Lärarnas stress - tecken på bristande förbättringskapacitet?

Lärarna knäcks av stressen är budskapet från Lärarnas riksförbunds arbetsmiljöundersökning läser jag i Expressen. Det är regeringens reformer de senaste åren som starkt har bidragit till detta enligt lärarna i undersökningen. För några veckor sedan intervjuade jag och en kollega en grupp lärare. Vi ville veta hur de planerar och genomför undervisningen och vad som främjar och stödjer dem i detta. Vi var särskilt intresserade av hur den senaste tidens reformer hade påverkat lärarna. Lärarna återgav helt andra erfarenheter än de som framkom i arbetsmiljöundersökningen.

De berättade hur läroplanen med det centrala innehållet och förmågorna samt den pedagogiska planeringen kraftfullt har hjälpt dem att genomföra en mer elevaktiv undervisning med ett tydligt fokus på lärande. De berättade också hur de nationella proven har gett dem redskap att bedöma planeringen av den egna undervisningen. De menade också att skollagens krav på vetenskaplighet har gett dem råg i ryggen att stå upp för sin lärarkunskap.

Allt var emellertid inte rosenrött. Elevdokumentationen för varje ämne i kommunens datasystem fungerade inte, enligt lärarna. Den resulterade i 30 sidor för föräldrarna att läsa. Dokumentationen blev genom det valda systemet för omfattande, både att skriva och läsa. Kvaliteten kunde också diskuteras. Vad kom egentligt ut av all denna text? frågade sig lärarna. Många formuleringar upprepades. Likaså berättade de samstämmigt att de nationella proven var för omfattande. Genomförandet av proven inverkade menligt på undervisningen som skulle föregå parallellt.

Såväl elevdokumentationen som de nationella proven hade lärare och skolledare gemensamt uppmärksammat och riktat förbättringsåtgärder mot för att minska arbetsbelastningen och säkra kvaliteten. Systemet för dokumentation skulle bytas mot ett bättre och organiseringen av de nationella proven skulle tas upp med kommunpolitikerna. Jag tänker att detta också är en sida av de nya reformerna, att deras genomförande behöver ordnas kollektivt i organisationen om det ska fungera. Om det inte finns en förbättringskapacitet i skolorganisationen hamnar reformarbetet till slut på varje enskild lärares bord och då kan det bli ohälsosamt stressigt. Forskning visar på att just skolorganisationer i år 7 till 9 generellt brister i sin förbättringskapacitet och det är i dessa som Lärarnas riksförbund till största delen har sina medlemmar.

De fortsatta analyserna av intervjuerna får visa på vad samarbetet och organisationen betyder för lärarna. Lärarna gav dock ett tydligt professionellt intryck där lugn och saklighet, snarare än stress och uppgivenhet, utmärkte  berättelserna om reformernas förtjänster och brister. Även om det inte var skolorganisationen som var fokus i intervjuerna kunde vi skönja en tillit till en kollektiv kapacitet att uppmärksamma och ta sig an det som inte fungerade.