Avstängning och övervakningskameror eller danslektioner i vuxensamspel?

Under veckan har det rasslat till i media om förslag för att få ordning i skolan. Detta med anledning av det senaste knivdådet mot en rektor. Skolverket rapporterar också att skolor redan har tillgripit åtgärder, som att avstänga gymnasieelever och att stänga grundskolor för några dagar. Det sker i högre grad nu än för några år sedan konstarerar man. "Vi behöver vakter i skolan!", säger eleverna. Övervakningskameror finns redan på plats i flera skolor.

"Ungdomar måste lära sig gränser och visa vuxna respekt!", är en annan replik som återkommer. Förslagen är många och det är väl bra, tänker jag. De kan nog hjälpa till att hantera akuta situationer och sätta "yttersta" gränser, men kommer de att lösa problemet på lång sikt? undrar jag.

Jag hör få förslag på åtgärder som verkar vara riktade mot det som skulle kunna vara orsaken till våldet, till normlösheten och respektlösheten. "Våldet är en spegel av samhället", konstaterar en del analytiker och tycks med det mena att det är något som skolan får acceptera. Vad betyder det där uttrycket att våldet är en spegel av samhället egentligen? Menas det att när ungdomarna inte är i skolan så är de i samhället !! och där härskar normlösheten, vilken de tar med sig till skolan när de återvänder dit?

Den tolkningen skulle förmodligen inte accepteras för skolan är ju också samhället skulle motargumentet bli. Aha, tänker jag, i så fall vore det också riktigt att säga att våldet är en spegel av skolan! Nej, det skulle nog inte heller gå hem och i varje fall inte vara en en särskilt populär tolkning.

Men, menar jag, det går inte riktigt att svära sig fri från den logiken. Skolan är en stor del av det samhälle som ungdomar möter. Och vi vuxna behöver verkligen på allvar fråga oss vad det är för samhälle vi låter våra undomar möta där. Och vi behöver påminna oss själva att det är vi som är samhället och att det också är vi som kan förbättra det och låta våra ungdomar möta ett samhälle i skolan som ger dem en förebild inför vuxenlivet.

Liksom Johan Sjövall, rektor på Vålbergsskolan i Karlstads kommun och som misshandlades på sin arbetsplats av före detta elever, menar jag att skolan har kompetens och demokratisansvaret för att förbättra situationen. Skolan är den viktigaste demokratidanande samhällsinstitution vi har, hävdar jag. När familjen i det moderna samhället inte längre förmår vara den fasta normsättande och fostrande grundstenen i samhället behöver skolan och de vuxna som finns där träda in.

Det betyder inte att hemmet eller andra delar i samhället kan frånsäga sig ansvar. Men det betyder att det inte går att backa tiden och återupprätta traditionella familjemönster. Och jag frågar mig om familjen någonsin generellt sett har fungerat som den där fasta grundsten? När det gäller att komma till rätta med våldet i skolan är det ingen framkomlig väg att lägga skulden på samhället eller föräldrarna genom att säga att "det är en bild av samhället" eller "att det är hemmets uppgift".

Under det förra seklets första hälft var barns och ungdomars hälsa ett samhällsproblem. Skolan blev då den samhällsinstitution som fick lära ut vikten av hygien och en väl sammansatt kost. Förutom att sprida information om detta så infördes rutiner i skolan som tvagning, matbespisning och gymnastik som också praktiskt hjälpte barnen och undomarna till nya vanor. Jag kan nog tänka att det också då fanns en debatt om att detta var familjens ansvar och inte något som skolan skulle engagera sig så till den grad för. I dag undrar jag om någon skulle bestrida betydelsen av dessa skolsatsningar för landets och medborgarnas utveckling.

Jag tänker att vi befinner oss i en liknande situation i dag. Men nu är det inte tvagning och dagliga mål mat som är i fokus. Och det är definitivt inte en fortsatt ensidig satsning på att ungdomarna ska prestera bättre resultat i svenska och matte som behövs! I stället handlar det om att införa rutiner i skolan som ger ungdomarna vana att umgås som blivande vuxna med andra vuxna. Vuxna relationer utmärks av respekt och respekt innebär att lyssna, känna in, ge respons och ge uttryck för egna känslor och viljeinriktningar. Vuxna relationer utmärks av ömsesidighet, av samspel. En god vuxenrelation är som en vacker dans med såväl enkla som komlicerade turer. De där turerna går att lära sig och vuxna i skolan behöver ta ett ansvar för att lära våra ungdomar det. Det är faktiskt rätt kul att dansa!

Och vad kan vara mer viktigt?