I går var jag på Lärarnas forskningskonvent och talade under temat Demokrati. Mitt föredrag hade rubriken Skyltfönster - demokrati - när skolan talar varmt om elevinflytande men håller eleverna utanför. Jag deltog också i en podd med rubriken Valår i skolan - kräver det demokrati i klassrummet? Deltog gjorde också Lisa Isenström. Det var en märklig känsla att vara på plats med 250 lärare och tala om demokrati i skolan, att erfara intensiteten och självklarheten om detta viktiga värde och hur det kan göras tillsammans med eleverna; samtidigt som man hör nästan dagliga rapporter i media om politiker som vill kontrollera eleverna mer, minska deras delaktighet och betygsätta deras beteende. Podden har du länk till här nedan, så varsågod att lyssna!
2025-12-03
Tänk om...
Tänk om ministern vid presskonferensen förklarade att man
äntligen förstått att samhället måste vara minst lika aktivt som de kriminella
gängen när det gäller att vinna barnens lojalitet. Barn förstår inte alltid att
samhället inte är något som bara finns – det är något vi skapar
tillsammans. Därför behöver samhället redskap för att aktivt rekrytera barn och
unga till gemenskapen, så att de både vill och kan upprätthålla våra
institutioner och utveckla dem för framtidens utmaningar.
Ministern fortsätter: Vi kan inte låta ungdomar lämna
grundskolan utan hopp – utan tro på sig själva, på varandra, på att vi faktiskt
kan bygga ett samhälle där alla får plats och kan bidra. Vi måste bjuda in barn
och ungdomar till samtalet om, bygget av och omsorgen om gemenskapen. Vi måste
lära dem hur man deltar, hur man förhandlar, hur man samarbetar.
Grundskolan, med förskola och fritidshem, säger ministern, är
barns första och mest långvariga möte med en samhällsinstitution. Där måste de
erfara att de blir sedda, lyssnade till och får delta på riktigt – så att de
också lär sig ta ansvar, precis som vi vill att de ska göra som vuxna
medborgare.
Tänk om jag fick höra att utredningen ska dra upp riktningen för framtidens skola – men också peka ut vad som kan göras här och nu, konkret och nära barnens vardag, för att öka känslan av tillhörighet och engagemang i det gemensamma. Grundskolor ska vara mötesplatser, inte selektionsmaskiner, proklamerar ministern. De ska lära barn att hantera värdekonflikter och skapa mening – så att de står emot de rörelser som lockar med enkla svar.
Bland utredningens punkter märks bland annat:
- att
utforma en läroplan där kritiskt tänkande och demokratisk förmåga
får en central plats,
- att
analysera hur den digitala kulturen formar identiteter, gemenskap och
medborgarskap – och hur det förändrar kunskap och bildning,
- att
föreslå hur skola, förskola, fritidshem och fritidsgårdar kan
samverka till en sammanhållen kraft för samhällsgemenskap.
Tänk om jag en morgon fick höra det. Tänk om vi slutade tala om barn som ett problem att kontrollera – och i stället
såg dem som den framtid vi måste vinna.
2025-10-24
Liberalerna och elevinflytande
I går hörde jag på TV – med fasa – Liberalernas partiledare Simona Mohamsson föreslå att elevinflytandet ska tas bort ur skollagen och att lärare ska få möjlighet att bestraffa elever genom att låta dem hjälpa till i bamba. Tanken tycks vara att elevinflytande är detsamma som att eleverna bestämmer i skolan, och att bestraffning är ett sätt att få eleverna att inte upprepa sitt negativa beteende.
Men elevinflytande i skolan handlar ju om att lära sig att delta i ett samtal för förbättring – att få erfarenhet av att det kan löna sig att göra sin röst hörd, men att man inte alltid får exakt som man vill. Man kan behöva kompromissa, eller upptäcka att det finns andra sätt att förbättra något än det man själv först tänkt sig.
Att bestraffning inte är en bra metod vet vi – och särskilt inte i en institution som har lärande och utveckling som sitt främsta mål. Bestraffning bör vi spara till riktigt allvarliga saker och överlåta till andra myndigheter än skolan, tänker jag. Det finns andra sätt att sätta gränser än att bestraffa på det sätt som Mohamsson föreslår. Att hjälpa till i bamba eller att städa skolgården är aktiviteter som alla kan delta i, och som går att motivera utan bestraffningskraft. Det handlar om att skapa engagemang för den verksamhet och omgivning man som elev dagligen är en del av.
Och hur kommer det sig att Liberalerna – de frisinnade – hanterar ett problem i skolan genom att svartmåla hela kategorin barn och unga som några som behöver tystas och disciplineras? Var det inte de som ville motverka auktoritetstro och traditionalism och verka för alla individers frihet?
Skolan ska inte fostra till lydnad, utan till delaktighet och ansvar. Om vi vill att framtidens medborgare ska kunna tänka själva, ta ställning och bidra till samhällets utveckling, måste de få öva på det redan i skolan – inte tystas eller bestraffas för att de försöker.
2015-08-27
Teachers and students together in a professional learning community
2012-08-31
Vad är viktigare än elevers demokratilärande?
- Var femte ung svensk mellan 18 och 29 år kan tänka sig att sälja sin röst för en mindre summa pengar.
- Var fjärde ung svensk tycker inte att det är så viktigt att de får leva i en demokrati men tycker att det vore bra, eller mycket bra, om Sverige styrdes av en "stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller allmänna val".
- Nästan 15 procent av de unga tycker att det vore bra, eller mycket bra, om Sverige styrdes av militären.
Jag frågar mig: Vad är viktigare än att lära våra unga demokratiska arbets- och umgängesformer? Och vidare: Hur kommer det sig att vi inte förmår detta när vi har våra unga varje dag i minst nio år i samhällets viktigaste demokratidanande institution - skolan?
Jag menar att demokratiska arbets- och umgängesformer har en för svag ställning i vår läroplan. Det behöver skrivas fram tydligare, så det blir en genomgripande uppgift för lärare att ta sig an. Kjell Granström har gjort en sammanställning av klassrumsobservationer med intressanta iakttagelser för skolans demokratilärande.
/.../Skolans arbetssätt speglar således och förbereder eleverna för ett mer individualistiskt samhälle och mindre för ett samhälle som grundar sig på kollektiva gemensamma lösningar. Detta avspeglar sig också i den begränsade träning som eleverna får i att arbeta i grupp. Grupparbeten som bygger på deltagarnas gemensamma och samlade insatser är sparsamt förekommande, det är vanligare att grupparbete, av eleverna, omorganiseras till ett antal individuella uppgifter.Granström för fram grupparbete som medel för att lära sig demokratiska arbetsformer. Jag instämmer! Grupparbete har egentligen aldrig haft något reellt genomslag i elevernas lärmiljö. Och lärare har egentligen aldrig haft kunskap om detta för att i detalj och steg för steg forma ett lärande där eleverna får erfarenheter av att arbeta med varandra: Hur man samtalar med varandra för att få fram ett problem som man vill veta mer om eller lösa, hur man brainstormar för att finna idéer kring hur man kan gå fram i sitt kunskapande, hur man gör när man inte är ense i gruppen vilken väg man ska gå, när det är lämpligt att tillsätta en särskild arbetsgrupp och så vidare. Mer kan man läsa i Handbok för grupparbete.
Sammanfattningsvis kan man säga att den förändring som kan spåras i skolans arbetsformer signalerar att skolan förändrat sitt uppdrag från en tydlig gemensam medborgerlig fostran till att förbereda eleverna för individuella och privata projekt. En utveckling som av allt att döma bidrar till att bibehålla eller öka skillnaderna mellan eleverna från hem med goda kulturella och ekonomiska förutsättningar och elever från hem med mer begränsade resurser. (s. 242)
2011-11-10
Klippt från Facebook om Allmänna råd om undervisning
Monica Evermark har delat med sig av en länk
- 1 delning
Monica Evermark Skulle vara spännande att veta vad ni anser....för 11 timmar sedan ·
Ann-Britt Enochsson Jag orkade inte läsa färdigt den i kväll. Får bli en annan dag. Jag blev så trött av all planering, struktur etc och fattar inte hur det sen går ihop med att utgå från eleverna mitt i alltihop.... Vad tycker du?för 9 timmar sedan ·
Anette Forssten Seiser Ser att en hel del hamnar i rektorns knä!
Lite konstigt att man anser att lärare behöver allmänna råd för planering och genomförande av undervisningen - är min spontan reaktionför 9 timmar sedan ·- Ann-Britt Enochsson Ja, jag funderade också på vad man tror att lärarutbildningen sysslar med....för 9 timmar sedan ·
- Monica Evermark Jag är förvirrad ena stunden ska lärare få legitimation för att få legitimitet i andra stunden tar regeringen bort den med allmänna råd som jag ser det just nu. Själva innehållet återkommer jag till men de har ju skrivit fram elevinflytandet som en centraldel och det är ju bra men det är själva principen . Vi har ju en läroplan och utifrån den för vi ju samtal om "huret" i dessa samtal är ju elevinflytandet med. "Att det har funnits allmänna råd för exempelvis fritids är ju ok som jag ser det eftersom där har man inte skrivit fram uppdraget lika tydligt, Lgr11 har dock skrivit fram fritids uppdrag tydligare.Kanske kan vi fortsätta dessa lösa fragment av tankar .....för ungefär en timme sedan ·
Maria Kjällström Igår myntade jag ett nytt ord: implementeringsutmattning.Det blir mer göra än förstå är jag rädd, har inte läst den än men... Minns allt jobb med nedbrutna mål i lokala kursplaner. Mycket jobb till rätt liten nytta! för ungefär en timme sedan ·- Ann-Britt Enochsson Som sagt är förvirring ordet, men jag orkade heller inte läsa hela (utmattningen)...för 39 minuter sedan ·
Ulf Blossing Jag var orolig för elevinflytandet, men det är ju inskrivet som Monica säger. Men det ger ändå en föreställning om en rationalistisk undervisningsplanering som jag ställer mig tveksam till. Det blir också knepigt när staten ska gå in och detaljreglera på det här viset i förhållande till den professionalisering som pågår.för 9 minuter sedan ·- Ann-Britt Enochsson Ja, jag undrar hur elevinflytandet kan bli reellt och inte bara skendemokrati i allt det här, trots att elevinflytandet står med. Likadant med att utgå från det eleverna redan kan. Jag får inte ihop det.för 5 minuter sedan ·
2010-06-16
Skoleutvikling i praksis
Avslutningsorden i mitt kapitel lyder så här:
Jag har i det här kapitlet argumenterat för att man på skolor som vill utvecklas använder ett annat perspektiv än mål-medelperspektivet när man tänker igenom och genomför utvecklingsinsatserna. Det mer verksamma angreppssättet är ett situerat perspektiv. Min grundläggande tes är att det ger en mer effektrik skolutveckling när skolan koncentrerar sina insatser direkt på det som man vill förbättra. Ska den individualiserade undervisningen bli bättre behöver lärare och skolledare gå i närkamp med lärares sätt att arbeta tillsammans med de olika eleverna. Det kan gälla att se hur relationerna ser ut mellan elev och lärare, att hitta på varianter på hur lärare kan uppträda för att stödja elever i deras inlärning och ta reda på om dessa verkligen ledde till bättre inlärning. Detsamma gäller andra teman som kunskapslöftet berör. Är det evalueringen som är i fokus så behöver de sätt som används för att bedöma elevernas kunskaper granskas, nya varianter prövas och deras effekt belysas. Gäller utvecklingsinsatserna inlärning av de grundläggande färdigheterna i skrivning och räkning behöver lärare iaktta hur de själva agerar i klassrummen och hur de och elever samarbetar, nya varianter behöver prövas på hur eleverna kan göra för att lära och för hur lärarna kan underlätta inlärningen. Effekterna av de nya varianterna görs tydliga och slutsatser kan dras om vad som fungerar bättre och sämre.
