Ny utbildningspolitik nu

Den senaste tiden har det i nyheterna och bloggarna hörts allt fler röster för en ny utbildningspolitik. Ingrid Carlgren frågar sig om det går att ändra skolpolitiken. Hon svarar att logiken bakom och effekterna av den nyliberala politikens framgångssatsningar med tydliga mål, valfrihet, tidig uppföljning och kvalitetssäkring måste granskas. Och sen säger hon något ännu viktigare, att den kvalitetssäkring i form av granskning och inspektion av skolor vi har idag aldrig i sig kan leda till förbättringar om vi inte beskriver alternativen.

När Björklund precis beslutat sig för att minska byråkratin för lärarna i skolan kommer moderaterna med förslaget att återinföra betyg från åk 3. Det har väckt många reaktioner. Finns inget stöd i forskning för att tidigare betyg ger bättre resultat, säger Christian Lundahl. Moderaterna saknar en vision för skolan, konstaterar Matz Nilsson, och efterlyser liksom Ingrid Carlgren alternativen. Jabar Amin (MP) stämmer in i samma reaktionskör. Respekt för forskningen kräver en lång räcka lärare på DN!

Ett debattinlägg jag gärna skriver under på är det som har författats av en grupp rektorer och en fil dr i DN. De undrar hur det kommer sig att inte utbildningspolitiken anpassas till det förändrade samhället.

Samhället är i färd med att förändras, precis som det gjorde när industrialismen gjorde sitt intåg. Gamla yrken kommer att dö ut. Nya kommer att uppstå. Liksom i tidigare paradigmskiften kommer samhället att omstruktureras och förhoppningsvis kommer fler få möjligheter till ett bättre och mer självständigt liv. I detta ljus, är Borgs och Tobés och även Björklunds förslag direkt kontraproduktiva för att Sverige ska kunna möta globala samhällets krav. Betyg och kontroller må fungera i Sydostasien, men sen när vill Sverige bli ett samhälle som Kina eller Sydkorea?

Ja, jag har länge undrat samma sak! Men kanske håller manegen på att krattas för att nya utbildningspolitiska alternativ ska kunna göra sig gällande. Likvärdighetsutredare Sten Svenssons debattinlägg väcker hopp där han menar att vi inte kan ha ett betygssystem som stämplar många ungdomar som misslyckade och som stänger dem ute från arbetsmarknaden för att de har ofullständiga betyg. Skolan är ungdomars första möte med, och relation om man så vill, med en samhällelig institution. Att stora grupper ungdomar får erfara att den institutionen stämplar dem i stället för stödjer dem bygger inte det framtida samhället vi vill ha, menar jag.