Torsdag och fredag förra veckan deltog jag i NORALF-konferensen, det nordiska nätverket för aktionsforskning. Lärare och forskare presenterade och samtalade kring aktionsforskning, verksamhetsutveckling och undervisningsförbättring. Konferensen var organiserad som en dialogkonferens. Efter varje presentation träffades vi i dialoggruppen på cirka tolv personer för att samtala kring det vi hört. Vi använde oss av egenreflektion, laget runt och talarlista för att säkra att alla kom till tals. En av grundtankarna i den här typen av konferens är att forskare och lärare ska mötas, liksom att utveckling och forskning ska befrukta varandra i en aktionsforskande anda.
Allt eftersom växte sig en känsla stark av en lärarrörelse mot ett undersökande förhållningssätt till den egna undervisningen eller verksamheten i förskolan. På samma sätt kände jag av en forskarrörelse där närheten till den verksamhet man forskar på och till skolors och förskolors utvecklingsarbeten blir en viktig källa till kunskap.
Vi den avslutande utvärderingsrundan i gruppen uttryckte lärare och forskare ovanligt starka och positiva upplevelser. Dialoggruppen, som under de två dagarna utvecklades till slags hemgrupp, upplevdes mycket positivt. En trygghet skapades här som gjorde att man vågade fråga och undra. "Det är fantastiskt att jag har fått var med här", sa en doktorand. För mig blev det slående hur praktik och forskning i socialt trygga former kraftfullt kan verka för lärande. "Jag är så lycklig så det känns som maräng kring hjärtat", uttryckte en annan deltagare. Jag är lite osäker på hur det känns... men jag såg i hennes ögon att det var något gott och varmt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar