Teachers and students together in a professional learning community

Vi är glada att få presentera en ny artikel om elevers delaktighet i undervisningen. Här nedan följer en sammanfattning. Artikeln kan du ladda ner här.

Students represent the majority of the people in a school organisation, but are rarely considered as participants in literature on professional Learning communities (PLC). This article explored a PLC with the legitimate participation of students in the classroom. Data was based on interviews with 11 teachers. Community of practice theory provides 3 dimensions that were used as analytical tools: shared repertoire, mutual engagement, and joint enterprise. Shared repertoire refers to how teachers introduce and develop tools for learning; mutual engagement to how to establish relationships and atmosphere with a respect for learning; and joint enterprise to how students’ associations and experiences are used to shape content knowledge in planning for learning. We conclude that the theory of community of practice is useful to describe and understand the formation of a PLC.

Vad är viktigare än elevers demokratilärande?

Rösträtt till salu är namnet på en rapport från statsvetare vid Göteborgs universitet om ungas inställning till demokratin. Några viktiga resultat sammanställs i punkterna:

• Var femte ung svensk mellan 18 och 29 år kan tänka sig att sälja sin röst för en mindre summa pengar.
• Var fjärde ung svensk tycker inte att det är så viktigt att de får leva i en demokrati men tycker att det vore bra, eller mycket bra, om Sverige styrdes av en "stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller allmänna val".
• Nästan 15 procent av de unga tycker att det vore bra, eller mycket bra, om Sverige styrdes av militären.

Forskarnas förklaring till resultatet går ut på att dessa unga menar att det ju är demokratin som har skapat de segregerade miljöer och bristande skolmiljöer som beskär deras framtida utvecklingsmiljöer... så varför ska man värna om demokratin!

Jag frågar mig: Vad är viktigare än att lära våra unga demokratiska arbets- och umgängesformer? Och vidare: Hur kommer det sig att vi inte förmår detta när vi har våra unga varje dag i minst nio år i samhällets viktigaste demokratidanande institution - skolan?

Jag menar att demokratiska arbets- och umgängesformer har en för svag ställning i vår läroplan. Det behöver skrivas fram tydligare, så det blir en genomgripande uppgift för lärare att ta sig an. Kjell Granström har gjort en sammanställning av klassrumsobservationer med intressanta iakttagelser för skolans demokratilärande.

/.../Skolans arbetssätt speglar således och förbereder eleverna för ett mer individualistiskt samhälle och mindre för ett samhälle som grundar sig på kollektiva gemensamma lösningar. Detta avspeglar sig också i den begränsade träning som eleverna får i att arbeta i grupp. Grupparbeten som bygger på deltagarnas gemensamma och samlade insatser är sparsamt förekommande, det är vanligare att grupparbete, av eleverna, omorganiseras till ett antal individuella uppgifter.
   Sammanfattningsvis kan man säga att den förändring som kan spåras i skolans arbetsformer signalerar att skolan förändrat sitt uppdrag från en tydlig gemensam medborgerlig fostran till att förbereda eleverna för individuella och privata projekt. En utveckling som av allt att döma bidrar till att bibehålla eller öka skillnaderna mellan eleverna från hem med goda kulturella och ekonomiska förutsättningar och elever från hem med mer begränsade resurser. (s. 242)

Granström för fram grupparbete som medel för att lära sig demokratiska arbetsformer. Jag instämmer! Grupparbete har egentligen aldrig haft något reellt genomslag i elevernas lärmiljö. Och lärare har egentligen aldrig haft kunskap om detta för att i detalj och steg för steg forma ett lärande där eleverna får erfarenheter av att arbeta med varandra: Hur man samtalar med varandra för att få fram ett problem som man vill veta mer om eller lösa, hur man brainstormar för att finna idéer kring hur man kan gå fram i sitt kunskapande, hur man gör när man inte är ense i gruppen vilken väg man ska gå, när det är lämpligt att tillsätta en särskild arbetsgrupp och så vidare. Mer kan man läsa i Handbok för grupparbete.

Klippt från Facebook om Allmänna råd om undervisning

Monica Evermark har delat med sig av en länk

Allmänna råd med kommentarer om planering och genomförande av undervisningen

www.skolverket.se

Skolverket kommer att ta fram ett allmänt råd till kursplanerna och kunskapskraven. I det allmänna rådet ges generella rekommendationer om tillämpningen av kursplanerna och kunskapskraven, det vill säga hur författningarna kan eller bör tillämpas.

· · Dela · för 11 timmar sedan ·

• 
  
• 1 delning
• • 

    Monica Evermark Skulle vara spännande att veta vad ni anser....

    för 11 timmar sedan ·
  • 

    Ann-Britt Enochsson Jag orkade inte läsa färdigt den i kväll. Får bli en annan dag. Jag blev så trött av all planering, struktur etc och fattar inte hur det sen går ihop med att utgå från eleverna mitt i alltihop.... Vad tycker du?

    för 9 timmar sedan ·
  • 

    Anette Forssten Seiser Ser att en hel del hamnar i rektorns knä!
    Lite konstigt att man anser att lärare behöver allmänna råd för planering och genomförande av undervisningen - är min spontan reaktion

    för 9 timmar sedan ·
  • 

    Ann-Britt Enochsson Ja, jag funderade också på vad man tror att lärarutbildningen sysslar med....

    för 9 timmar sedan ·
  • 

    Monica Evermark Jag är förvirrad ena stunden ska lärare få legitimation för att få legitimitet i andra stunden tar regeringen bort den med allmänna råd som jag ser det just nu. Själva innehållet återkommer jag till men de har ju skrivit fram elevinflytandet som en centraldel och det är ju bra men det är själva principen . Vi har ju en läroplan och utifrån den för vi ju samtal om "huret" i dessa samtal är ju elevinflytandet med. "Att det har funnits allmänna råd för exempelvis fritids är ju ok som jag ser det eftersom där har man inte skrivit fram uppdraget lika tydligt, Lgr11 har dock skrivit fram fritids uppdrag tydligare.Kanske kan vi fortsätta dessa lösa fragment av tankar .....

    för ungefär en timme sedan ·
  • 

    Maria Kjällström Igår myntade jag ett nytt ord: implementeringsutmattning. Det blir mer göra än förstå är jag rädd, har inte läst den än men... Minns allt jobb med nedbrutna mål i lokala kursplaner. Mycket jobb till rätt liten nytta!

    för ungefär en timme sedan ·
  • 

    Ann-Britt Enochsson Som sagt är förvirring ordet, men jag orkade heller inte läsa hela (utmattningen)...

    för 39 minuter sedan ·
  • 

    Ulf Blossing Jag var orolig för elevinflytandet, men det är ju inskrivet som Monica säger. Men det ger ändå en föreställning om en rationalistisk undervisningsplanering som jag ställer mig tveksam till. Det blir också knepigt när staten ska gå in och detaljreglera på det här viset i förhållande till den professionalisering som pågår.

    för 9 minuter sedan ·
  • 

    Ann-Britt Enochsson Ja, jag undrar hur elevinflytandet kan bli reellt och inte bara skendemokrati i allt det här, trots att elevinflytandet står med. Likadant med att utgå från det eleverna redan kan. Jag får inte ihop det.

    för 5 minuter sedan ·

Skoleutvikling i praksis

Ny bok om skolutveckling där jag har skrivit ett kapitel med anledning av den utvärdering jag har medverkat i kring skolutveckling i Norge. Du kan läsa mer och beställa här.

Avslutningsorden i mitt kapitel lyder så här:

Jag har i det här kapitlet argumenterat för att man på skolor som vill utvecklas använder ett annat perspektiv än mål-medelperspektivet när man tänker igenom och genomför utvecklingsinsatserna. Det mer verksamma angreppssättet är ett situerat perspektiv. Min grundläggande tes är att det ger en mer effektrik skolutveckling när skolan koncentrerar sina insatser direkt på det som man vill förbättra. Ska den individualiserade undervisningen bli bättre behöver lärare och skolledare gå i närkamp med lärares sätt att arbeta tillsammans med de olika eleverna. Det kan gälla att se hur relationerna ser ut mellan elev och lärare, att hitta på varianter på hur lärare kan uppträda för att stödja elever i deras inlärning och ta reda på om dessa verkligen ledde till bättre inlärning. Detsamma gäller andra teman som kunskapslöftet berör. Är det evalueringen som är i fokus så behöver de sätt som används för att bedöma elevernas kunskaper granskas, nya varianter prövas och deras effekt belysas. Gäller utvecklingsinsatserna inlärning av de grundläggande färdigheterna i skrivning och räkning behöver lärare iaktta hur de själva agerar i klassrummen och hur de och elever samarbetar, nya varianter behöver prövas på hur eleverna kan göra för att lära och för hur lärarna kan underlätta inlärningen. Effekterna av de nya varianterna görs tydliga och slutsatser kan dras om vad som fungerar bättre och sämre.

