Dessa ständiga lärarröster

Häromdagen fann jag mig alldeles uttröttad på alla lärarröster!

Jag läste kapitel till en antologi om Lärares liv och arbete som jag fungerar som redaktör för. Kapitlen är skrivna av forskare med lite olika infallsvinklar, men många tar sin utgångspunkt i, och vill göra en poäng av, lärarnas röster. Det är lärare som har intervjuats om situationen i skolan och det är lärares berättelser om sitt yrkesliv som har dokumenterats.

Under läsandet blev jag, märkte jag, alltmer irriterad. Lärarnas upplevelser är förstås alldeles riktiga. Det är ju så de upplever sin situation - stressigt, hinner inte ta rast, försämrade arbetsvillkor i och med kommunaliseringen som lägger hinder i vägen för deras professionella yrkesutövande etc. Men vad är sant undrar jag!

Jag granskade min egen irritation och kan nog tro att det är eleven i mig som reagerar. Behöver inte frågan om vad som är sant i dessa lärarröster ställas mot andra röster, och lämpligen då eleverna för vilka skolan är till? undrar jag.

Med en nästan konspiratorisk misstanke började jag fundera på om inte dessa forskare som intresserar sig för lärarröster också själva är lärare. Visst är det bra att den egna professionens representanter undersöker yrkets grundvalar, men för vems räkning kan jag också undra? Man kan ju tänka sig ett resonmang om att kännedom om det egna yrkets förutsättningar och utveckling också gynnar eleverna. Man skulle också tänka sig ett utvidgat reflekterande kring hur den vunna kunskapen från lärarrösterna kan komma eleverna till godo. Men det saknas, åtminstone i de texter jag har läst.

Vem tecknar ner elevernas röster? Var finns de många berättelserna om hur de upplever sin situation i skolan? En antologi om elevernas liv och arbete - det kanske vore nåt härnäst!