Samarbete för utveckling eller stagnation i förskolan.

I går tog jag, några lärledare, en rektor samt en utvecklingsledare äntligen tag i uppgiften att utarbeta ett instrument för att bedöma en förskolas arbetskultur. När jag är ute och föreläser om skolkultur så frågar personal på förskolor om de instrument jag har använt mig av också finns anpassade för förskolan. "Nej, tyvärr", säger jag, "men det kan ni säkert enkelt göra själv". Och samtidigt har jag tänkt att det där behöver jag nog sätta mig in i nån gång.

I går var det så dags! "Äntligen!" utropade lärledarna. "Vi på förskolan får alltid hör att vi kan anpassa allting som sägs om skolan till vår verksamhet. Men det är inte alltid så lätt." De här lärledarna utgick från en kategorisering av skolkultur som jag har använt mig av. De började tala om varför den hade väckt deras intresse. Samtalet, märkte jag, kom att handla om vad i kulturen som verkar hindrande för utveckling och hur lagarbetet då ter sig.

Jag lyssnade uppmärksamt och med tilltagande intresse. Jag började få svar, anade jag, på min undran som jag har skrivit om i ett annat inlägg här på bloggen : om vad det betyder att vi "minsann" alltid har jobbat i lag på förskolan... och som jag ibland kan få höra från förskolärare som vill mena att förskolan utmärks av en samarbetskultur i större utsträckning än skolan.

Lärledarna berättade om hur laget kan vara ett lag i så stor utsträckning att inidividerna har försvunnit, hur jag är detsamma som vi och hur att göra nånting själv betyder att vi gör så... "Men vad skulle hända", frågade jag, "om ni säger att ni ska diskutera er lärandesyn i laget och att var och en ska börja med egen reflektionstid under tre minuter och skriva ner några nyckelord kring den egna lärandesynen innan ni tar en gemensam diskussion?"

"Ja, då skulle de börja prata med varann om vad de skulle skriva och om jag hävdade att de skulle vara tysta och skriva själva skulle jag få frågan om jag varit på kurs och lärt mig något nytt påhitt!" uttryckte en lärledare.

Ingen konstig reaktion i och för sig, tänker jag. Men det var intressant att med ett sånt eftertryck få den beskrivningen från dessa lärledare, att lagarbete i förskolan inte alls behöver betyda samarbete för utveckling utan tvärtom samarbete för stagnation. Det här fenomenet finns redan dokumenterat från skolforskningen, men dessa lärledares berättelser visar på att det kan finns starkare mekanismer som verkar för detta kulturinslag i förskolan - men det är ännu bara ett antagande.

Vi fick en mycket givande dag tillsammans där vi mejslade fram texter om olika slags förskolekulturer. Nu går vi vidare och testar dem innan vi använder dem för att bedöma och kartlägga förskolors kulturer. På vägen hem slogs jag av den paradoxala upplevelsen jag haft. Att dels i berättelserna få kunskap om hur den begränsat professionella kulturen kan se ut på förskolor samtidigt som jag i arbetet med lärledarna fick erfara några mycket professionella förskollärares och ledares kompetens. Kul!