Ökat fokus på lärares undervisning i klassummet nödvändigt

I Helsingborgs Dagblad ger Anders Knape och Maria Stockhaus från Sveriges Kommuner och Landsting en rad intressanta förslag för att förbättra skolan. På senare tid har det kommit flera forskningsrapporter vars resultat är intressanta att relatera till de förslag som läggs fram i artikeln. Resultaten pekar på att det är kvaliteten på undervisningen som är det allt avgörande och att det är läraren som svarar för denna kvalitet. Det är när läraren intar en lärande inställning till sin egen undervisningspraktik och lär sig att organisera undervisningen på skilda sätt beroende på situationen som elevens resultat förbättras.

Dessa forskare talar bland annat om att åtgärder behöver vidtas för att få de "bästa" ungdomarna att söka till lärarutbildningarna. Kanske mer intressant tycker jag det är med de resultat som pekar på att lärare behöver lära sig att bli bättre undervisare och att de behöver öva på det i klassrummet och inte på kurser förlagda till exempelvis högskolor eller universitet. Lärande är som man säger socialt situerat och starkt kopplat till de mellanmänskliga relationerna, i det här fallet retaionen lärar-elev där lärandet i skolan äger rum.

För dett ändamål behövs också ett ledarskap i skolor som kan ta hand om denna typ av kompetensutveckling. Den aktionsforskning jag bedriver om förändringsagenter i skolor tillsammans med Hagfors, Årjäng och Järfälla kan ses som ett exempel på straävanden att utveckla ett sådant ledarskap. Åtgärder skulle också behöva göras för att få rektorer att utöva ett mer aktivt undervisningsledarskap.

En del av de förslag som Anders och Maria lägger fram tycker jag väl stödjer dessa rapporters förslag, särskilt de som handlar om att kommunerna behöver finna fram till strategier för att lärare mer framgånsrikt ska lära av varandra. Likaså att bra lärare ska ha bättre betalt och att lärarna ska finnas mer på skolorna. Det främjar samarbetet och det kollegiala lärandet.

Men det behövs fler förslag som att säga ändrar spelreglerna för yrkesutvecklingen, tänker jag. Jag tillåter mig lite idékläckning:

• förändringsagenter med ett pedagogiskt ledarskap anpassat för arbetslagets arbete
• handledning av lärare i klassrummet, ett betämt antal under en bestämd period
• krav på lärare att dokummentera yrkesutvecklingen
• regelbunda study-learning tillfällen för arbetslaget
• observationer i klassrummet, videoobservationer
  
• uppföljningar av lärarrollen genom elevresponser

Förslagen är osorterade, men tanken är att de ska fokusera klassrumsarbetet och lärarens undervisande roll i aktion samt läranderelationen lärare-elev. De skulle med fördel kunna ingå i de tankar som tidigare presenterats för lärares karriärvägar och lärarlegitimering. För att förslagen ska ge effekt behöver de ingå på ett strukturellt sätt i organisationen så att de blir en daglig del av skolors inre arbete.

Att läsa:

Hattie, J. A. C. (2008). Visible learning : a synthesis of over 800 meta-analyses relating to achievement. London New York: Routledge.

McKinsey & Company. (2007). How the world's best-performing school systems come out on top. From http://www.mckinsey.com/clientservice/socialsector/resources/pdf/Worlds_School_systems_final.pdf

OECD. (2009). Creating Effective Teaching and Learning Environments: First Results from TALIS. From http://www.oecd.org/dataoecd/17/51/43023606.pdf