Förslag i anslutning till Skolinspektionens sammanfattning av första årets granskningar

I en debattartikel i Västerbottens-Kuriren sammanfattar generaldirektören för Skolinspektionen Ann-Marie Begler inspektionens resultat efter ett år av granskning. Skolor är inte systematiska, skriver hon.

Skolorna arbetar inte systematiskt med att ta reda på att eleverna lär sig det de ska. Hela 80 procent av de grundskolor som kontrollerats under året behöver vidta åtgärder i det systematiska kvalitetsarbetet. Hela 90 procent dokumenterar inte kvalitetsarbetet i kvalitetsredovisningar som uppfyller kraven. Förvånansvärt sällan analyserar skolorna sina resultat för att sedan använda dessa för fortsatt planering av verksamheten. Det medför att man inte heller vet hur undervisningen eller skolans organisation kan ändras för att förbättra resultaten. I förhållande till eleverna finns stora brister. I 70 procent av de under året granskade grundskolorna upprättar lärarna inte en framåtsyftande individuell utvecklingsplan som uppfyller kraven. Något som ska göras i samband med det utvecklingssamtal som ska hållas med eleven och föräldrarna. När det finns behov av särskilda stödåtgärder så saknar många skolor förmåga att ge eleverna det stöd de behöver. Endast i 40 procent av skolorna utarbetas ett åtgärdsprogram i anslutning till att en stödåtgärd beslutas. Att skolorna inte i den direkta kontakten med eleverna systematiskt upprättar planer och program gör att kvaliteten i allt för stor utsträckning blir beroende av enskilda lärare och inte ett resultat av ett medvetet och planerat arbete från skolans sida. Det innebär till exempel att vid ett lärarbyte går den kunskap tidigare lärare har om eleverna förlorad.

Jag kan bara hålla med Begler och inspektionen i beskrivningen av läget. Det finns inget som förvånar mig där. Det går också i linje med det jag har försökt argumentera för i mitt tidigare blogginlägg Orsaker till försämrade skolresultat: Kommuner med rektorer och lärare brister i det lokala ansvaret för ungdomsutbildningen.

Vid sådana här rapporteringar är det emellertid viktigt att påminna sig att skolor inte är stillstående organisationer där ingenting alls händer av förbättringar i förhållande till de krav som omvärlden ställer. Det gäller att påminna sig att skolan som institution är en tröggörlig koloss som förändrar sig långsamt, liksom alla institutioner. Longitudinella undersökningar visar å ena sidan att skolor är mycket stabila när det gäller hur de organiserar själva undervisningen, men också att det har skett en förändring när det gäller hur de vuxna på en skola organiserar sig (Blossing, 2004). Det är till exempel läget i dag som det inte var före 1980 att det finns arbetsplaner, en måldiskussion bland personalen, mer pådrivande rektorer och en begynnande utvärdering. Detta fanns inte alls vill jag nog påstå före 1980.

När nu inspektionen granskar så gör de det med tidens ögon och då är kraven högre, eller annorlunda, än vad de var 1980 då den undersökning påbörjades som jag refererar till. Och då kan det se ut som ingenting händer, men det gör det menar jag. Och nu till det som är viktigare - ingenting händer heller bara för att granskningsrapporter publiceras. Härtill behövs innovativa förslag och visioner om den framtida skolan, och helst sådana som kan vara vägledande under lång tid om de ska kunna verka på kolossen skolan.

Här räcker det inte med att tillskjuta mer resurser som socialdemokrater och lärarförbunden mer eller mindre alltid ropar efter. Det förändrar ingenting, det innebär oftast bara mer av samma sak, och det kan i en del fall förstås vara lovvärt, men det kommer inte i grunden att gripa sig an de brister som inspektionen påtalar. Det behövs mer strukturella förändringar. Jag gör en "brain storming"!

• Utveckla ett undervisningsledarskap på skolor. Låt detta utgöra ett karriärsteg och koppla ett sådant ledarskap till en skyldighet och ansvar att säkra undervisningskvaliteten.
• Förbättra rektorsprogrammet när det gäller rektors kompetens att leda och följa upp undervisningen eller det "nära" klassrumsarbetet. Nuvarande program är bra, men kommer förmodligen att förstärka det osynliga kontraktet mellan rektorer och lärare som säger att de inte ska störa varandra i klassrummet respektive på rektorsexpeditionen.
• Ansvar måste kunna utkrävas av rektorer när det gäller undervisningskvaliteten på skolorna.
• Organiera en kompetensutveckling med arbetslaget och den dagliga undervisningen som bas till skillnad från universitetsförlagd utbildning.
• Gör det obligatoriskt för lärare att dokumentera sitt erfarenhetslärande.
• Gör det obligatoriskt för lärare att genomgå regelbunden observation och handledning av undervisning och dokumentation.
• Reglera lärares arbetstid så en större del av exempelvis sommaruppehållet kan brukas för kompetensutveckling och planering.

Referens:
Blossing, U. (2004). Skolors förbättringskulturer (Vol. Karlstad University Studies 2004:45). Karlstad: Karlstads universitet, institutionen för utbildningsvetenskap.