Vad gäller exempelvis de individrelaterade och organisatoriska skälen till elevers behov av särskilt stöd framkommer att praktiskt taget samtliga rektorer för elever i årskurs 7-9 uppfattar elevernas behov av särskilt stöd som individbundna.
Det är mycket sällan som de hänvisar till orsaker som hur undervisningen genomförs, de vuxnas/skolans förhållningssätt eller bristande kompetens hos de vuxna.
Det tycks som detta förhållande är en stabil företeelse i den svenska skolan. Och det är särskilt alarmerande när rektorerna som ska leda det pedagogiska arbetet förstår det på detta sätt.
Finns det inte en naturlig individkoppling i själva begreppet särskilt stöd. Det är någon individs behov som kräver extra insatser, någon elev som behöver extra mycket resurser i tid och lärarstöd. En självklar koppling som dock absolut inte får bli ett skuldbeläggande av eleven.
SvaraRaderaUndervisningsformerna kan sen påverka vilka individer som behöver särskilt stöd. Det kan vara olika individer som får svårt ifall det är mycket genomgångar och andra som får svårt med eget arbete. Grundprincipen måste förstås vara att resurserna tillåter och variationen i undervisningsformer möjliggör att det blir ytterst få som behöver särskilt stöd. Jag tycker att grundkravet i lagen om att möta allas behov är oerhört starkt i sig och förutsättningar med tillräckligt många lärare per elev bör vara så bra att vi nästan helt ska behöva göra några ytterligare insatser. Det handlingsutrymmet tycker jag att rektorer borde ha. Jag tror att deras svar avspeglar deras begränsade möjligheter att göra förändringar.