har hela tiden ställt frågor som tagit oss vidare i processen.

- De medverkande kommunernas deltagande har ju sett lite olika ut och vi har inte applicerat projektet på hela vår verksamhet, säger Pi Högdahl, projektledare för skolutveckling inom Järfälla kommun. Men tack vare Ulf Blossings engagemang har vi orkat hålla i och driva de här frågorna vidare.



http://www.kau.se/om-universitetet/aktuellt/nyheter/artiklar/10346