Det situerade perspektivet leder till högst konkreta råd till skolor som vill utvecklas:

• Börja med att identifiera de parter som är huvudaktörer i den process som ska förbättras.
• Bestäm i vilka rum som utvecklingsprocesser ska ske.
• Avgör vid vilka tider denna process sker.
• Iaktta såväl hur den existerande verksamheten som förbättringsvarianterna fungerar i verkligheten.
• Ta ställning till vilket sätt att agera som ska användas i framtiden.

Eftersom det är elever och lärare som är huvudaktörerna när elever lär sig i skolan och det gemensamma arbetet huvudsakligen sker i klassrumstiden så kommer den skolutveckling som baseras på det situerade perspektivet att i högre grad skötas i klassrummet och under skoldagarna än under lärarnas konferens- eller fortbildningstid.

Vem står på elevernas och de ungas sida?

De nio S-politikernas artikel till stöd för lärarnas arbetstid väckte en del debatt. Jag skrev om vikten av att hitta en ny arbetstidsmodell som en gång för alla förpassar ens möjligheten att tänka i usk-termer till historien och i stället banar väg för en med flexibel arbetsorganisation och tjänstefördelning av lärarna.

Jag finner det anmärkningsvärt att S-politiker håller fram eleverna genom att ställa sig på lärarnas (fackens) sida. Om vi lyssnar på lärarna (facken) så blir det bättre för eleverna, tycks de mena. För ett socialistiskt parti vore det väl mer självklart att ställa sig på de svagas sida, det vill säga eleverna, särskilt när de befinner sig i en av samhällets mest traditions- och maktbetyngda institutioner. Därför välkomnar jag arikeln i GP där Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Lars Ohly gör klart att de vill sätta stopp för sorteringsskolan. Här tas ett tydligt parti för den svaga parten i systemet, eleven, ungdomarna.

Men det räcker inte att på detta sätt ta ställning för eleverna när det gäller systemets "yttre" struktur vad gäller möjliga utbildningsvägar. Vi behöver också ta ställning för eleverna när det gäller systemets inre struktur, hur de ungas arbetsliv gestaltas i skolor. Att här utgå från att det lärarna vill är det som gynnar eleverna är mycket betänkligt. Eleverna har rätt att bli hörda på sina egna villkor, inte genom de som har makten i det dagliga skollivet. Det är särskilt viktigt eftersom eleverna inte har någon rösträtt att någon tar parti för dem och granskar sakernas tillstånd utifrån deras villkor.

Låt elevernas röst skalla!

”...lärarna ska inte bara lyssna på oss när dom känner för det utan ta med våra kommentarer
och åsikter i alla diskussioner om... jaa allt i skolan. Det är ju bara vi som kan säga vad det är
som är bra/dåligt med till exempel schema, lärare, mobbing. Det är vi som upplever det.”

 

Rädda barnen har publicerat en viktig rapport om elevinflytande.

Se också Sveriges Radio där du kan lyssna på en intervju med Sofia Zackrisson från Rädda barnens ungdomsförbund.

I rapportens sammanfattning läser jag:

Denna rapport visar att elever vill ha inflytande över allt som berör dem i skolan, men att vuxna ofta står i vägen. I klassrummet är elevernas möjligheter att påverka beroende av lärarens inställning. Elevrådets möjlighet att påverka beslut som rör hela skolan beror på skolledningens inställning och vilka strukturer som finns för elevinflytande på skolan. Ju längre från klassrummet och skolan besluten fattas, desto mindre blir inflytandet – över de beslut som fattas av kommunpolitiker, Skolverket eller regeringen. Även skollagen, som är beslutad av riksdagen, innehåller begränsningar av elevernas inflytande.

Rädda Barnen anser att grunden för allt verkligt elevinflytande är att de vuxna i skolan lyssnar till barn och unga och bemöter dem med respekt. Detta måste börja i klassrummet, i dialogen mellan lärare och elever. Samtidigt menar Rädda Barnen att elevernas formella rätt till inflytande i skollag och styrdokument är för svag. Följden av detta är att barns och ungas möjligheter att påverka i skolan i alltför hög grad är beroende av vilken inställning de vuxna har.

Kan bara instämma i detta utifrån egen forskning. Tack för denna kartläggning!