2014-02-25

Nytt namn på ordning-o-reda utredningen

Byt namn till Elevernas och lärarnas arbetsmiljö. Och sätt dit en ordförande från Sveriges elevkårer. Frisinnat tänkt!

2014-02-10

Skolpolitiker: Fånga förändringen och förädla den!

Skoldebatten tar ständigt nya varv tycks det. I dag presenteras skolutredningen som lägger skulden för skolans resultat på kommunaliseringen. Utgångspunkten för denna utredning liksom för den senaste tidens reformer är de dåliga resultaten, vilket för det mesta betyder Sveriges fallande position i PISA-ligan. I skoldiskussion om dessa resultat och vad som behöver göras  återkommer några oomkullrunkeliga påståenden värda att uppmärksamma; att nära nog ingenting görs i kommuner och skolor samt att förbättring måste initieras från staten. Det är också en tydlig ton i den senaste skolutredningen och i den diskussion som nu följer på den.

Som grund för hela den politiska diskussionen om skolan tycks också några mer grundläggande trosföreställningar om verklighetens beskaffenhet göra sig gällande, nämligen att skolan till sitt innehåll och till sin organisation är oföränderliga, statiska. Och likaså att barn och ungdomar, som en social grupp i vårt samhälle, är statisk. Detta kan ju tyckas lite märkligt eftersom politik arbetar med förändring och närmare bestämt med förbättring. Varför detta inte har genomslag i skolpolitiken skulle jag säga beror på att barn och ungdomar inte har någon maktröst i vårt samhället. Men jag ska inte fördjupa den diskussionen här.

Jag vill emellertid påstå att vad som ska vara grundskolans innehåll och hur det ska organiseras aldrig har varit statiskt och så inte kommer att vara i framtiden. Att barn och ungdomar som social grupp i ett samhälle, vad de tänker, känner och tar sig för också är något som är stadd i ständig förändring. Politiken uppträder som om barn o ungdomar, skolor, lärare och kommunala verksamheter, vore fysikaliska och biologiska storheter som enkelt går att styra. Som om skolsystemet innehåller ett antal olycksdrabbade fyrvägskorsningar som enkelt kan byggas bort med vägbroar och påfarter för att bli planlösa. På ett mycket övergripande plan är förstås infrastrukturen av lagar och förordningar viktig, men det är inte här jag tror problemet ligger.

Problemet i skoldebatten menar jag ligger i antagandena ovan, vilket leder till att fel frågor ställs. Frågorna gäller inte statlig eller kommunala skola? Demonstrationsskolor? Skolinstitutet? Mindre klasser? Svaren är inte, eller åtminstone inte enbart, lösningar på nationell systemnivå som ska fylla i luckor i infrastrukturen. Lösningen ligger i att fånga förändringen, och en betydande del av förändringen sker lokalt, i kommuner och skolor.

Samhället förändras ständigt. Det betyder att hur vi lever tillsammans, och i det här fallet hur vuxna och ungdomar lever tillsammans i skolan, inte är samma form av umgänge som i går. Dagens ungdomar, liksom dagens lärare, är formade av ett annat samhälle än det som gav oss skolan före 1990. Vad som är meningen med samhällslivet och hur individen ser på sina möjligheter är något helt annat än för de som växte upp i det samhälle som gav oss skolan före 1990, då den var statlig.

Den här förändringen behöver politiken följa med i och därför fråga sig vad våra barn och ungdomar i skolan upplever ? Vad och hur tänker de kring sin framtid, vad vill de med sina liv och vad vill de lära sig? Hur vill de lära sig? Därutöver behöver politiken också fråga sig vad lärare upplever i sitt arbete? Hur tänker de kring sin professionella utveckling och de förutsättningar de har? Och ytterligare: Vad upplever förvaltning och politiker i de kommunala verksamheter? Vad är det som pågår där av utveckling? Vilka menar de är de viktiga frågor man behöver brottas. Och som ett resultat av dessa undersökande frågor: Vad betyder det för hur vi ska utveckla grundskolan, lärarutbildning och stödsystemet till kommuner och lärarprofessionen?

I dag känns det som politiken i stället för att föregripa och bereda väg för förändringen genom att utveckla stödsystem försöker få tiden att stanna. Det är visserligen klokt och bra att det finns ett fast system att hålla sig i, en infrastruktur, när sikte på en utveckling ska tas som vi kanske ännu inte riktigt vet vart den ska ta vägen. Men när ivern att få tiden att stanna blir så stark att politiken försöker upprätta gångna tiders system, då har det gått för långt.

