Samspelets lov för alla Allan i skolan

Det är inte skolans och lärarnas uppgift att fostra eleverna, tycker Björklund. Därför vill han ge skolor möjligheten att påbjuda att föräldrar ska kunna kallas in till skolan för att sitta med vid undervisningen och se till att deras barn sköter sig. Tanken är förmodar jag, att det ska bli lugn och ro så att läraren kan fortsätta att undervisa, övriga elever kan fortsätta med sitt lärande och förstås att den bråkiga eleven också kan fortsätta med sitt lärande.

Men att fostra och lära hör samman och är visst lärares uppgift i skolan, menar jag. Enligt skollagen skall utbildningen ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. Forskning har visat att samspeldimensionen i lärandet är mycket betydelsefullt. Den handlar om att samspela, det vill säga att lyssna på, tala med och förstå sina medmänniskor för att lära sig om omvärlden. Kunskap kan visserligen dokumenteras och lagras och framträder såtillvida som objektiva och faktiska, men det är viktigt att påminna sig att kunskap i allt väsentligt är kulturell, det vill säga genomdränkt av mänsklig aktivitet och samvaro.

Ett uppdrag för skolan och för lärare är att förmedla eller göra kunskapen tillgänglig, en annan är att utveckla ungdomarna till goda lärare som vet hur man gör för att lära sig. Det gör man genom att samspela med andra människor. Ju bättre man är på samspel, desto mer fart kan man få på lärandet och desto mer nytta kan man själv och andra få av kunskapen. Samspel för lärande är det som förenar alla lärare – det är lärares yrkessignum vill jag påstå. Elevers bråk i skolan kan vara ett uttryck för att de inte ges möjlighet att samspela tillräckligt. Här har lärare en viktig uppgift att utveckla ungdomars samspelsformer så att de främjar ett lärande.

Det är det lärare kan, inte föräldrar Björklund.