Ilmar Reepalu lägger ett förslag om att eleverna ska få betygsätta eller hellre - utvärdera sina lärare. Ett förslag väl värt att beakta läser jag på Johans blogg. Går väl inte... är Lisas budskap. Vad eleverna lär sig är inte så klart relaterat till vad lärarna faktiskt lär ut, menar hon. Mats Olsson utropar på sin lärarutbildarblogg att Reepalu är en olycksalig gubbe! Hur det har gått när elever ska betygsätta sina elever har vi ju sett i exempelvis USA.
Självklart ska vi använda eleverna för att få information om undervisningen i skolan och där spelar ju lärarna huvudrollen. Eleverna observerar skilda lärare i många olika situationer mest hela dagarna och har mycket information att ge. Det är snarare märkligt att det inte har gjorts tidigare.
Och vi behöver ju inte göra som man gör i USA, eller för den skull på andra ställen. Jag menar att det går att utarbeta ett bra instrument för att utvärdera på vilka sätt lärare organiserar undervisningen och hur bra de är på att förklara. Jag har själv medverkar vid ett flertal sådana utvärderingar.
Det är för övrigt intressant att debatten om att utvärdera lärare verkar väcka samma känslor som många elever har när de ska betygsättas av sina lärare. Hur ska jag som elev veta att det är det jag faktiskt kan som betygssätts och inte jag som person? Ska betygen vara drivkraften bakom mitt lärande? Ska jag inte lära mig för framtiden eller med utgångspunkt i det jag har behov av att lära mig?
Ja, tänker jag... det kan väl vara nyttigt att den yrkeskår som mer än någon annan bedömer och betygssätter får känna på hur det kan vara att sitta i det andra båset - om man nu hade glömt det sen man själv var elev. Det tror jag kan berika debatten.
Utvärderingar är bra och används av de flesta. Eleverna utvärderar skolan i stort, sitt inflytande över undervisningen mm mm och de flesta lärare låter sina elever utvärdera den egna undervisningen mer eller mindre regelbundet. Kanske skulle man styra upp utvärderingarna (lägga in ett minimikrav) men betyg? Nej, tack, det är för stor risk att de styrs av fel motiv.
SvaraRaderaJag gör hela tiden i min undervisning elevutvärderingar av mitt jobb:
SvaraRaderaEleverna får tala om vad de vill att jag som lärare ska göra för att det ska bli bra i klassen. Då får jag ett antal synpunkter. De skriver jag ner. Sedan skickas de med eleverna hem efter någon termin och de får skriva på varje punkt om jag har gjort det de ville att jag skulle göra.
Det funkar perfekt! Och de tar alltid fram väsentliga saker.
På samma sätt får eleverna ge mig synpunkter på vad föräldrarna ska göra för att det ska bli en bra klass. Listan på synpunkter skickas hem till föräldrarna och de får välja ut de tre viktigaste var som de vill bidra med. I slutet på läsåret åker den listan också hem och elev och förälder tillsamms får kolla av hur det blev, om föräldern har gjort det de skulle.
Osv.
Den här typen av urvärdering är värdefull för mig, den för arbetet framåt och den ger elever och föräldrar inflytande över vad vi håller på med.
MEN DET VORE FÖRFÄRLIGT ATT FÅ YTTERLIGARE EN MENINGSLÖS UTVÄRDERING UPPIFRÅN I SYSTEMET ATT TRÖSKA IGENOM MED BARNEN! VI HAR REDAN TILLRÄCKLIGT MÅNGA SPEL FÖR GALLERIERNA DÄRVIDLAG!