Samhället förändras och så människorna med den, också hur de tänker och vad de upplever. Det kan vi inte stoppa. Således kan vi inte heller stoppa förändringen av skolan. Frågan är om vi vill vara med och förädla förändringen till en förbättring för våra barn och ungdomar? Jag tycker jag tydligt ser en sådan förädling när jag jag är ute i skolor och kommuner. Lärare berättar hur de använder läroplan och pedagogiska planering och hur det har drivit på deras professionella utveckling, de berättar om arbetslag med kollegialt stöd och granskning. Elever berättar hur de har tillit till sina lärare och kan vända sig till dem när de behöver hjälp i sitt lärande. Skolchefer berättar om hur de skapar nya arbetsgrupper av rektorer där de försöker skapa samtal om hur den praktiska verksamheten kan förbättras, och rektorer berättar hur de finner stöd och utmaning i dessa lag. Men det finns också skolor och kommuner som inte har kommit så långt i sin professionalisering, som inte riktigt förmår att ta det fulla ansvaret för uppdraget. Och som inte förmår lösa stödfrågan internt för att komma på rätt köl. Det här staten behövs, för att ge dessa kommuner stöd.

Förändringen och utvecklingen pågår. Den pågår lokalt där ute i våra kommuner, skolor och friskolor. Den pågår bland våra barn och ungdomar. Förändringen går inte att stoppa. Den kommer att bryta fram. På sikt kommer en förändring av skolan och dess innehåll att tvingas fram. Tiden kommer att tvinga fram en förändring av vad det innebär att vara lärare, rektor och skolchef. Om vi vill kan vi vara med här och gripa oss an denna förändring och utveckla den, rakt in i framtiden. Nu åstadkoms endast konvulsioner när staten försöker få förändringen att stanna. Utvecklingen sker i skolorna. Staten ska visst ha ett system för att säkra lagar och förordningar, men därutöver behöver staten ägna sig åt stödja skolhuvudmännen så att den professionella kommunikationen mellan dem förbättras om hur en bra skola för våra barn och ungdomar byggs.








2013-11-03

Ny publikation: The Nordic Education Model


I am happy to present for you our new book:


 

The Nordic Education Model
'A School for All' Encounters Neo-Liberal Policy
Series: Policy Implications of Research in Education, Vol. 1
Blossing, Ulf; Imsen, Gunn; Moos, Lejf (Eds.)
2014, XVI, 244 p

to find it.

Here follows a presentation of the book:
  • Examines the conflict between the traditional School for all model and more recent neo-liberal policies
  • Shows that neo-liberal technologies affect the Nordic model in different ways
  • Describes, analyzes and discusses a Nordic vision in relation to international trends
This book presents a detailed analysis of the educational model in Nordic European countries. It describes the traditional idea of education for all, which can be characterized by the right for every child to have an education of equal quality in a common school for all pupils regardless of social class, abilities, gender, or ethnicity.  
Against this background, The Nordic Education Model traces the rise of neo-liberal policies that have been enacted by those who believe the School for All ideology does not produce the knowledge and skills that students need to succeed in an increasingly competitive and global marketplace. It examines the conflict between these two ideas and shows how neo-liberal technologies affect the Nordic model in different ways.
The authors also show how social technologies are being interpreted in different ways in actual school practices. This process of translating national regulations into internal sense builds on the values in the culture to which they are introduced.
In the end, this book reveals that a Nordic model can constitute a delicate balance between traditional values, institutionalized practices, and contemporary, neo-liberal forms of governance and policies. It may be argued from a new institutional perspective that the main structures of the Nordic educational model will sustain as long as the deeply rooted Nordic culture survives in the globalised society.
Content Level » Research
Keywords » Aims of education policies - Comprehensive school system - Democratic reasons for schooling - Education as a public good - Education as an individual asset - Education for all - Egalitarian philosophy - Equality of school opportunities - Equity of Education - Ideology of equality - Inclusion - Moral idea of democracy - Neo-liberal education policy - Nordic educational ideology - Privatisation of education - Reducing social class differences - School for all - School reform - Traditional school structures

