Flumpedagogik och minisamhälle i skolan

Bryt med flumpedagogiken säger Inger Enkvist i SvD och för fram krav på ordning och reda i skolan. Inger argumenterar för att de vuxna omkring barnen och framför allt lärarna i skolan måste agera normsättare i stället för att djungelns lag tillåts råda där den starke bestämmer.
Jag instämmer! Lärare har en viktig uppgift att fungera som sociala fostrare vid sidan av att vara kunskapsförmedlare, eller kanske hellre bildningsvägledare.

Ibland hör man argumentet att det är föräldrarna som ska ta ansvaret för sina barn. Ja, det är ju förstås helt riktigt, men normsättning sker i den aktuella situationen - och i skolan finns ju inte föräldrarna på plats, där finns lärarna. Det är sålunda lärarna som behöver blanda sig i den stundom bökiga och slitsamma samvaron med ungdomarna för att ta strid om vilka normer som gäller.

"Att under skoltiden leva i ett minisamhälle där regler efterföljs är den allra bästa förberedelsen för att som vuxen leva i ett rättssamhälle." Citatet från Inger Enkvist känns nästan rätt, men... att leva i ett samhälle innebär väl också att man får vara delaktig i vilka regler som ska gälla och inte endast efterfölja redan uppsatta regler?

Om ungdomarna ska uppleva det meningsfullt att leva i ett minisamhälle behöver de uppleva att samhället är ungdomarna tillsammans med de vuxna, i det här fallet lärarna. De behöver uppleva att det är värt att uttrycka sin åsikt och att den kan göra skillnad i sampelet med lärarna. De behöver erfara att det inte endast är lärarnas regler som gäller.

I skolans minisamhälle är undervisning, lektioner, inläsning, läxor och prov huvudsaken. Dessa delar utgör huvuddelen av tiden. Det är sålunda kring dessa delar som det kan vara meningsfullt för eleverna att samspela om vilka normer som ska gälla. Här ska lärare ge sig in i striden - argumentera för och hålla fast vid vissa traditioner och släppa efter och pröva nytt i andra fall.

För tänk om det är så att att det är för att det inte fungerar på detta sätt som eleverna i vissa fall vänder skolan ryggen. Det vill säga de har förstått att det inte spelar någon roll vad de tycker. Lärare fortsätter att bete sig som de har gjort i alla tider i alla fall. Och vad värre är... många lärare reagerar inte ens när de försöker göra uppror i skolan utan skjuter problematiken vidare till föräldrarna eller lägger den på eleven själv och hennes bristande ansvar.