Moderaterna svänger och vill ha mer statligt ansvar kan vi läsa i Skolvärlden. Den senaste tiden har förstatligande-röster hörts såväl från utbildningsministern som LR:s nya ordförande. Men vad är det man vill förstatliga och centralisera, undrar jag stillsamt? Vi har ju redan ett av världens mest förstatligade utbildningssystem!
Läroplanerna är nationella, kursplanerna likaså och som dessutom är detaljerade . Vi har ett nationellt betygssystem med kriterier som kontrolleras med nationella prov, och omfattande sådana ska tilläggas. Vi har förordningar om det mesta - till och med om hur undervisningen ska planeras och genomföras. Vi har lärarlegitimation och kunskapslyft, rektorsprogram och lärarutbildningar. Och vi har en ny skollag med tydligare skrivningar.
Vad finns kvar? Det är väl ekonomin då, hur mycket resurser som ska gå till specifika skolor. Annars finns snart inget lokalt utrymme kvar där staten kan fylla på med ytterligare styrning.
Det här är en väg som leder bort från en utveckling där lärare och skolledare tar ett lokalt och professionellt ansvar. Det är en gåta för mig att Lärarnas Riksförbund stöder en sådan utveckling. Det behövs visst styrning, men med ett annat fokus menar jag. Det behövs en styrning som handlar om att bygga upp strukturer som utvecklar den lokala professionaliteten. Ett förslag i en sådan riktning har jag gett i ett tidigare blogginlägg om kommunala skolledarcentrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar