Läxritualen – vad är det den vill dölja?

Då var det dags för läxor igen! Nästan alla lärare ger läxor, konstaterar Lärarnas tidning. Och det starkaste skälet till att man gör det är att man vill att eleverna ska träna på att ta ansvar. Ett annat tungt vägande skäl enligt lärarna i undersökningen är att föräldrarna ska bli delaktiga.

I samma tidning presenteras också en mycket intressant artikel om vad läxor egentligen är till för. Här har man bland andra intervjuat Jan-Olof Hellsten som har undersökt skolors läxtradition. Att ge läxor är en självklarhet som förblindar är Hellstens budskap. Vi ser inte problemen med läxgivandet just för att vi tar det för givet.

I en vetenskaplig artikel redovisar Hellsten hur läxor framtonar i olika slags texter som har med skola och undervisning att göra. Han konstaterar att läxor egentligen inte alls omnämns i så hög grad och att de nästan inte alls problematiseras. Det verkar inte som de tas på allvar som en inlärningsmetod. Men de värderas högt, lägger Hellsten märke till. De verkar med andra ord fylla en närmast symbolisk funktion, utgöra en slags ritual i skolverksamheten.

Att tillåta oss att en del av verksamheten i skolan som tar så stort utrymme för eleverna inte problematiseras, att den till stor det verkar försiggå på ett slags omedvetet sätt och tillmätas en symbolfunktion är helt oacceptabelt som jag ser det. Då handlar det om tro... igen! (Se tidigare inslag på bloggen).

Ritualer och symboler kan ge trygghet och skapa mening där tillvaron kan vara svår att greppa. Men de kan också stänga in och begränsa, vara ett utmärkt medel för att hålla fast vid föreställningar som är svåra att motivera sakligt. Och särskilt sådana föreställningar som är inskonsekventa i sin logik om de läggs på bordet. Som exempelvis den att skolan å ena sidan inte behandlas som elevers arbetsplats där de utför ett arbete och som således ger dem rätt till att efter avslutad arbetsdag ha fri tid (eftersom lärare ger arbetsuppgifter som kan utföras efter skoltid). Men å andra sidan så ger ju lärare läxor och säger därmed att det krävs ett arbete att lära. Å ena sidan är skola och lärande ett arbete, å andra sidan är det det inte. Rakt motsatta budskap!

Vi behöver se närmare på skolor där man inte har läxor – vad händer då? Eller åtminstone vad som händer när skolor arbetar mer medvetet med sitt läxgivande. Ett sådant exempel återges också i Lärarnas tidning. Men, alla ni lärare och skolor som har försökt att bryta läxritualen – hör av er och berätta: Vad händer?