Table of contents

Foreword; Peter Mortimore.- 1. Nordic Schools in a Time of Change; Ulf Blossing, Gunn Imsen and Lejf Moos.- PART 1: Country Cases.- 2. A School for Every Child in Sweden; Ulf Blossing and Åsa Söderström.- 3. The Norwegian School for All – Historical Emergence and Neoliberal Confrontation; Gunn Imsen and Nina Volckmar.- 4. A School for Less than All in Denmark; Annette Rasmussen and Lejf Moos.- 5. A School for All in Finland; Sirkka Ahonen.- 6. The Development of a School for All in Iceland: Equality, Threats and Political Conditions; Anna Kristín Sigurðardóttir, Hafdís Guðjónsdóttir and Jóhanna Karlsdóttir.- PART 2: Thematic Chapters.- 7. A Social Democratic Response to Market-led Education Policies: Concession or Rejection?; Nina Volckmar and Susanne Wiborg.- 8. Progressive Education and New Governance in Denmark, Norway and Sweden; Ulf Blossing, Gunn Imsen, and Lejf Moos.- 9. Assessing Children in the Nordic Countries - Framing, Diversity and Matters of Inclusion and Exclusion in a School for All; Karen Andreasen and Eva Hjörne.- 10. One School – Different Worlds: Segregation on the Basis of Freedom of Choice; Marianne Dovemark.- 11. Nordic Upper Secondary School:  Regular and Irregular Programmes – or Just One Irregular School for All?; Anne Nevøy, Annette Rasmussen, Stein Erik Ohna and Thomas Barow.- 12. Dropout in a School for All: Individual or Systemic Solutions?; Trond Buland and Ida Holth Mathiesen.- 13. Schools for All: A Nordic Model; Ulf Blossing, Gunn Imsen, and Lejf Moos.

2013-10-31

Rektorers piratverksamhet

Uppdrag gransknings rapport om friskolor som väljer bort elever gör mig oroad och upprörd. Hur kan det vara möjligt att som rektor resonera såsom det visas i reportaget? Hur är skolverksamheten organiserad och hur följs den upp om detta är möjligt? Men frågorna blir fler och går utanför programmet. Vilken grundläggande människosyn och kunskapssyn är det ett uttryck för och som också får konsekvenser för elevernas lärmiljö i skolan? Och är detta en grupp rektorer som vi bara finner i friskolor eller återfinns de också i den kommunala skolan?

Mina svar på dessa frågor pekar tyvärr inte i någon hoppfull riktning. Jag håller för troligt att denna situation pekar på en grupp rektorer som om jag ska formulera det kort verkar mena att människan är bestämd av sitt biologiska och sociala arv, kanske också sin syndiga natur. Och sådana barn och unga vill de förstås inte ha i sin skola. Men den människosyn som läroplanen uttrycker handlar om att människan är en del av en social gemenskap och del av ett samhälle. Hon är dess resultat men också dess skapare. Människa blir man helt enkelt i gemenskap med andra. Vi formas av gemenskapen och vi formar den. I det privata kan vi välja vem vi vill umgås med, men inte när vi agerar utifrån en samhällelig institution. Det är elevens rätt att få träda in i den sociala och samhälleliga gemenskapen och det är en fantastisk möjligt för oss vuxna att bidra till ungas utveckling för ett demokratiskt samhälle.

Forskning och inspektion har gång på gång visat hur vissa skolor håller eleverna ansvariga för skolans resultat. Det är uttryck för samma människosyn jag ovan tecknat. Ur en sådan människosyn faller också en kunskapssyn där elevens lärförmåga också ses som biologiskt bestämd, eller ännu värre - har med individens förtappade natur att göra. Men läroplanen talar om att alla barn och unga kan utveckla lärandet och dessutom att det är det som är skolans uppdrag att aktivt medverka till. De skolor som inspektionen talar om, som håller eleverna ansvariga för resultaten, är huvudsakligen kommunala skolor. Med andra ord: den människosyn och kunskapssyn som nu har avklätts i uppdrag granskning är således inte begränsad till friskolor. Den är förmodligen också vanlig i kommunala skolor.

Jag blir upprörd och tänker att det rektorerna i reportaget uttrycker är att likna vid piratverksamhet, där de verkar tycka sig ha rätt att borda själva grundskrovet i den likvärdiga skolan. Och trots nu rätt många år av krav på systematiskt kvalitetsarbete  och inspektion så fortsätter denna piratverksamhet. En sak är i alla fall positivt - att det har kommit upp till ytan. Tack och lov för undersökande journalistik och Uppdrag granskning. Nu vet vi hur det förhåller sig. Nu gör vi något åt det!