Som forskare och skolutvecklare behöver man å ena sidan hålla reda på generella bilder av läget i våra skolor när det gäller olika områden, som exempelvis elevinflytande, läsinlärning eller sätt att värdera och bedöma elevernas prestationer. Å andra sidan behöver man också frigöra sig från dessa generella bilder för att kunna upptäcka kvaliteter inom olika områden som kanske helt bryter med den generella bilden.
I dag har varit en av dessa dagar då jag har fått vara med om att upptäcka, lyssna på och dofta några av dessa kvaliteter som helt bryter med den generalla bilden av skolan som en "inte alltför utvecklingsbenägen verksamhet". Ska jag vara uppriktig så får jag rätt ofta vara med om dessa fantastiska upplevelser för att jag möter lärare just i utbildningssituationer de har sökt till för att de vill utvecklas.
I dag har jag lyssnat på en lärare som hade så tappat sugen på läraryrket att hon hade gett upp hoppet att återvända till det. Emellertid övertalades hon av en engagerad rektor som sedan uppmärksammade hennes skolutvecklingsintresse på ett sätt så att livsandarna för läraryrket vaknade igen. Nu arbetar den här läraren med andra lärare för att skolutveckla. En människa - en rektor - kan göra skillnad, blev poängen i den här berättelsen.
En annan lärare hade nyss avslutat sin specialpedagogexamen och berättade om hur hon uppbackad av sin rektor tog sig för att besöka lärare och "observera" deras undervisning. Vidare fick jag höra talas om hur hon hade engagerat sig inför läromedelsbeställningen och bistått lärarna med omdömen om olika läromedel.
Plötsligt gick det att se specialpedagogens "nya" funktion i den praktiska verksamheten. En kvalitetet som bryter med många andra berättelser om hur specialpedagoger av normtrycket på skolan helt faller tillbaks i speciallärartraditionen.
Rätt ofta händer det också att andra omkring mig berättar om sådana där doftande kvaliteter de har upptäckt i sitt skolutforskande. Som mamman och sonen som misstänksamma av många katastrofala utvecklingssamtal nu gick till det första på den nya gymansieskolan - och som återvände helt lyckliga därifrån!
Läraren hade skickligt dirigerat ett samtal där sonen fick huvudrollen och redskapen för att på egen hand leda samtalet medan läraren dokumenterade. Tänk vilken upplevelse för den unge mannen att äntligen få ordet fullt ut i denna viktiga situation!
Det är viktigt att upptäcka dessa kvaliteter, de finns där överallt, rätt som det är har man dem framför sig - och stannar man inte upp och lyssnar finns det risk att man trampar på dem, och bara går förbi. Såna här dagar blir min övertygelse än starkare att vi visst är på väg att få en ännu bättre skola för våra barn och ungdomar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar