Skolavslutning i kyrkan – inget för en skola med den lärande människan som värdegrund.

Ska eleverna fira skolavslutning i kyrkan eller inte? När jag mellan åren 1982 till 1992 arbetade som lärare menade jag nog att avslutning skulle firas i kyrkan. Kanske inte med nån nödvändighet, men kom frågan upp tyckte jag det var naturligt. Det var vackert och fint. Det var en tradition tänkte jag mest, och jo… julens budskap om frid kändes rätt. Jag hade väl egentligen inte tänkt närmare på det.

Men vad är en skolavslutning, frågar jag mig i dag, eller vad borde den vara? En skolavslutning borde väl vara en summering av verksamheten? En avslutning kan också ha vissa ceremoniella eller högtidliga inslag. Syftet med dessa kan vara att göra klart den värdegrund som verksamheten vilar på och visa att man håller den högt, att den är viktig och att man värnar om den. Kanske tycker många att det är detta man gör genom att hålla avslutningen i kyrkan. Genom att låta en präst tala och påminna om julens budskap håller man fram den kristna värdegrunden som är den som det västerländska samhället och skolan vilar på.

Ja, det kanske stämmer till vissa delar, men skolverksamhet vilar också på en helt annan värdegrund än den kyrkliga verksamheten, tänker jag. Skolan sätter (väl) "den lärande människan” främst till skillnad från kyrkan som håller fram ”den troende människan”. Den lärande människan är den medvetet och fritt skapande människan som tar på sig det fulla ansvaret för sitt eget och sina medmänniskors liv. Den troende människan däremot vilar (faktiskt) på en grund som innebär att hon är bristfällig och behöver förlita sig på en utomstående makt för att bli den skapande människan.

Om skolan höll fram den lärande människan fullt ut skulle skolledare och lärare ta chansen att betona lärandet och sätta verksamhetens barn och ungdomar i första rummet. De skulle ta chansen att summera och betona vad skola och lärande innebär och vad man som ung kan ha för nytta av det. De kanske skulle meddela att lärande är en källa till att i gemenskap med andra omskapa sitt liv och sin närhet och ja! – skapa en bättre värld! Skolledare och lärare skulle ta chansen att med en lärande värdegrund blicka framåt och skapa en vision om ett möjligt liv för sina unga.

När våra barn och ungdomar ska fira och högtidlighålla att skolåret är slut förflyttas många till en annan lokal än den de vanligtvis håller till i och sätts att lyssna på en vuxen människa de inte känner till från det dagliga arbetet som dessutom inte är lärare utan innehar ett helt annat yrke. Det blir då svårt för eleverna att koppla ceremonin till det arbete de har åstadkommit under året och vad det har inneburit för dem och för andra.

Lärandet är situerat sluter sig den pedagogiska forskningen till, det vill säga lärandet främjas av att knytas till den situation där betydelsen återfinns eller där tillämpningarna ska genomföras. En skolavslutning som vill åskådliggöra den lärande människan skulle då genomföras i skolan med lärarna, och där eleverna fick ha en huvudroll. Där skulle man exempelvis visa vad man har lärt sig under året och vilken betydelse det har fått. I ett sådant här sammanhang skulle man, tänker jag, framför allt lyfta fram lärandet tillsammans med andra och det som kanske också har fått konsekvenser utanför skolan.

Skolavslutningar i skolan kan förstås äga rum med den troende människan som grund och det blir självklart lika märkligt som att hålla avslutningen i kyrkan. Och skolavslutning i kyrkan är inget för en skola med den lärande människan som värdegrund. Avslutning i kyrkan eller inte – frågan är snarare vad en avslutning är eller kan vara i en verksamhet som har lärande och inte tro som uppdrag.