Det situerade perspektivet leder till högst konkreta råd till skolor som vill utvecklas:
- Börja med att identifiera de parter som är huvudaktörer i den process som ska förbättras.
- Bestäm i vilka rum som utvecklingsprocesser ska ske.
- Avgör vid vilka tider denna process sker.
- Iaktta såväl hur den existerande verksamheten som förbättringsvarianterna fungerar i verkligheten.
- Ta ställning till vilket sätt att agera som ska användas i framtiden.
2010-04-06
Vem står på elevernas och de ungas sida?
Jag finner det anmärkningsvärt att S-politiker håller fram eleverna genom att ställa sig på lärarnas (fackens) sida. Om vi lyssnar på lärarna (facken) så blir det bättre för eleverna, tycks de mena. För ett socialistiskt parti vore det väl mer självklart att ställa sig på de svagas sida, det vill säga eleverna, särskilt när de befinner sig i en av samhällets mest traditions- och maktbetyngda institutioner. Därför välkomnar jag arikeln i GP där Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Lars Ohly gör klart att de vill sätta stopp för sorteringsskolan. Här tas ett tydligt parti för den svaga parten i systemet, eleven, ungdomarna.
Men det räcker inte att på detta sätt ta ställning för eleverna när det gäller systemets "yttre" struktur vad gäller möjliga utbildningsvägar. Vi behöver också ta ställning för eleverna när det gäller systemets inre struktur, hur de ungas arbetsliv gestaltas i skolor. Att här utgå från att det lärarna vill är det som gynnar eleverna är mycket betänkligt. Eleverna har rätt att bli hörda på sina egna villkor, inte genom de som har makten i det dagliga skollivet. Det är särskilt viktigt eftersom eleverna inte har någon rösträtt att någon tar parti för dem och granskar sakernas tillstånd utifrån deras villkor.
2009-01-23
Låt elevernas röst skalla!
och åsikter i alla diskussioner om... jaa allt i skolan. Det är ju bara vi som kan säga vad det är
som är bra/dåligt med till exempel schema, lärare, mobbing. Det är vi som upplever det.”
Se också Sveriges Radio där du kan lyssna på en intervju med Sofia Zackrisson från Rädda barnens ungdomsförbund.
Denna rapport visar att elever vill ha inflytande över allt som berör dem i skolan, men att vuxna ofta står i vägen. I klassrummet är elevernas möjligheter att påverka beroende av lärarens inställning. Elevrådets möjlighet att påverka beslut som rör hela skolan beror på skolledningens inställning och vilka strukturer som finns för elevinflytande på skolan. Ju längre från klassrummet och skolan besluten fattas, desto mindre blir inflytandet – över de beslut som fattas av kommunpolitiker, Skolverket eller regeringen. Även skollagen, som är beslutad av riksdagen, innehåller begränsningar av elevernas inflytande.
Rädda Barnen anser att grunden för allt verkligt elevinflytande är att de vuxna i skolan lyssnar till barn och unga och bemöter dem med respekt. Detta måste börja i klassrummet, i dialogen mellan lärare och elever. Samtidigt menar Rädda Barnen att elevernas formella rätt till inflytande i skollag och styrdokument är för svag. Följden av detta är att barns och ungas möjligheter att påverka i skolan i alltför hög grad är beroende av vilken inställning de vuxna har.