Förlängd skolplikt - ytterligare ett steg mot den exkluderande skolan

Socialdemokraterna föreslår förlängd skolplikt för elever som inte klarar målen.
Det låter som ett förslag från Björklund, men det är faktiskt socialdemokraternas. Man kan säga att socialdemokraterna tar över det från regeringen eftersom de nu drar in det statliga stödet till det.

Jag menar att det inte kan vara rimligt att elever med nioårig skolplikt, i princip tolv år med gymnasiet, ska gå ytterligare veckor på sommaren för att nå målen. Tiden i skolan räcker, det är kvaliteten på undervisningen för dessa elever som behöver förbättras. Många av dessa elever lär förmodligen på sätt som inte deras lärare har stött på så många gånger, eller så har eleverna  befunnit sig i situationer i skolan som inte främjat deras lärande.

Vår skola ska vara inkluderande, där ska alla olika människor få plats. Att acceptera sommarskola är ett steg på vägen att skapa ett parallellt system för vissa elever. Det är inte att ge möjlighet, det är att exkludera.

När socialdemokraterna nu ska forma en ny skolpolitik i opposition mot regeringen är det viktigt att påminna sig vilka grundläggande värden de vill kämpa för. Att värna elevernas rätt till sin utbildning med samma grundläggande villkor är en sådan. Där ingår att eleven har rätt till en undervisning som är anpassad till hans eller hennes förmåga under den tid som skoltiden varar. Det är dessutom så att det i läroplanen är framskrivet att undervisningen ska planeras i samråd med eleven. En viktigt rättighet. Men i det förslag som socialdemokraterna lägger tar man bort den möjlighet. Man vill göra det till plikt och det blir då inget eleven kan vara med att samråda kring.

Det finns gott om underlag för socialdemokraterna att finna fram till andra förslag. Exempelvis har inspektionen visat på rätt så detaljerade beskrivningar av var det brister i skolors sätt att hantera elevers olikheter i lärandet. Åtgärdsprogrammen är en sådan beskrivning, en annan är elevdemokratin för lärande.

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när den framtida utbildningspolitiken ska dras upp. Att inte bara hämta näring från den nyliberala och till vissa delar konservativa tankesmedjan, utan också att skapa nytt och utmana sådana strukturer i det vardagliga skollivet som inte eleverna själva kan rå på. Och dit hör inte att förlänga skolplikten, det är att ytterligare exkludera en grupp elever som kanske redan under nio år har erfarit att skolan och samhället inte är för dem.